Jag älskar filmen Så Som I Himmelen. Den här låten hör hemma där, och den är fantastisk, framför allt i sitt sammanhang. Men för mig (som kan vara äckligt smygpretentiös ibland, inget jag är stolt över) blir den lite av ett guilty pleasure. Men se, det struntar jag i. Här är den.





Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova