Jo förresten, om man tycker att bloggeriet är lite för långt och jobbigt att läsa såhär i aprilsolen (vilket är fullt förståeligt, för det är onekligen inte alltid så o-jobbigt att blogga i aprilsolen heller), så kan man följa mig på twitter också. En vacker dag kanske jag orkar uppdatera om roligare/viktigare saker än gastronomiska middagsupplevelser och då jäklar. Eh. Ja. Här finns jag i alla fall.