Medan min bättre hälft har jobbat och dragit hem brödfödan, har jag tagit min lilla sjukling och vagnpromenerat i solen. Jag dividerade länge med mig själv om det var en bra eller dålig idé att ta ut honom när han är så sjuk, men jag kom fram till att frisk luft måste vara en bra grej. Jag hoppas innerligt att jag hade rätt, att han inte vaknar imorgon bitti och är dödssjuk. Hemska tanke. 

Sedan Jesper kom hem har vi städatstädat och barnsäkrat några eluttag. Så nu kan Videungen få krypa runt och leka med uttagen bäst han vill. Hela helgen, om han skulle vilja. Jag har nämligen kommit fram till att det är en dålig idé att dra med honom till Stockholm så nära inpå den här influensaliknande historien. Dels för att det är påfrestande nog som det är att resa runt och lättare blir det ju inte efter en sjukdom. Men också för att det vore hemskt att smitta ner småkusinerna med vad det nu är Vide har åkt på. Hemmapåsk blir det antagligen. Det känns både skönt och jobbigt.



(Vi kan alltså INTE använda bilstolen som en middagslursplats längre.)

(Och efter dagens städning så KAN man faktiskt se golvet. Jag lovar.)