Smaken av ett nederlag
Arg, ledsen och framförallt förvånad.
Det gick ju bra. Det gick ju så jäkla bra.
Struntgubbe. Stoppa upp snuset where the sun don't shine, tack.
Arghhh.
Norrköping i helgen. Fina människor. Det behövs.
Och när jag kommer tillbaka är jag så jävla grym igen.
Sådetså.
(Jag skulle inte ens offentliggöra det här. Jag skulle lida i tysthet, och ni skulle inte ha en aning om att den här dagen tog en annan vändning än jag hade tänkt. Men jag orkar inte. Orkar inte bry mig om hur dålig ni tycker att jag är som körde helt enligt de jävla hastighetsbestämmelserna, och ändå för fort. Hur man nu lyckas med det. Jag är arg och ledsen och min blogg är inte sockersöt och ångestfri och oärlig. Den är ärlig, på gränsen till privat och jag tror att det är till stor del därför ni läser. Så här har ni det: Jag kuggade på uppkörningen. Trots att den gick så jäkla bra. In the words of Winnerbäck: Jag fattar ingenting.)