• bloggen
• länkar
• arkiv

jag stör mig på ett ljud som inte hörs

i ren protest mot vintern snörade jag på mig conversen inför den sedvanliga kvällspromenaden. känn på den du, äckliga vinter, mig får du inte på fall! men det var ju rentav idiotiskt att tänka så, för NÄR halkar man, om inte när man försöker springa runt på isfläckarna i converse? nej just precis. lyckligtvis hade jag ett 70-talsåbäke till barnvagn att hålla mig i, så jag drattade åtminstone inte omkull den här gången.

och: brist på visat intresse genererar inga kärleksbrev.
sådetså.

Själv vågar jag inte dra på mig vårskorna än. Känner mig som Bambi på hal is mest hela dan.

Nämen taaack rodna

Strumporna är väldigt läckra och det är min kompis jennys. Hon snodde kameran från mig och valde då att föreviga sina fötter ;)

För en vecka sedan eller så fick jag för mig att jag skulle peka finger åt vintern genom att ta på mig ett par våriga skoletter med kilklackar. Det gick väl hyfsat, men isfläckarna var lite jobbiga. För att inte tala om när jag gled på grushögar...

sv: äh!! tack ändå :))

Haha samma här! Tur att jag inte träffade på den på riktigt då när jag knappt klarar av att se den på bild :P

Mer converse åt folket (speciellt på vintern)

Saknar! <3

Nä men tack!

Och detsamma! Du vet hur mycket jag gillar din blogg, alltid lika kärleksfullt skriven!

Jag gjorde samma sak: tog fram mina älskade Converse o åkte till Jönköping. Jag tog inte med ett extra par. O jag räknade inte med regn o slask. Nu har jag varit däckad sedan sön, feber o hosta from hell. Ge mig vår! Nu! Sol o värme.