So long, so long, somewhere in my heart the beat goes on
I'm the last of a dying breed
And it's not the end of the world, oh no
It's not even the end of the day.
/Beady Eye.
Jag trodde inte att jag skulle gilla det så mycket som jag gör. Men tycker faktiskt att Beady Eye är flera resor bättre än Oasis. Jag är svag för den sortens melodier, som The Beat Goes On. Enkelt och antagligen lite klyschigt egentligen, men jag gillar det. Mycket.
-

Och när jag försökte mota bort nervositeten genom att tänka "Det värsta som kan hända är ju att jag inte får jobbet", så insåg jag med ett leende att det kanske snarare är tvärtom. Nej, jag tänker inte sticka under stolen med att det här knappast är ett drömjobb för min del. Som min klokare hälft uttryckte det: Det är snarare mitt anti-jobb. Men jag gick dit ändå. Visade upp mina strålande gymnasiebetyg och referenser, och svamlade något om människovärden. Gick sedan därifrån med känslan av att jag egentligen hoppas att de inte hör av sig igen.
-
Men mest av allt vill jag bara åka till Stockholm.