you sound so twee -

Twentytwo and through with you

Jag tror bestämt att jag fyller 23 på lördag. Hemska tanke!
Men det fick mig att börja fundera lite.

Tänk om man skulle ta och bli vuxen någon gång? Sluta skriva med enbart små bokstäver. Börja äta frukost. (Som inte består av bullar eller något annat som inte räknas som klassisk frukost). Gå upp klockan 07 och lyssna på radio. Dricka morgonkaffe. Tränga undan alla impulser att göra snöänglar eller sätta sig på en gunga så fort man går förbi en lekpark. Aldrig så mycket som titta åt en hallonsoda igen.

Men tänk så tråkigt livet skulle bli.

Jag är ju barnslig. Jag är ju en tönt. Jag älskar hallonsoda och att gunga på lekplatserna. Och frukost före klockan 12 är helt enkelt inte min grej. Och vaddå vuxen, vad är det? Handlar det om en ålder? Eller vad man gör? Eller handlar det om hur man känner sig? Eller är vuxenlivet bara en illusion, en livsillusion precis som allt annat?

Jag tror jag nöjer mig med att sluta skriva med enbart små bokstäver.
Det räcker så. Lagom vuxet, sådär.

Jag kommer nog (förhoppningsvis) alltid att vara barnslig. hur vuxen och gammal jag än blir så vill jag ha kvar mina barnsliga sidor, tänk vad trist jag skulle ha utan dem!

Jag kände mig så ledsen efter föräldragruppen igår, utanför på något sätt. Jag vet ju inte ännu hur jag ska föda, men jag vill höra att båda sättet är bra, jag vill inte att de ska värderas på något sätt. Jag vill inte att barnmorskan ska hoppas att jag slipper snitt, jag vill att hon ska lugna mig och säga att snitt också är bra.

kram

För det första: Grattis i förskott! Själv fyller jag 21 i sommar, men jag har fortfarande inte börjat bete mig mer... ja, vuxet (och vad det egentligen innebär har jag faktiskt ingen aning om).

Well, man är så gammal som man känner sig. Och ärligt talat så vore det urtrist att "bli" vuxen bara för att man måste/ska bli det. Nä, det är mycket roligare när man har barnasinnet kvar! Mer pulkaåkning åt folket! =) Göra snöänglar, gunga eller hoppa i vattenpölar. Why not?!