en halvårslång utväxt är härmed utrotad från mitt hår. äntligen! tänk vad svårt det ska vara att få tummen ur ibland. ett halvår är nog rekord till och med för mig. skämmes! men äsch. jag har haft annat att tänka på. hårfärg har varit minst sagt sekundärt mitt i allt bebiseri. men nu var det tamejtusan dags. bebis eller inte.

i övrigt är den här helgen inte särskilt spännande. vide tyckte att det passade bra att köra veckans bajseri när jesper kommit hem från praktiken, så inte ens så spännande skulle vi ha det. (jag har fortfarande inte varit med om ett bajsinferno medan jag varit ensam. vide har alltid lyckats tajma in det så att jag och jesper kan hjälpas åt. jag väntar mig att det kommer sisådär nästa vecka. big time.)

herregud. inte trodde jag väl att dagen skulle komma då jag skrev ett blogginlägg om bajs. men sedär. det händer nog alla mammor, förr eller senare.