äsch. jag gjorde det igen. jag var hemlighetsfull, jag som avskyr när folk är hemlighetsfulla. men jag är så rädd för att saker ska gå fel. att det av någon anledning inte skulle bli som jag vill. jag har så svårt att ta ut glädje i förskott, för det blir så tråkigt om det händer något oförutsett på vägen. och jag hade ju faktiskt tänkt berätta. bara inte än.

men okej. ni blev nyfikna och jag skäms lite över att jag går emot mina principer hela tiden. har man sagt A så får man faktiskt säga B också. så nu kommer det. till hösten ska jag söka till den här utbildningen för att sedan kunna vidareutbilda mig till detta.

jag kan helt ärligt säga att det är mitt drömjobb.
och jag förstår inte att tanken inte slagit mig tidigare.
det kommer att ta tid, det kommer att bli jobbigt, jag kommer antagligen gå på knäna och kravla både in och ut ur diverse väggar, och vem vet om jag ens kommer in överhuvudtaget? men jag ska klara av det. för det kommer att vara så värt det i slutändan.

och för första gången i mitt liv så är jag 100% säker på vad jag vill.
bara det är ju ganska sensationellt.