vackra människor
jag har äntligen fått träffa mina fina små systerdöttrar. de var helt ofattbara. så små, och samtidigt så enormt starka. för att inte tala om vackra. jag fick verkligen lägga band på mig själv för att inte tårarna skulle börja spruta där och då. de ligger fortfarande på minussidan med sisådär 9 veckor men ändå tyckte jag mig urskilja små personligheter hos dem. gissa om jag var en stolt moster?
när vi ändå var och snurrade runt i kungliga huvudstaden så passade vi på att äntligenäntligen få träffa finaste madeleine, hennes christoffer och deras underbara lilla frank, som är jämngammal med vide. småkillarna skulle prompt tävla i allt: arga leken, vem-kan-skrika-högst och vem-kan-äta-mest ungefär. men jag tror de var ganska nyfikna på varandra, åtminstone till en början. tiden gick alldeles för fort och när jag kom hem kände jag mig lycklig ända ner i tårna över att ha fått träffa så fantastiska människor. en virtuell vaniljbulle till dem!

och ja. till råga på allt kom jesper hem med burger king-mat ikväll. lyckan är total!