Jag såg på aftonbladet.se att svenska folket är mer intresserade av melodifestivalen än av valet av ny socialdemokratisk partiledare. Själv tillhör jag helt klart den senare kategorin.

Först tappade jag hakan och slog näven i bordet när jag läste att valberedningen utsett Håkan Juholt till främste kandidat. "Har ni inte lärt er någonting alls?" tänkte jag. "Ni KAN inte ta en grå gammal gubbe med mustasch och tråkig uppsyn och förvänta er att svenska folket ska ge upp sin kollektiva Reinfeldtförälskelse! Ni gräver er egen grav, dumma sossar!".

Men så läste jag på lite. Och den här snubben verkar faktiskt vara en riktig färgklick! Vänsterorienterad, Elvisfantast, han verkar ha humor och vara hård i debatter, och det kanske viktigaste: han har inte varit minister och är således inte förknippad med varken Göran Persson eller Mona Sahlin, vilket jag tror är positivt i det här läget.

Och hm. Ja. Så skäms jag något oerhört. För att jag lät mig styras och låta mannens utseende och ålder få ta så stor plats i mitt första intryck. What the...? Jag är ju knappast en utseendefixerad person, och ändå lät jag mig luras. Riktigt pinsamt. Jag har lärt mig en läxa.

Wellwell. Jag har goda förhoppningar. Heja Juholt!