Otaliga människor har försökt dra ner mig på jorden de senaste dagarna när jag har varit helt uppfylld av våreufori. Lägg av Sandra, det blir aldrig vår i mars, du kommer bara bli besviken när snön kommer tillbaka. Och så vidare. Jag, som faktiskt börjat se poängen i att tänka positivt (jo det är sant), kan bli så trött på den inställningen.

Ja, jag vet att det aldrig blir vår i mars. Ja, snön kom tillbaka idag. Ja, jag blev besviken. Men jag blir alltid besviken när det snöar. November som Mars. Besvikelsen blev ju knappast större för att jag fick vara vårlycklig i några dagar? Tvärtom. Jag fyllde på mitt själsliga energikonto med sisådär hundra miljoner under de underbara dagarna. Och för mig var det värdefullt. Dessutom kommer den här snön att smälta undan på ett kick.

Just saying.

-

Förresten gillar jag att det är fredag. Jag gillar att jag har haft min käre far här på besök i ett par dagar. Jag gillar att jag har coca cola i kylen och framförallt gillar jag att världens mysigaste Vide nu kryper omkring på mitt vardagsrumsgolv och är allmänt söt. Jag förstår inte hur det gick till. För ett år sedan var han en liten vindruva i min mage och jag hade ingen aning om vad som väntade egentligen. När blev han så stor?


Min lille gubbstrutt som har blivit så stor. Åh.