(Den här bilden gör mig glad. Mest för att den är så dålig. Och för att Vide har fått en liten snedlugg. Poppigt värre.)

Jag är fortfarande alldeles för trött för att få ur mig något vettigt.
Det här många-bollar-i-luften-fenomenet är inte riktigt min grej. Jag har aldrig lärt mig att jonglera och jag är livrädd för att plötsligt tappa både kontroll och bollar i golvet. Med risk för att låta tjatig. Men om två veckor är det över. Och jag klarar det. Jag märker att jag gör det. Jag klarar så mycket mer än jag tror.

Varför kan jag aldrig inse att jag faktiskt är ganska bra trots allt? Varför ska jag hålla på och skjuta mig själv i foten och intala mig att jag är sämst? Att jag inte kan någonting? Vavava? Det stämmer ju inte.

Så himla onödigt.