We need more time
Barnet kryper! På riktigt alltså. Tidigare har det varit någon slags säl-stil på det hela. Han har mest hasat sig framåt. Men nu går det undan. Han kryper, försöker ställa sig upp hela tiden, sitter på knä (?!) och jag tror att det egentligen är ganska tidigt för den sortens strapatser. Jag är livrädd att detta ska betyda att han blir tidig med att gå också. Jag tror inte att mammahjärtat klarar av hur många drulla-i-golvet-historier som helst innan han blir mogen nog att inse att man måste parera när man börjar tappa balansen. Herregud. Vänta tills du vet vad du gör, snälla lilla gossebarn...
