you sound so twee -

Och jag ramlade omkull och tog mig upp och sen ramlade jag omkull igen

Jag villvillvill till Where The Action Is i sommar. Glasvegas/Bright Eyes/The Ark känns som en helt oslagbar kombination för mig. (Och Coldplay är knappast någon favorit, men det vore ändå lite coolt att se dem. Bara för att, liksom.) Men, jag ogillar fenomenet, på samma vis som Way Out West. Det är inte så en festival ska se ut.

En festival ska gå av stapeln på en liten småländsk (eller möjligtvis värmländsk) ort som ingen hade kommit på tanken att besöka om det inte vore för festivalens skull. Det ska vara tält, det ska vara lera, det ska vara bajamajor, woklådor och en ansenlig mängd alkohol. Man ska göra bort sig, man ska hänga framför rookiescenen och upptäcka band som man aldrig hade upptäckt annars. Man ska dansa jenka med vilt främmande människor och festivalen ska innefatta minst en hångelepisod med en person av samma kön. Klockan 04 ska det komma ett gäng norrmän och smälla upp sina tält precis vid mitt huvud. Jag ska enligt tradition bli sjuk eller få panikångest och behöva åka hem en dag för tidigt. Och det ska vara totalt jäkla kaos.

Med andra ord: en stadsfestival borde egentligen passa mig alldeles ypperligt.
Men det är bara inte så en festival ska vara.

(Arvika08. Hjälpjagvarblond?!)

Håller helt med! en festival ska inte vara i stan egentligen utan måste innehålla blöta ängar geggiga grusvägar och lummiga träd. Fast ändå ska jag på metaltown men de har ju bytt location i år så det kanske kommer kännas lite festival ändå? Bara jag har lite gräs att parkera röven på så blir jag (nästan) nöjd ;D

Vänta bara, det kommer med åldern, men rätt vad det är kommer du att uppskatta lyxen med dusch och en riktig säng ;-) Men jag håller faktiskt med, är heller inte så förtjust i stadsfestivaler. Det ska vara lerigt och jävligt och helt jäkla underbart MEN jag skippar gärna tältet. Har fått min beskärda del av vattenpölar, läckande tält, snubblande grannar och allsång all night long. Jag behöver min skönhetssömn för guds skull! Haha!

Åh alltså! Det är nog så som du beskriver en festival faktiskt ska vara. Men jag går ändå på alla stadsfestivaler (where the action is, peace and love, way out west och popaganda) och tycker att det är så sjukt värt! Kanske för att way out west alltid har de allra bästa bokningarna, och jag föredrar att stå längst fram på en spelning jag verkligen vill se än att ligga med en tjugofemåring jag aldrig träffat tidigare i ett skräpigt festivaltält. Men jag är väl den enda sextonåringen i hela världen som prioriterar så, hehe...

Kristin: Eller hur? Jag håller tummarna för att du hittar din lilla gräsplätt i alla fall. :)

Anja: Hoho! Gissa om jag egentligen helst skulle slippa tältandet? Jag hatar att tälta. Men är det festival så är det. (Men jag gissar att anledningen till att jag fått åka hem tidigt varje festival har berott just på att tältandet egentligen inte är min grej).

Hanna: Du har så rätt, och egentligen prioriterar jag likadant. Det är därför jag känner ett mycket större sug efter stadsfestivalerna i år. Det är bara det att konceptet krockar med den något romantiserade bild mitt 18-åriga jag har av hur festivaler egentligen ska vara... :D

Kan ju vara så... Nu har han iof ätit jättebra resten av dagen så det känns bra iaf. Och varit på bättre humör. Vi håller alla tummar här hemma att han klarar sig ifrån det där..