hon sa att allt var lönlöst
men jag tyckte hon sa lönnlöv

och jens lekman är finast men kommer nog alltid att vara förknippad med en del tonårsångest. fast det behöver ju inte nödvändigtvis vara en dålig sak. jag tror på att tonårsångesten är en av de saker som formar en som människa, och jag hade nog inte velat dansa igenom mina tonår på rosa moln. vad hade det blivit av mig då? visst, det finns fortfarande dagar då jag mest bara vill dra täcket över huvudet och sluta finnas till, men det är mer undantag än regel nuförtiden. jag trivs med den jag har blivit, generellt sett. (det trodde jag väl aldrig att jag skulle säga?)

jag har aldrig varit särskilt bra på det där med att hantera nostalgikänslor.
plötsligt sköljer de bara över mig, bedövar mig, äter upp mig inifrån. 
och det finns ingenting jag kan göra för att stoppa dem.

"det var ju så jävla bra när det var bra" kan jag tänka,
och glömmer samtidigt bort hur förjävladåligt det var när det var dåligt.

nostalgi är aldrig objektivt. nostalgi är aldrig rättvist.
nostalgi är kanske den mest destruktiva känsla man kan känna.

men så är det.
jag är nostalgisk.
jag saknar.

so shoot me.

min konstiga gravidhjärna får helt plötsligt för sig att det luktar glögg och lussekatter överallt. någon måtta får det väl ändå vara på galenskaperna?

för övrigt är jag fortfarande inte helt klar med romanutkastet, men jag har kommit en bra bit på väg och är övertygad om att den kommer att kunna skickas in imorgon, i bättre skick än jag någonsin trodde var möjligt. jag är nöjd med dagens insats. ragnhild (en av mina huvudpersoner om det ännu inte framgått) är en riktig kämpe och jag älskar henne för det. det är så roligt att skriva när karaktärerna liksom bara ploppar upp framför ögonen på en, som om de levde ett eget liv. fascinerande.

nu - välbehövlig sömn. ja tack!

idag känns det lite bättre. åskan mullrar utanför, men jag ska ändå ta mig i kragen och gå och lämna tillbaka lite biblioteksböcker. det lär ta några timmar, med tanke på att jag mest påminner om en 90-åring med nyopererad höft när jag är ute och går nuförtiden. men så får det vara. jag är trött på soffliggarlivet.

och när jag kommer hem - då jäklar ska romanjäveln bli klar.
in your face, skrivkramp!

just so you know...
with us

it's never off the table

jag älskar att gå i second hand-affärer. egentligen borde man göra som min syster - köpa allting begagnat. tänk vad mycket pengar man sparar, tänk vad bra för miljön och tänk vad mycket speciella grejer man kan hitta till hemmet! en upptäckt jag gjort alldeles nyligen är att porslinsavdelningen är löjligt intressant. idag gjorde vi ett superfynd på västerås stadsmission. en underbar teservis i retrostil från... 70-talet kanske?

allt detta fick vi för 50 kr! när vi kom hem kollade vi upp märket, och det visade sig att servisen är tillverkad i england, och att märket midwinter inte är så jäkla billigt. en enda assiett kostar egentligen närmare 150 kr! fyndigt värre, eller hur?

jag hittade även 4 pocketböcker för 5 kr styck.
- hjärtdjur av herta müller
- under det rosa täcket av nina björk
- när ellen ville ha barn av laura zigman
- det fattas en tärning av johanna thydell

sånt här gör mig så barnsligt lycklig!

det finns mycket jag har kunnat förlåta. människor har trampat på min stolthet som vore den en dörrmatta, och jag har mest bara skakat av gruset och vädrat den en liten stund. människor har gett mig djupa sår, och jag har mest bara låtit dem läka ihop och sedan sminkat över ärren. människor har kastat hårda ord mot mig, men jag har mest bara transformerat dem till treackordspop som visserligen dansat på gränsen till tårar, men som ändå har dansat.

men vet ni?
mitt liv är värt mer än så.
jag är värd mer än så.

jag kan förlåta.
men då ska du också ge mig en anledning till det.

i helgen har vi lekt hantverkare minsann. eller ja... vi har tapetserat om vårt sovrum. with a little help from mina fina föräldrar. jag trodde inte att jag skulle kunna hjälpa till med något direkt, men jag kan med stolthet säga (med tapetklister över hela magen) att det kanske var kvinnorna stendahl som var mest delaktiga? eller nej förresten, det var verkligen team work. löjligt roligt var det, och jag är så sjukt nöjd med resultatet. bilder kommer kanske senare, om jag orkar.

nu har de åkt igen och jag är sentimental, i vanlig ordning. tröstar mig med en glassbåt.

igår hamnade vi i stockholm, på en fest hos min fina syster. det var fint och mysigt. livemusik, solcellslampor, fenomenal linssoppa, fågeldans (!) och annat fint. en fantastisk kväll helt enkelt.


(heja mobilkamera! eh...)

tråkigt nog så är det inte särskilt fantastiskt att åka tåg från stockholm till västerås mitt i natten. jag bröt ihop totalt och var tvungen att byta tågvagn efter en elak kommentar från en ca 40-årig muskelknutte som måste ha haft en självkänsla i storlek med en ärta. det störde mig något enormt att jag tog åt mig, men det kunde inte hjälpas. jag är överemotionell, och med all rätt. punkt.

nu: loveninjas, vattenmelon, bigarråer.
livet är fint och sådär.

tänk om folk kunde sluta klaga på värmen? så himla svenskt beteende att först klaga på den långa kalla mörka vintern, och sedan när det väl blir sommar så är det precis lika fel. herregud, njut för tusan! vi bor i sverige där fördelningen sommar-vinter är ungefär 2-10 på ett år. ni kommer få deppa ihop i höstregn och vintersnökaos tids nog, så ge er ut i solen och ät några jordgubbar och var glada nu istället?

ursäkta utbrottet, men om jag (som är höggravid och ganska värmekänslig och dessutom inte kan bada eftersom en jävla gravidbaddräkt ska behöva kosta över tusenlappen) kan tycka att 35-gradig värme är fantastiskt så förstår jag inte varför resten av svenska folket ska bittra ihop i desperata regndanser. åtminstone inte om man har för vana att klaga på kylan och mörkret under vinterhalvåret. larvpottor!

(jag ber om ursäkt om jag eventuellt trampar någon stackare på tårna nu.
jag vet att det finns fullt godtagbara skäl för att inte gilla värmen.
men svenskt missnöje är inte ett av dem.)