dimmiga dar, det där var fina dar

tack för alla fina gratulationer hörrni. ni är så himla fina.

dagarna går som i en dimma. en lycklig dimma, men ändock - en dimma. nätterna och dagarna flyter ihop, jag är totalt dagvill och vet aldrig vilken tid på dygnet det är. men det är faktiskt himla skönt. vi lever i vår egen lilla bubbla och just nu finns det ingenstans jag hellre vill vara.

ikväll har vi försökt ge vide ett bad. han blev så arg och ledsen och det värkte så fruktansvärt i mitt nyblivna modershjärta. om gravidhormonerna var from hell så är det ju ingenting mot mammahormonerna. jag gråter bara av att titta på honom. ändå kan jag inte sluta titta på honom. kort sagt - jag gråter konstant. lyckotårar.

due date

det är en helt vanlig fredag. inget annat. tjopptjopp.

-

du läser mig som en öppen bok
ju mer du läser desto mindre vill du veta


-

och finns det något jag avskyr så är det när man missar ett viktigt telefonsamtal och inte kan ringa upp igen förrän på måndag. nu får jag ju gå och våndas hela helgen om inget radikalt händer. usch och fy.

autumn leaves

höstlöven utanför fönstret är blodröda. jag älskar när de är blodröda.
det gör liksom ingenting att resten av världen är grå när löven är blodröda.

-

jag har köpt ett nytt skrivblock. blanka papper utan linjer.
och från och med nu ska jag enbart skriva med bläck.
det får bli som det blir helt enkelt.

jag är så förbaskat trött på att hålla mig till linjer och marginaler.

hmpf.

månen är ju totalt värdelös.
tur för den att den är fin att titta på.

dansar fastän hjärtat brister, dansar fast du inte är här

det där förbaskade valet gjorde mig så fruktansvärt låg. och ni kan tycka att jag överdramatiserar hur mycket ni vill, men jag vill bestämt hävda att sverige som genom ett trollslag blev en sämre, farligare plats i söndagskväll. (som om det inte var illa nog redan innan liksom.)

wellwell. folk säger att livet går vidare och det gör det ju såklart. men luften gick ur mig ordentligt och jag vet inte hur man hanterar sådant. jag önskar så hårt och innerligt att jag var en sådan som inte brydde sig.

-

jag tog mig in i din dröm inatt
smög runt i din hjärnbark
kröp intill varenda nerv du har
sa: tänk på mig, tänk på mig
tänk på mig, tänk på mig


he is the cheese to my macaronies

regnet har lagt sig som en ridå utanför fönstren och dagen har liksom aldrig börjat. jag har ingen energi överhuvudtaget. ligger under täcket och fryser, häller i mig alldeles för mycket drickyoghurt, tittar på skräp-tv och blir plötsligt överlycklig när jesper kommer hem från jobbet. slut på ensamhet, slut på slentrianmässig tristess. han gör mig så glad.

 

och imorgon går vi och röstar för ett solidariskt samhällsklimat.

gör det ni också. rösta rätt, rösta rödgrönt.


luftslott

jag har en ny telefon! en liten xperia. jag vet inte vad jag tycker om den än. den är söt men... ni som känner mig vet ju att jag inte är särskilt tekniskt lagd och att alla teknikprylar har en tendens att vilja gadda ihop sig mot mig i någon slags utstuderad komplott. det här verkar inte vara något undantag. men jäklarimej, jag ska nog bli vän med den till slut.

-

nu ska jag läsa intelligensbefriad skräplitteratur och äta köttfärslimpa.
och spy lite över hur äckligt populistisk vår statsminister är.
byt ut honom på söndag, snälla?

jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår, jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går



  

det är ju så typiskt att man ska drabbas av svårmod, för livet är ju egentligen väldigt fint. inte nog med att jag har fina bloggläsare som ger mig fina kommentarer fast jag inte förtjänar det - idag har jag också till exempel fått hem min fina tygkasse som jag beställde från julia (fantastiskt vad man kan göra med ett ord!) och köpt ett nytt ikea-möblemang (vardagsrumsförvaring som är aningen mer barnvänligt än den instabila svarta bokhylla vi har nu. bilder kanske kommer när det är klart.) OCH dessutom har jesper varit världens gulligaste och kokat hallonbladste med kanel (!) till mig när jag har varit för svag och grinig för att orka leva. som en liten överraskning så fick jag några chokladrutor till det också. han är bäst! det kan då inte vara lätt att leva med höggravid kvinna... men jag tycker han verkar klara det rätt bra.

jag är ju egentligen inte den här personen.
det är förvirrande att inte känna igen sig själv.

-

lyssnar på tidvis och saknar en vän.
förbannade höst. förbannade jävla höst.
men det finns hopp om en ljusning.
jag vet det.

kom så ruttnar vi ihop

det har varit ett par minst sagt märkliga dagar. mitt humör har legat nånstans långt nere i skorna och jag har inte velat ha något med någon att göra. jag är inte säker på att det har gått över än, men jag känner att jag måste ta mig i kragen ändå. jag går ner i vikt (typiskt obra nu när det är meningen att bebisen ska tjocka på sig som mest), mitt huvud snurrar så att jag går in i dörrkarmar, och det är en enorm kraftansträngning bara att skriva det här meningslösa blogginlägget. det duger inte längre.

och det är här som fina ni kommer in i bilden.
berätta något trevligt för mig? gör mig glad?
för jag har uppenbarligen glömt bort hur man gör det själv.


i'm gonna change everything

ikväll har vi varit på "hälsomässa". det var en märklig tillställning som jag tyvärr inte kan säga så mycket gott om. läskiga naturprodukter som jag ändå inte fick smaka av eftersom jag är gravid, och värdelösa föreläsningar som tog upp grundläggande näringslära (jotack, det där lärde jag mig på hemkunskapen i åttan, tack så mycket). jag hade väl hoppats att det skulle vara... lite mer. men det blev i alla fall en trevlig kväll med jespers mor och syster som avslutades med en varsin glass på mcdonalds (yes, hälsa var det ja!).

-

annars häller jag i mig katrinplommonjuice för glatta livet (normala tarmfunktioner eftersökes, tack!) och stör ihjäl mig på att människor inte tänker längre än näsan räcker när det gäller politik. "ååh det är ju förskräckligt att äldreboenden i piteå inte har personal och låser in de gamla på nätterna", jamen gott folk, det FINNS en lösning på detta problem! dock är det inte förenligt med alliansens skattesänkningar, så ni har ett val att göra: sänkta skatter eller bättre vård? det är faktiskt så enkelt.

hemma, var ligger det nånstans?

nu är jag åter hemma i västerås igen. har intagit soffposition och planerar att stanna här med fötterna i högläge hela kvällen. det är tungt att släpa runt med packning on top of everything else (jag släpar ju redan runt på 14 graviditetskilon som det är!) och min kropp är nog ganska tacksam över att det inte blir fler resor på ett tag.

helgen hemma i norrköping har hursomhelst varit väldigt fin. vi har ägnat oss åt svampplockning, stockholmsbesök, bebisshopping, tipspromenader, politiska diskussioner och allmänt umgänge.

helgens underbaraste:
- mamma! fredrik reinfeldt är ju inte snäll! - tage, 4 år.
klok unge!

we sure are cute for two ugly people

med exakt en månad kvar till beräknat förlossningsdatum bestämde jag och jesper oss för att ta vara på tiden med varandra och gå på en romantisk dejt. det lär ju dröja ett tag innan vi kan göra det igen liksom.

jag hoppade ur mjukiskläderna, sminkade mig och kände mig lite fin för första gången på evigheter, tro det eller ej. sedan blev det restaurangbesök och bio - inception. (yes, vi är alltid några veckor efter alla andra). den var faktiskt grymt bra och snygg. jag gillar filmer där man får tänka lite. jag hade dessutom glömt bort att min favoritskådespelerska ellen page skulle vara med, så det kom som en trevlig överraskning.

det har varit en helt fenomenal kväll och han är det finaste som finns.

remember me



ikväll har vi haft filmkväll och sett bland annat remember me. jag avskyr att säga det, men robert pattinson är fan inte tokig. till skillnad från många andra flickidoler så kan han skådespela. sen är han ju onekligen ganska trevlig att titta på också... (schhh, hemlis!) men det var inte det jag tänkte fokusera på nu. filmen var det ju.

den var kanske en av de bättre jag sett på länge. jag hade inga förväntningar innan. kanske hade det något med saken att göra. kanske var det hormoner. men jag upplevde en emotionell bergochdalbana utan dess like genom hela filmen. både början och slutet tog andan ur mig på ett sätt som liksom inte tillhör vanligheterna för mig. generellt var filmen välspelad, välregisserad och... äsch. jag har aldrig varit något vidare bra på det här med att recensera. se den!

i'm glad it's your birthday, happy birthday to you

idag fyller finaste marina år.

och då är det faktiskt obligatoriskt att spela den här låten.



det är också på sin plats att uppmana henne att ta en extra titt i brevlådan de kommande dagarna. man vet aldrig med posten, men det kan ju tänkas att hon missar en liten överraskning om hon låter bli. och det vore ju tråkigt.

fredag gör jag vad jag vill

det är fredag. en sån där riktigt mysig fredag då det liksom känns i hela kroppen att det är just fredag. vi har vaknat till solsken (!), ätit en ovanligt ordentligt frukost för att vara vi, jag har ringt och ordnat med studieuppehåll, varit på ikea och köpt skötbord och lite andra småsaker. ikväll ska vi äta tacos (hjälp vad längesen det var!) och öva på att andas. jo, det är sant, precis så löjliga ska vi vara.

det kanske kommer sluta ungefär såhär.



(attans att jag inte hittade samma klipp med bättre kvalitet...
men titta gärna ändå. det är fruktansvärt roligt.)

jag undrar om du nån gång är tillbaks dit igen och kanske undrar över mig?

jodå, det gjorde susen. har numera en söt blå liten kompaktkamera som får plats i fickan och jag mår plötsligt mycket bättre. eller? ibland mår jag lite illa över materialismen som uppenbarligen existerar även hos mig trots att jag försökt undvika det. förbannat.

under den lilla sedvanliga kvällspromenaden gick vi idag en lite annan väg än vi brukar. vi rörde oss i delar av staden som för mig associeras med en väldigt speciell tid, och det väckte en hel del minnen. och kanske lite hopp om att vissa saker kanske förr eller senare ordnar upp sig. jag vill väldigt gärna tro det.



men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

it's like rain on your wedding day

jag är måttligt road.
efter en sömnlös natt, en omständlig bussresa till specialistmödravården samt 40 minuters väntan i väntrummet, så visade det sig att narkosläkaren var sjuk. bara att åka hem igen, släpandes på skrymmande röntgenplåtar bland hostande pensionärer på äckliga lokalbussar. dessutom mår jag fruktansvärt illa, fryser och tycker allmänt synd om mig själv. hejjagäreländigursäktasåmycket.

nu ska jag äta en tonfiskpizza, sova en stund och sedan köpa en ny kamera.
that oughtta do it.

yes i walk around somehow, but you have killed me, you have killed me

but i forgive you i forgive you
always i do forgive you

-

hjärnspöken.
ett år går så fort och ändå
kan allt hända
livet kan
vända

-

men mest av allt önskar jag bara
att det var värt mer.

dream baby dream

idag har jag träffat en läskig läkare på vårdcentralen angående mina "häftiga" acneproblem (hans ord, inte mina). han stirrade på mig ett bra tag utan att säga något (jag blir så illa till mods av sådant. okej, se mig gärna i ögonen, men PRATA GÄRNA MED MIG samtidigt?) och så gick han igenom alla möjliga preparat, men inget av dem var särskilt kompatibelt med graviditet och amning. efter att ha konstaterat att det inte fanns något han kunde eller vågade göra så fick jag slutligen en remiss till hudkliniken, märkt med ordet "angeläget". vi får se vad som händer i fortsättningen. jag vill bara slippa se ut som quasimodo i ansiktet, men jag antar att det inte finns så mycket att göra åt saken just nu.

black tambourine borde ni lyssna på förresten. lagom skitigt sådär.

last word

nej, det här är det sista jag säger om saken till min nya anonyma lilla fanclub:

jag är inte fördomsfull. jag har aldrig uttryckt några fördomar mot någon grupp överhuvudtaget. de enda jag har "raljerat" om är de människor som de facto har slängt kommentarer i mitt ansikte om att jag inte kommer att kunna vara en bra förälder för att jag är för ung och för att jag ännu inte har ett fast jobb. att de människor jag pratar om har vissa egenheter är alltså ett faktum, inte en fördom. jag respekterar andras val, men jag respekterar inte att vissa människor tycker sig ha rätten att kalla mig en dålig mamma.

jag menade heller aldrig att det är en fantastisk idé att skaffa barn när man är arbetslös eller får pengar från soc eller liknande. men jag vill heller inte påstå att det är en dålig idé. de bästa föräldrarna i min närhet lever på marginalerna och är ensamstående dessutom, så jag VET att god ekonomi inte alls behöver vara en betydande grundsten i ett barns uppväxt. det handlar om hur man prioriterar.

ett barn blir inte lyckligare av att ha den dyraste vagnen eller leksaker i överflöd - ett barn blir lyckligare om föräldrarna tar sig tid till att leka och prata och umgås med barnet. därmed inte sagt att man som förälder ska nöja sig med sin situation om ekonomin inte går ihop - naturligtvis är det en god idé att göra allt man kan för att skaffa förvärvsarbete, vilket jag kommer att göra så fort jag är klar med mina högskolestudier. men lyckas man inte (vilket inte är helt ovanligt idag med den regering vi har) så går det att vara en bra förälder ändå.

det är för övrigt svårt att föra en diskussion med dig när du inte vågar berätta vem du är. vill du fortsätta diskussionen så ber jag dig lämna mail- eller bloggadress så att andra läsare slipper ta del av detta.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0