just nu läser jag och allt är förvridet av emma ångström. den handlar om svartsjuka och en kärlek som tagit slut och istället blivit en besatthet. jag fullkomligen älskar författarens språk och berättarteknik. sättet att berätta om någon som sitter i buskarna utanför sin exflickväns hus som en annan stalker, och få det till att kännas som den naturligaste saken i världen. jag blir tokinspirerad till att skriva själv när jag läser den. (synd att man inte kan läsa och skriva samtidigt... multitasking har aldrig riktigt varit min grej.)

lyckat biobesök. fantastisk film. alldeles för sorgligt mot slutet. mcdonalds för första gången på två månader (en big tasty har aldrig smakat så gott). videlängtan. promenad hem hand i hand i glittersnö.

och under tiden har vide varit jättesnäll mot sin farmor. jag har världens finaste son.

ikväll ska något hända som inte hänt sedan innan vide föddes. jag och jesper ska gå på bio. vi har anlitat en liten farmor som ska vara barnvakt i några timmar, för ikväll blir det harry potter! jag har goda förväntningar, med tanke på att filmerna har en tendens att bli bättre och bättre för varje film.

det ska bli underbart att bara vara jag och jesper för första gången på två månader. det behöver vi. men jag känner redan att jag kommer vara i upplösningstillstånd när jag ska lämna min lilla pepparkaksgubbe med barnvakt för första gången. aj i mammahjärtat. jag kommer sakna honom.

tulliki är min äldsta storasyster. hon är sjuksköterska och jobbar med för tidigt födda barn på vrinnevisjukhuset i norrköping. hon har två flickor som är 14 och 11 år gamla. eftersom hon är 15 år äldre än mig och flyttade hemifrån när jag var sisådär 3-4 år, så har vi tyvärr inte den där typiska syskonrelationen som man kanske får om man bor tillsammans under uppväxten. men det blir bättre och bättre. vid en första anblick kan man tycka att vi är löjligt olika, men jag märker att vi har mer gemensamt än man kan tro. vi kommer varandra närmre hela tiden och när jag åkte in till sjukhuset med prematura sammandragningar i somras så var hon den första som hörde av sig. hon betyder enormt mycket för mig.

-

jessica är också ganska mycket äldre än mig. 11 år närmare bestämt. trots detta har vi alltid stått varandra nära. hon kan allt. det låter som en överdrift, men det är sant. en gång skulle hon gå på en audition där det var en fördel om man kunde spela ett blåsinstrument. vad trevligt, tyckte jessica och lärde sig att spela saxofon på tre veckor. annat intressant att veta? hon är musikalartist och har stått på göta lejons scen i buddy holly. när jag var liten sjöng hon let it be för mig när jag skulle sova. det var hon som körde lisbeth salanders motorcykel i millennium-filmerna. hon utsätts för orättvisa prövningar hela tiden men kommer alltid ur dem, starkare än någonsin. nu väntar hon tvillingar (!) och jag vet att om det är någon som fixar det galant så är det hon.

julkänslorna börjar smyga sig på. och nej, snö är inte my cup of tea direkt (som ni väl redan förstått vid det här laget) men inte ens jag kan låta bli att tycka att det här är magiskt. den faller sakta och vackert. sagojul.

vi har farit runt och köpt adventsljusstakar och stjärnor (vi har inte haft några, eftersom det här är första året som vi har hela fyra fönster att pynta...) och ikväll står adventsstädning till tonerna av årets jullista på schemat. (jag var lite lat, klistrade mest in hela album. shuffle är världens bästa uppfinning.)

- svart linne
- vit klänning med fickor
- svart adidasjacka
- svarta strumpbyxor
- grå raggsockar

(och för ett ögonblick blev detta en modeblogg.
jag lovar att allt återgår till det normala redan i nästa inlägg.)

jag har aldrig sett mig själv som en särskilt spirituell person. men när jag diskuterar det här med tro med min enerverande inskränkta och logiskttänkande sambo (jag säger det med kärlek), så inser jag att jag nog är åt det spirituella hållet trots allt.

• jag tror på lagen om attraktion. jag tror på att om man hela tiden tänker att "nej, nu kommer jag att missa bussen" så kommer man att dra till sig händelser som gör att man missar bussen. jag tror på att livet blir mycket trevligare om man tänker positivt och ler mycket. helt enkelt.
• jag tror också på något slags liv efter döden. inte reinkarnation eller så, men... jag har så svårt att tro att allt bara tar slut. de säger att en levande kropp tappar 21 gram när den dör. lämnar själen kroppen? vem kan veta? det finns säkert en fullt legitim vetenskaplig förklaring till detta, men jag har hört för många historier om döda människors själsliga närvaro för att kunna avfärda det som trams helt och hållet.
• jag tror inte på en skäggig gubbe som pekar på världen och säger att det och det ska hända. men är det den allmänt vedertagna definitionen av gud? jag vet inte. jag tror inte på den katolska kyrkans bild av gud. jag tror inte på bibelns definition av gud. jag tror att alla människor måste definiera sin egen gud. är det en skäggig gubbe så fine. men det kan också vara musik, en politisk ideologi, naturen, ja vad fasen, det kan till och med vara vetenskap. eller bara tron på något större, något som vi inte kan förstå. och själv tror jag på det sistnämnda.

det här ämnet blir lätt flummigt. tro är ju just tro. om ens det. jag är vanligtvis ganska bunden vid logik, jag har ett behov av att förklara saker. men nog är det lite tröttsamt? ibland orkar jag inte ta till mig alltings meningslöshet. därför väljer jag att tro ibland. det känns tryggare så, på något vis.

eldkvarn och hämtpizza som jag kunde äta ungefär en fjärdedel av. snöfall, förbannade jävla snöfall. nyheter som fick mig att inse hur bräcklig tillvaron kan vara. insikter om att ta vara på varje sekund. att inte låta någon undgå det faktum att de är älskade, för plötsligt kan det vara försent. och så det här med att inte våga. det här med stolthet, det här med rädslan över att inte få något tillbaka. vad fan.

åh jag älskar dig mer än du
nånsin kommer att få veta
lycka till med allt
men du kommer att få leta

vi brukar lägga vide på mage ibland på dagarna för att han ska få träna nackmusklerna. idag höll han upp huvudet jätteduktigt och vi blev så stolta och VIPS så hade han rullat över från mage till rygg! vi blev riktigt förvånade alla tre - bebisar brukar vanligtvis inte göra det förrän vid ca 3 månaders ålder. vi lade tillbaka honom på mage och jodå, han gjorde om det en gång till. duktiga killen!

bvc-besöket gick bra, även om vide blev skogstokig och mycket hellre ville äta än att bli undersökt.

jag fick fylla i ett papper om "min mentala hälsa efter förlossningen" också. jesper fick inte fylla i någonting. är det inte märkligt hur det fungerar? han är ju lika mycket nybliven förälder som jag, och dessutom var nog förlossningen på många sätt jobbigare för honom än för mig. jag var ju ändå borta och inåtvänd, totalt fokuserad på smärtan och omedveten om vad som hände. han var ju tvungen att titta på. kan ju vara nog så traumatiskt. tror de inte att pappor kan få förlossningsdepressioner? är de inte värda att kollas upp? nej fy, mödravården borde verkligen bli mer jämställd. byta namn till föräldravård kanske? inte konstigt att pappor generellt sett är dåliga på att ta tillräckligt med ansvar för sina barn - de blir ju inte behandlade som något annat än ett bihang.

den här punkten är ju också typiskt tråkig. vad har jag gjort idag?
ptja. vide har sovit ovanligt mycket, så följaktligen har jag också fått sova. till 11.45 närmare bestämt. sedan vaknade jag. jag och jesper (och vide) låg i sängen och pratade bort ett par timmar. därefter åt jag en greksallad och tittade på grey's anatomy. kort därefter har vi pratat med ida&jonathan på skype. och sedan blev det mörkt, poff bang tjoff.

jag hatar november, man kan verkligen inte ta en sovmorgon utan att hela dagen försvinner. blä.

kärlek.
när någon kommer in i ens liv och skakar en från grunden.
en eftermiddag i mars på en bänk vid en fotbollsplan.
100% tillit och trygghet.
en klockren poprefräng.
en genial textrad.
en kladdig liten kropp på bröstet efter 9 timmar av värkar.
två stora klarblå ögon och ett tokleende.
ett mammahjärta som smälter till en pöl på golvet.

men det kanske viktigaste:
att plötsligt veta att man inte kan leva utan.

och det är svårt att säga mer än så.

åh norrköping, mitt norrköping. det har varit en fantastiskt fin helg.
vide har visat sig från sin allra bästa sida och jag är så stolt över honom. fina killen som kan åka tåg i två timmar utan att skrika. fram och tillbaka. jag vet inte varför jag oroade mig.

nu är vi tillbaka i västerås och vi har ätit sushi och tittat på grey's anatomy under ett varmt duntäcke. allt är som det ska vara. förutom att min älskade familj är alldeles för långt bort. ja, som vanligt då.

en lång natt gick slutligen över och blev en fin dag. emma och lille harry kom hit en sväng, det var fint. jag har ätit en spenat&fetaost-pirog, det var också väldigt fint.

imorgon ska vi försöka oss på den spännande bedriften att ta med oss vide, barnvagn och packning på ett tåg mot norrköping där helgen ska spenderas. jag är som ett barn på julafton - enormt förväntansfull. och nervös för tågresan. men jag tror att det går bra. jag har önskat mig det enligt lagen om attraktion, så då borde det bli så.

(och om någon i norrköping får lust att ses i helgen - ring! jag är sämst på att höra av mig, men det betyder inte att jag inte vill träffa er.)

det är nog egentligen meningen att man ska ta den här grejen en dag i taget. men jag har för dåligt tålamod för det. jag fortsätter helt enkelt där jag slutade tidigare idag.

-

det här med första kärleken är en relativ sak. menar man första gången jag sa att jag var kär? menar man första gången jag trodde att jag var kär? menar man första gången jag älskade någon? eller menar man första gången jag inte bara älskade någon utan också kunde vara mig själv med och känna hundra procent tillit till denna människa?

svår grej.

men okej. allra första kärleken. när jag var sisådär fem år sa jag att jag skulle gifta mig med marc. marc var mammas dagbarn och tillika min bästa killkompis. han friade till mig och räckte fram en plastblomma som jag gladeligen tog emot, varpå jag deklarerade för min mor att jag skulle gifta mig. rent tekniskt sett borde jag därför vara förlovad, eller? och jag har ingen aning om vart min "fästman" befinner sig. romantiskt värre, eller hur?


Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment