home

hej&hå. jag är hemma men orkar inte blogga.

hänt sedan sist:
- en avklarad flygresa (jag dog inte! woho!)
- en bananexplosion i mitt handbagage
- banan-klet över hela min kamera
- utemiddag på grekiska kolgrillsbaren
- sagan om ringen-marathon
- jesperkramar, massa jesperkramar

och imorgon blir det norrköping ett tag. sedan en tripp till falkenberg.
life is good. men jag saknar england redan.

jag var rätt dålig på att dokumentera medan jag var där. men här kommer några av de väldigt få bilder jag lyckades få på huset och familjen i alla fall.












och jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit

hej! jag har inte dött. (än.) däremot har jag haft en liten ida på besök. utförligare rapport med bilder kanske kommer. om jag orkar. ikväll bär det av mot birmingham international airport där natten ska tillbringas. imorgon bitti vid halv tio-tiden är det meningen att jag ska vara på svensk mark igen. (och jag är flygrädd och kommer aldrig kunna känna mig säker på att komma ur ett flygplan levande. därav osäkerheten och dödsångesten.)

jag är fortfarande kluven, tudelad. jag längtar hem så att det gör ont, men det gör rätt ont att lämna england också. älskade england. men jag kommer tillbaka. det gör jag ju alltid.

a smell of 1952, just waiting for you

nu har jag pysslat med min avskedspresent till owen. har bränt hela beatles-diskografin på en dvd-skiva och har även bränt en liten blandskiva med låtar som jag tycker han ska lyssna på helt enkelt. och en lapp med texten let your education begin... jag blir lätt lite överambitiös när jag ska musikutbilda folk.

den senare skivan innehåller bland annat den här låten:



den är ju för härlig. och jag tror att han är precis rätt person för att förstå briljansen. :)

att fånga en fjäril

jag går omkring med fjärilar i magen och en känsla av att jag är nervös. det är lite märkligt. det enda som händer är ju att min lilla ida kommer hit imorgon, och henne behöver jag ju inte vara nervös för. eller hur?

har städat och fixat hela morgonen och har en hel drös med saker kvar att göra idag. det slog mig att det nog är därför jag är nervös. i och med idas ankomst så börjar det kännas att jag ska åka hem snart. och när jag städar och fixar och förbereder så är det lätt hänt att jag istället börjar tänka på att packa. är tvungen att säga till mig själv på skarpen helahela tiden att jag inte får börja packa riktigt än. efter helgen är det tillåtet.

solen skiner, himlen är blå och jag är glad. idag är för övrigt min sista dag i ensamhet i det här huset. det ska firas med en english breakfast till lunch. i trädgården kanske. det finns inget bättre.





i took her to the supermarket, i don't know why but i had to start it somewhere. so it started there.

det blev i alla fall en tewkesburypromenad. köpte helt fantastiskt goda jordgubbar. från skottland. det är där man ska bo alltså... vad bra, då vet vi det! sen tog jag ett långt varmt bad, det var inte heller helt fel.

vädret är jättekonstigt här, eller luften snarare. den är så kvav! det är jämntjockt med moln på himlen, och ändå svettas man när man går utanför dörren. lite obehagligt. men skönt att slippa frysa såklart.

neej jag har inget att säga idag.


do they collide? i ask and you smile

kan ni förstå att jag bara har en vecka kvar i england? jag kan nog inte riktigt greppa det. jag kom nyss hit för tusan! jag får lite ångest, tänker att jag inte har tagit tillvara på tiden här ordentligt. har inte fotat tillräckligt, har inte träffat tillräckligt många nya människor, har inte sett tillräckligt många platser, har inte besökt starbucks tillräckligt många gånger.. jag skulle kunna rabbla i evigheter.

men blir man någonsin färdig med det här landet? jag tror inte att det spelar någon roll hur många platser jag upplever, jag kommer ändå alltid önska att jag hade sett några fler när det är dags att åka hem.

på torsdag kommer ju ida! då jäklar ska det tas tillvara på england! nåt ska vi väl kunna hitta på...

jag är otålig.

dagens låt:
death cab for cutie - passenger seat


so what does your father do?

idag kom familjens vänner från australien på besök. de ska vara här i en vecka, som jag har förstått det. de var lite roliga, pratade med en dialekt som jag förstod ungefär hälften av. och frågvisa var de. det blev lite korsförhör som mest gick ut på vad min far gör. jag tycker att det är lite fascinerande att folk i andra länder har det som standardfråga när de träffar nya människor, som om det bildar en uppfattning om vem jag är. underligt är det också när de inte överhuvudtaget nämner min mor. och då pratar vi ändå västvärlden, (hm, australien, vart tusan placerar man det egentligen? det är ju inte västvärlden på kartan direkt.. men jag kategoriserar det ändå som väst. vad tycker ni?) det samhälle som ska föreställa det mer jämställda. fascinerande.


kom


kom så ruttnar vi ihop
på alla vetabättre-typer
som ska säga hur man gör


jag blir så trött.

men i övrigt är det bra. jag har haft en riktig slappardag, tittat klart på sista säsongen av OC (den var inte lika bra som de tidigare, men det känns ändå tråkigt att det tog slut) och varit rätt tacksam över mitt beslut att inte åka till cardiff idag. det hade varit intressant, men jag tror ärligt talat att jag hade brutit ihop. det har varit en tuff vecka på flera sätt. och som jag redan nämnt vid något tillfälle: att inte ha fått en hel natts ostörd sömn på två månader börjar sätta sina spår.


a midsummer night's dream

har gjort det till lite av en fredagsritual att promenera in till tewkesbury och köpa en bulle. det är skönt. jag blir härligt slut i hela kroppen när jag kommer hem. då finns det inget skönare än att lägga sig i ett varmt bad och bara njuta av att det är fredag och att jag kan äta en bulle med gott samvete. man lär sig att uppskatta de små sakerna... haha!

det är midsommar idag och jag missar det. känns lite tråkigt. men jag har hört att det regnar för fullt därhemma (som vanligt..), så jag kanske har det bättre här när jag tänker efter.

ikväll: pasta bolognese. igen. jag börjar bli lite som verena, lagar pasta bolognese så fort jag får chansen.. men det är ju så gott och så enkelt att göra! fantastiskt.

he's got the devil in his heart

det känns som att jag inte har gjort något annat än att tvätta sängkläder idag. har till och med tvättat överkasten, allt för att få bort katthår och eventuella lopp-rester från när katterna sprang här hela tiden.

kan ni då tänka er hur arg jag blev när jag kom upp på rummet efter middagen och såg att tazzy låg bekvämt tillrättalagd på ett av överkasten? dessutom hade han legat på ett av lakanen också. katthåren avslöjade honom minsann! han har inte varit inne i mitt rum på över en månad, men just idag skulle han självklart komma och sabotera. jag slår vad om att det där kattskrället går in för att reta gallfeber på mig. han gör alltid såhär!


man kan riktigt se hur ond han är...

såå jag antar att det blir att tvätta imorgon också.. dumma katt!
nej, tacka vet jag min lilla söt-missy! hon är snäll hon. :)


söt-missy

no one wants forever anymore

kul att owen bestämde sig för att ta med gitarren till skolan just idag, när jag kände mig spelsugen för första gången på flera månader. killen kan det där med timing!

om en vecka kommer ida! jag längtar så att jag nästan spricker. undrar vad jag ska hitta på för äventyr att dra med henne på.. det finns ju inte direkt obegränsat med möjligheter här ute på landet, så jag lär få fundera ett tag.

nej nu måste jag springa. mjölkbudet kommer!

lyssna på det här sålänge:


dreams and lies

jag kommer definitivt inte att sakna hennes hemska ovana att lägga nedvärderande lappar på köksbänken på morgonen. fullt synliga för alla som vill läsa. fullt tillräckligt för att förstöra en hel dag.

det får mig att känna mig så värdelös. jag kanske är orättvis, ja det är jag nog alldeles säkert. gör en höna av en fjäder, i vanlig ordning. men det stör mig. och det värsta av allt är ju att jag tycker jättemycket om henne. det vore så mycket lättare att vara arg på henne om jag inte tyckte om henne.

nåja. det är bättre nu.

jag har varit nere i flera dagar nu. nu får det verkligen vara nog!
har ni några tips på vad man kan göra för att bli glad?

laurel musics album this night and the next är förresten i min ägo. and i love love love it.


whistle for the choir

tim skulle skjutsa in owen till tewkesbury för hans sista prov för terminen. så jag följde med. strövade runt ett tag och hamnade i världens mysigaste bokhandel. det kändes som att kliva in i ett helt annat århundrade, jag ville aldrig gå därifrån. till slut blev jag ju tvungen dock, och jag gick därifrån med en brun papperspåse under armen. utan handtag. varför finns det inte såna bokhandlar i sverige? underbart verkligen. köpte lite motvilligt sista twilight-boken (och jag kan svära på att bokhandelsinnehavaren hånade mig när jag skulle betala) och så köpte jag en liten present till jesper. det börjar närma sig nu, jag kan inte fatta att jag kommer få krama honom igen om 15 dagar! jag längtar!

ikväll ska jag göra korv&potatismos i alla fall. varför krångla till det? livet är ju helt okej.


och just idag gillar vi den här låten:




there were bells on a hill but i never heard them ringing

tycker att det är lite smått fantastiskt att solen skiner i england. det blir ännu mer fantastiskt när man vet att det regnar därhemma. jag är en väldigt dålig människa ibland. ber om ursäkt för det.

det blev i alla fall en väldigt fin sunday roast dinner ute i trädgården. fast med kalkon, inte rostbiff. jag fick ett par katter i knät som gärna ville smaka på kalkonen, jag fick slänga bort dem, men två sekunder senare var de där igen och skulle smaka. envisa rackare!

och den här videon är så himla söt. man blir ju kär för mindre.


tappat gnistan?

det blev en långpromenad till tewkesbury idag. jag var så trött att jag på allvar trodde att jag skulle avlida på vägen hem. men jag klarade mig och nu har jag jordgubbar till kvällen. mums!

just nu sitter jag och har lite ångest över matlagningen. det finns i princip ingenting hemma, så jag måste trolla lite med några kycklingfiléer och lite pasta. hoppas att folk inte är så kräsna.. synd bara att bethan har en kompis här just idag.

jag är lite halvdöd känner jag. har inte sovit ordentligt sen jag kom hit. 7 veckor utan en hel natts ostörd sömn och det börjar ta ut sin rätt nu. för er märks det kanske främst på alla dessa osammanhängande blogginlägg... fast det kanske inte är något nytt när jag tänker efter. det är väl så det alltid har varit?


and if the snow buries my, my neighbourhood

om jag inte redan nämnt det så bor jag precis utanför tewkesbury, där floderna avon och severn går samman. här blir det väldigt lätt översvämningar när det regnar kraftigt.

idag har det regnat kraftigt. åska, hagelskurar och helt sjuka mängder regn! jag har aldrig sett något liknande! tim kom hem och sa att det var enorma bilköer och att de antagligen behöver stänga av motorvägen, och att han hade tur som lyckades hinna förbi först. vi får se om det lägger sig, annars blir de tvungna att stanna hemma från jobbet imorgon.

det är dock inte lika illa som det tydligen var sommaren 2007. jag fick höra att megans (äldsta dottern som inte bor hemma längre) dåvarande pojkvän omkom i översvämningarna. så jag förstår att familjen tycker att det är obehagligt, och inte gärna ger sig ut i ovädret.


den här låten handlar visserligen om snö, men jag tyckte den var passande. det är min och jespers låt. texten är underbart vacker, eller hur? och jag saknar honom verkligen.

 


and if the snow buries my
my neighborhood
and if my parents are crying
then i'll dig a tunnel
from my window to yours
yeah, a tunnel from my window to yours

you climb out the chimney
and meet me in the middle
the middle of the town
and since there's no one else around
we let our hair grow long
and forget all we used to know
then our skin gets thicker
from living out in the snow

you change all the lead
sleeping in my head
as the day grows dim
i hear you sing a golden hymn

then we tried to name our babies
but we forgot all the names that
the names we used to know
but sometimes, we remember our bedrooms
and our parent's bedrooms
and the bedrooms of our friends
then we think of our parents
well, what ever happened to them

you change all the lead
sleeping in my head to gold
as the day grows dim
i hear you sing a golden hymn
the song i've been trying to sing

purify the colors, purify my mind
purify the colors, purify my mind
and spread the ashes of the colors
over this heart of mine


och du får bli mitt spöke om du vill

det är nästan lite höstkänsla för tillfället. grått, regnsjukt och kallt. och den här låten är så himla mycket höst, så därför passar den alldeles utmärkt just idag.



september, och jag fattar ett svårt beslut
min nedräkning börjar nu
där allt en gång tog slut

oktober, och jag håller din hand för hårt
har du nåra goda råd
innan klockan byter år

och du får bli mitt spöke om du vill
snälla, vänd inte ryggen till igen
snälla, möt min blick en allra sista gång
innan du lämnar min kropp
som blivit för trång

november, vi avslutar sagan snart
har du nåra lögner kvar
att pudra dina svar

december, har du nåra hjältar kvar
då är du en sällsynt art
den sista i sitt slag

och du får bli mitt spöke om du vill
snälla, vänd inte ryggen till igen
snälla, möt min blick en sista gång
innan du lämnar min kropp
som blivit för trång

för trång

see the pyramids along the nile

jag tycker dagarna bara svischar iväg nu! jag hänger inte med alls. om exakt 3 veckor åker jag och ida till birmingham för att övernatta på flygplatsen, och om ytterligare sisådär 15 timmar kommer jag hem. det är ju helt sanslöst. jag kom ju nyss hit!

den här dagen har verkligen bara flugit iväg. jag har inte ens gjort något särskilt! storrengöring i köket och så har jag läst lite och VIPS så var det dags för folket att komma hem. konstigt.


för övrigt tycker jag väldigt mycket om bob dylans version av den här låten just nu. så lyssna på den ni!





eller varför inte tori amos version?


gråskimrande söndagar

mår bättre idag, men har ändå hållit en väldigt låg profil. har legat i sängen och läst hela dagen. rätt mysigt faktiskt. det är fördelen med skitväder, man behöver inte få dåligt samvete över att stanna inomhus och göra ingenting.

jag har inte mycket roligt att säga idag.
lyssna på den här istället:



sen att den är nästintill plagiat på pulps common people, det kan ju faktiskt vara positivt.
(fast common people är massa gånger bättre såklart!)

"släpp mig jag vill ut, det känns som om jag har feber"

jag fick minsann jobba i open garden-spektaklet jag också. ni kanske inte tycker att man kan kalla det att jobba, att sitta i en skön fåtölj i en dörröppning, läsa en bok och hälsa artigt på de få tokiga engelsmän som kom med regnrock och paraply i högsta hugg för att titta på trädgårdar. men jag kan garantera att det inte var så skönt som det lät. det var kallt och regnigt och jag har fått offra min hälsa för ändamålet!

nu ligger jag nedbäddad i sängen med 3 lager kläder och ett stort duntäcke och fryser som en liten gris. kinderna är brännheta, kroppen värker och febern är ett faktum. vilken underbar helg!


har någon något tips på vad man göra för att muntra upp sig själv i det här läget?


Tidigare inlägg
RSS 2.0