Jag ska aldrig ignorera dig igen

Jag såg på aftonbladet.se att svenska folket är mer intresserade av melodifestivalen än av valet av ny socialdemokratisk partiledare. Själv tillhör jag helt klart den senare kategorin.

Först tappade jag hakan och slog näven i bordet när jag läste att valberedningen utsett Håkan Juholt till främste kandidat. "Har ni inte lärt er någonting alls?" tänkte jag. "Ni KAN inte ta en grå gammal gubbe med mustasch och tråkig uppsyn och förvänta er att svenska folket ska ge upp sin kollektiva Reinfeldtförälskelse! Ni gräver er egen grav, dumma sossar!".

Men så läste jag på lite. Och den här snubben verkar faktiskt vara en riktig färgklick! Vänsterorienterad, Elvisfantast, han verkar ha humor och vara hård i debatter, och det kanske viktigaste: han har inte varit minister och är således inte förknippad med varken Göran Persson eller Mona Sahlin, vilket jag tror är positivt i det här läget.

Och hm. Ja. Så skäms jag något oerhört. För att jag lät mig styras och låta mannens utseende och ålder få ta så stor plats i mitt första intryck. What the...? Jag är ju knappast en utseendefixerad person, och ändå lät jag mig luras. Riktigt pinsamt. Jag har lärt mig en läxa.

Wellwell. Jag har goda förhoppningar. Heja Juholt!


i högerns paradmarscher uppåt och i socialismens väg ner

idag var min första ensamdag med vide.

jag och jesper har ju haft den enorma turen att få vara hemma båda två eftersom jesper pluggar på distans. det tror jag har gjort att vi båda (men framför allt jesper) har haft mycket lättare att knyta an till vide än om han hade varit tvungen att börja jobba efter 10 dagar. vansinnig grej, jag tycker man ska ge båda föräldrarna rätten att vara hemma tillsammans de första två månaderna. betydligt viktigare reform än att man ska tvinga föräldrar att dela på föräldraledigheten. men det var ju inte det jag skulle berätta egentligen.

min första ensamdag med vide var det ja.
jesper hade metodövningar i skolan hela dagen. så medan han "lärde sig" att ta blodtryck, blodprov och sätta in katetrar (sånt kunde han ju redan) så har jag och vide tagit en lång sovmorgon, gosat framför nyhetsmorgon och efter tio och diskuterat socialdemokratins fall. hej&hå, JA, en förändring är absolut nödvändig men jag tycker det är sorgligt att det ska behöva ske på det här viset.

jag tycker mona sahlin är värd all heder, hon har varit så himla tuff och under valrörelsen fick jag enorm respekt för henne. sedan kan jag absolut inte förneka att det knappast var ett schackdrag att tillsätta henne som partiledare från första början, men hon gjorde ett grymt jobb. det tycker jag faktiskt. och hon förtjänar inte den sortens smutskastning som hon fått utstå. så all heder till mona!


take that look off your face

jag vet att man inte får säga såhär egentligen.
men åh, mitt hjärta skrattar litegrann.
skadeglädje. över att alliansen missade majoritet med 16 röster.
det är inte roligt, jag vet, men det ÄR ju fruktansvärt roligt.

kan ni nu snälla torka bort de där fula segerflinen från ansiktena och inse att det kanske är dags att gå ihop över blockgränserna för att bekämpa främlingsfientligheten? om det är någon gång vi ska samarbeta så är det väl nu? en sjupartiregering är mitt drömscenario. med wetterstrand som statsminister. (ja jag vet att det inte är realistiskt, men man kan väl få drömma?)

skämmes, tamejfan.

ja, jag har gråtit.
ja, jag har övervägt att emigrera.
(vart tusan då, kan man ju fundera över? kuba?)

och jag tycker att det visar ganska tydligt vad allianspartierna är gjorda av, när de står med segerflin på läpparna och anser sig ha vunnit något. vad tycker de att de har vunnit? de har inte svenska folkets stöd, de är i minoritet, och ett rasistiskt parti har precis tagit sig in i det civiliserade rummet. vad finns det att le åt? inser de inte allvaret i situationen?

det här är den pinsammaste, vidrigaste dagen i sveriges historia.
skämmes, tamejfan.

valdagen 2010

idag vaknade jag klockan åtta av mig själv. som ett litet barn på julafton ungefär. för det är faktiskt en stor dag idag. jag önskar att fler kunde inse vilket enormt privilegium det är att få rösta. visst, jag hävdar bestämt att det är varje människas förbannade skyldighet att göra det, men samtidigt en fantastisk rättighet.

så. jag klädde upp mig riktigt ordentligt. struntade i det faktum att sminket numera av någon anledning framkallar allergiska reaktioner (vad är grejen med det liksom? jag har aldrig varit allergisk mot något i hela mitt liv och plötsligt får jag blåtiror av mascaran som jag använt hur länge som helst. skumt.), struntade blankt i mjukisbyxornas protester och kastade dem all världens väg, satte istället på mig obekväma gravidbyxor som jag vuxit ur för längesen, klämde ner mina svullna fötter i skor som jag inte kunnat ha på ett halvår... och gick till vallokalen.

det kan låta nördigt, men för mig är det högtidligt att gå och rösta. och jag vill inte ytterligare spä på alliansanhängares fördomar om att vänsteranhängare är soffliggare. (okej, jag är lite av en soffliggare just nu, men det har ju sina naturliga orsaker.)

det blev vänsterpartiet i alla tre valen. (såklart!)
jag till och med personröstade för första gången. heja vasiliki!

nu är det bara att vänta. baka paj. och tänka positiva tankar.
och som min syster sa, oavsett vad som händer så skapar man sin egen tillvaro. jag är stolt över att tillhöra umgängeskretsar där faktiskt de allraallra flesta röstar rödgrönt. och det räcker ju faktiskt egentligen.

min älskling, du och jag vi tror på nåt, vi kommer aldrig rösta blått!



min älskling, du och jag
vi tror på nåt
vi kommer aldrig rösta blått
men det finns de
som vägrar tro på oss
min älskling, därför måste vi slåss


säga nånting sant, göra allt vi kan
fast det känns så svårt
och jobbigt ibland
och du, du tar hand om mig
jag tar hand om dig
lovar dig att allting ska bli okej


min farfar åkte båt i tusen mil
och klev i land vid normandie
och dryga sextio år har gått förbi
vi måste ta en annan strid
för alla som vill ska få komma hit
och slippa elände och krig
att vissa inte håller med om det
de lever kvar i en annan tid


älskling, du är allt
älskling, håll min hand
nu när isblå vindar blåser så kallt
och du, du tar hand om mig
jag tar hand om dig
lovar dig att allting ska bli okej


/ludwig bell.



årets bästa vallåt?


hej då, trevligt att träffas

maud olofsson är ju så rasande käck
en svensk margaret thatcher med kul dialekt
och kärnkraft är numer ett klämmigt projekt
och ropar man 'svikare!' flinar hon fräckt
/mikael wiehe


söndag och politik

jag är slut som människa.
men ikväll ska jag titta på utfrågningen av lars ohly.
gör det ni också, och lyssna på vad mannen säger!
för han har rätt. sådetså.


fast, det är klart,
föräldraförsäkringsfrågan är jag kluven till.

rent principiellt tycker jag att det är fel att mannen ska behöva tvingas till att vara hemma med sitt barn. en sådan reform ska inte behövas, för det ska han vilja ändå. men eftersom många pappor tyvärr inte fungerar så idag så kanske tvång på likadelad föräldraledighet är nödvändigt för att få dessa att ta ut sina dagar? jag är ju trots allt, rent principiellt, för ett jämlikt samhälle.

samtidigt känner jag att... vad fan? mår ett barn bra av att vara tillsammans med en pappa som hellre vill vara någon annanstans? skulle inte tro det. jag tror ändå att varje familj måste komma fram till vad som är bäst för barnet, för det är trots allt barnet som måste komma i första hand. och med det i åtanke så måste jag säga att föräldraförsäkringsfrågan nog är den enda fråga som jag inte helt och hållet håller med lars ohly i.


ge dom våld

idag fick mälardalens högskola i västerås finbesök av de rödgröna partiernas alla partiledare. mona sahlin, lars ohly, maria wetterstrand och peter eriksson. jag och jesper pallrade oss naturligtvis iväg dit och lyckades faktiskt knipa en varsin plats (vilket tydligen inte var en självklarhet med tanke på hur oändligt mycket människor som stod utanför!) hursomhelst så var det fantastiskt som vanligt, och jag önskar att fler människor verkligen kunde sätta sig ner och lyssna på dem, för då finns det faktiskt inga vettiga argument för att rösta höger.

ni glömmer väl inte att fylla på spellistan med pepplåtar inför valet förresten?
fyll på och sprid vidare! om vi ska ta revansch den 19 september så måste vi hjälpas åt! :)

du är så svag, säger dom
vill du ge dom rätt
eller ge dom våld?

det här är mina armbågar fredrik, jag ska vässa dem ikväll

valstugorna börjar äntligen ploppa upp på stan. det börjar närma sig nu. valet.
jag har påbörjat en liten vänster-pepplista.
ni får gärna vara med och lägga in lite låtar ni också!
(men det ska vara vettiga budskap. 
inget wille craaford i den här listan, av uppenbara skäl!)


heja de rödgröna!

nu ska vi ta det tillbaka!

(och sprid gärna listan vidare!)


blir det inte ensamt ibland? jag menar hur står ni ut med varann?

jag älskar mikael wiehe.
ni kan lyssna på hans senaste album ta det tillbaka här

det kommer utan tvekan vara mitt soundtrack till valåret 2010.


dom tog våra löner, dom tog våra jobb,
dom tog våra drömmar och släckte vårt hopp.
dom raserade allt som vi hade byggt opp,
och nu ska vi ta det tillbaks.

dom tog våra skolor, våra sjukhus och tåg,
dom tog våra tankar och förgifta' vårt språk.
dom tog ifrån oss vår stolthet och det land som var vårt,
och nu ska vi ta det tillbaks.


you never give me your money

den här jordbävningen i haiti. hemsk, verkligen. helt utan ironi. det ÄR hemskt. och visst är det fint att folk skänker pengar som aldrig förr, en hel timlön, ojoj. generositeten flödar.

men de här människorna... hur generösa är de i vardagslivet, handen på hjärtat? ska det krävas en stor naturkatastrof där 200.000 människor omkommer för att dessa människor ska öppna plånboken för någon annan än sig själv? och att samma människor dessutom har mage att försöka ge mig dåligt samvete över att jag inte skänker pengar till just det här ändamålet, det gör mig förbannad.

jag är student. jag har 8.000 kr i månaden att leva på, varav mer än hälften går till hyra. men trots detta skänker jag varje månad 50 kr till välgörenhet. det är ingen stor summa, och jag skulle skänka mer om jag kunde. men räkna det som procent av månadsinkomst så får vi se vem som egentligen är självisk här?

för mig är det lika mycket värt att mina pengar går till förtryckta kvinnor i afrika som att de går till jordbävningen i haiti. därför skänker jag 50 kr i månaden, varje månad, till amnesty, istället för att skänka 100 kr i engångssumma för ett enda ändamål. är det själviskt?

kom igen när ni gör samma sak.

and in a communist state of mind: we're not worth more than anyone else, but surely not worth less!

och efter föregående arga inlägg så känns det som att jag bara går och väntar på att få en drös med hatmejl från sverigedemokrater och folkpartister som tycker att jag förtalar deras ledare. (eller ja. om min blogg hade haft en större läsarkrets så hade det här kunnat inträffa. men min läsarkrets är ju snäll och fin och söt, så egentligen var ju hela det här inlägget slöseri med tid.. ni vet ju redan allt det här, eller hur? men vi ponerar att min läsarkrets är betydligt större än den är nu, okej?)

i alla fall. de här människorna kommer i sina hatmejl bland annat att "anklaga mig" för att vara kommunist, när de inte ens förstår ordets innebörd. sedan när är kommunistisk ideologi något dåligt? och åh, jag vet vad ni kommer att säga. "stalin och folkmord och mao och kina och diktatur" och det enda jag kan säga till er är: LÄS PÅ FÖR I HELVETE! det finns inget som heter kommunistisk diktatur. om ni på fullaste allvar tror det så tycker jag synd om er. ni har totalt missuppfattat vad kommunismen handlar om. ni är okunniga idioter.

jag är i grunden socialist, inte kommunist. bara så att vi har det utrett. men jag delar de flesta av deras åsikter. och hade jag varit kommunist fullt ut så hade jag inte skämts ett ögonblick för att offentliggöra det. jag kan då inte se något fel med att anse att alla människor är lika mycket värda, att alla människor ska ha samma förutsättningar för att leva ett drägligt liv. att kapitalismen ska utrotas, att alla ska leva på samma villkor.

lyssna på john lennon, för tusan. he had it all figured out.

imagine no possessions
i wonder if you can
no need for greed or hunger
a brotherhood of man
imagine all the people
sharing all the world

you may say i'm a dreamer
but i'm not the only one
i hope some day you'll join us
and the world will live as one

om du repar upp historien fast den är så dum

jag vill egentligen inte säga något om det här. jag blir bara så arg. men det går ju inte att låta bli. jag ska försöka fatta mig kort dock, annars flyger jag väl i taket innan jag hunnit publicera inlägget.

jimmie åkesson (SD) är ett kräk, till att börja med. stödjer du hans och sverigedemokraternas politik är du död i mina ögon. jag är inte stolt över det - jag sätter nämligen en viss ära i att tillhöra en politisk ideologi som behandlar alla människor som jämlikar osv. men det vi måste inse är att sverigedemokraterna med j. åkesson i spetsen, anser att människors värde går att bestämma utifrån vilken hudfärg de har, vilken gud de tror på, och vilket land som står i deras födelsebevis. 'är du svensk? välkommen till himmelriket. är du iranier? då kan du dra åt helvete.' det går att dra paralleller till nazityskland i all evighet.

att sverigedemokraterna nu (äntligen) offentliggjort sina egentliga avsikter, visat sitt rätta ansikte, det måste i alla fall ses som något ytterst positivt. nu har vi det skrivet svart på vitt: SD's hjärtefråga handlar inte om någon förändrad integrationspolitik, som de länge försökt hävda. den handlar helt rakt på sak om att driva ut muslimer från sverige. skönt, måste jag säga, att de inte försöker lura svenska folket till att tro att så inte är fallet. nu måste vi alla hjälpas åt att se till att dessa kräk inte tar sig in i riksdagen i valet 2010!

men det slutar ju inte där. tyvärr framgår det tydligt av jan björklunds (FP) uttalande i aftonbladet idag, att han inte tar avstånd från de här åsikterna. han vill inte låta sig intervjuas för artikeln, men lämnar en skriftlig kommentar. såhär säger han: "Att piska upp en hatstämning mot vissa grupper i Sverige kan bara leda till att motsättningarna i vårt samhälle ökar. Tonläget är osmakligt."

"tonläget är osmakligt." okej. så jan björklund, du menar alltså att dessa åsikter är helt legitima, sålänge de är välformulerade?! åh, jag var rädd för dig redan innan, du har knappast förbättrat din ställning i mina ögon.
nej. detta innebär, kära vänner, att främlingsfientligheten redan finns i riksdagen. och värre ändå: den finns redan i regeringen!

och kom ihåg det här nu: om man på fullaste allvar bedriver sådan här politik eller ens sympatiserar med människorna som driver den här politiken, så förtjänar man verkligen inte att bli behandlad på något annat sätt än som kräk. och om ni vill förhindra att vi får uppleva hitlers nazityskland en gång till - bojkotta både sverigedemokraterna och folkpartiet i valet 2010!


RSS 2.0