oh when we were seventeen the sky was always tangerine

i helgen har min käraste annasöt varit här. det var underbart att träffa henne igen, kändes lite som old times. ost&kex&vin, massamassa film, promenader, intressanta diskussioner och en jäkla massa kärlek såklart. hon och vide fann varandra direkt också. sånt gör mig så glad.



idag har vi varit på 2-årskalas hos vides kusiner, promenerat en bit och avslutat dagen med stans godaste kycklingpizza (bakad av stans gulligaste pizzabagare. vänsterpartist är han också, så det är onekligen ett plus.)

fin helg med andra ord.

...torsdag sitter jag i tankar

idag var vi på bvc för att väga vide. den lilla skrutten växer så det knakar vill jag lova! inget fel på bröstmjölken här, inte... och som en liten grand finale kissade han ner hela golvet, inklusive jespers skor. vi får nog ta ett litet snack med den lille gossen, sådär kan man ju inte uppföra sig. :)

jag fick i alla fall bekräftat av bvc-sköterskan att antibiotikan jag äter inte påverkar vide mer än att han kanske blir lite lös i magen. och det är väl visserligen inte roligt att vara lös i magen, men jag tror i ärlighetens namn att han påverkas mer negativt av att ha en deprimerad mamma som inte vill visa sig bland folk. såå nu kan jag äntligen känna mig lugn gällande den biten. känns bra. brabrabra.

-

(och hej&hå vilken massa bebisprat det blir i den här bloggen... suck.
händer det något roligt framöver? skivsläpp? filmsläpp? någon som vet? tips?)

onsdagsbetraktelser

huvudet värker och magen krånglar.
men jag har i alla fall lila strumpor på mig.
alltid nåt.

(och snart kommer annapanna hit! på fredag närmare bestämt. jag längtar!
som jag har saknat min tigermuffin!)

it's raining men...

igår var en stor dag. igår var nämligen dagen då emmasöt äntligen fick sin fina lilla harry. GRATTIS säger vi till dem! (har ni märkt att det fullkomligen regnar pojkbebisar i oktober? tur att jag inte känner fler som ska ha barn snart, jag blir alldeles toksentimental av det här. det är alldeles för fint!)

-

nåja. idag har jag varit och hämtat ut mina läskiga acne-piller. ska ta första dosen ikväll. känner mig riktigt nervös. men samtidigt - vad tusan! det är klart att man måste lita på läkarna om de säger att det är okej att äta dem och amma samtidigt. hur var det med hönseriet nu igen? skärpning nu, sandra!

good day sunshine



min son är redan ett beatles-fan. såklart. vad annat kan man vänta sig?

min älskling har ett hjärta av snö, så vitt som renaste lenaste puder

nu har vide äntligen fått träffa sin gammelmormor kerstin. det var ett vackert möte och jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan de får tillfälle att språka igen.



själv är jag ganska urlakad, min mage samarbetar inte riktigt ikväll och jag känner mig ganska hängig. prickiga filten och de julröda duntofflorna har blivit mina närmsta bundsförvanter. får man vara såhär frusen?
dessutom lade vide en enorm kräka över hela mig nyss. kan det ens få plats sådär mycket i den lilla kroppen undrar jag? där fick jag minsann för att jag råkade nämna att han aldrig kräks...

hejjagäreländigsåsnällabjudmigpåglassellernågot?


det gör inte ont så länge du är med mig



långpromenader är det finaste jag vet.
sparka löv, konversera om diverse viktigheter och oviktigheter,
vara på väg, överallt och ingenstans.

det gör inte ont om det piskar ett regn eller bränner en sol och så vidare.
finare än så blir det inte.

och imorgon får vi finbesök från norrköping.
finare än så blir det verkligen inte.


en bitter känsla sitter av sitt straff

nu har jag lugnat ner mig igen. usch, jag tycker inte om att vara på störhumör. skönt att det är över!

idag blev det en promenad ner på stan för att hitta en ordentlig mössa till vide (vi hade två, men den ena är för liten och den andra för stor. vilka är oddsen?) och där sprang vi på min gulliga barnmorska. det var kul. jag kommer faktiskt sakna att gå till henne.

ikväll ska vi göra hemmagjord biff med bambuskott och jag ska äta alldeles för mycket godis och älska det faktum att det är fredag. jag vet att det inte borde göra någon skillnad för mig om det är tisdag eller fredag, men det gör det ändå.

dock finns ett litet irritationsmoment kvar:
spotify fungerar inte? why oh why?

fall over again

nejmen sluta!
bara för att det regnar lite vita flingor i fem minuter så betyder det INTE att första snön har kommit. man kan prata om första snön när marken börjar färgas vit, innan dess räknas det inte.

det är höst fortfarande. åtminstone i västerås. ge er nu.

(och hej jag är visst lite retlig idag. ursäkta så mycket.)

att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du

idag har vi suttit i soffan och gosat och jag har sjungit du vet väl om att du är värdefull ungefär 749 gånger medan jesper handlade fikabröd som skulle kunna räcka till ett helt hockeylag och dagarna försvinner i en dimma men det gör inget för världen är vacker och jag kan fortfarande inte förstå att han är min.


beautiful boy

jag måste bara säga GRATTIS till fina madeleine och till hennes vackra son frank som föddes idag. jag blir alldeles tårögd. tror inte att man helt och hållet inser hur fantastiskt det är att bli mamma förrän man är där. jag gjorde det i alla fall inte.

i've got you under my skin

idag har jag träffat världens gulligaste hudläkare. förtroendeingivande och allmänt bra. dock har jag fått en hel del huvudbry angående medicinering och amning. "påverkan på barnet synes osannolik", men innebär detta att jag vågar ta risken? även om den är minimal? jag vet inte. jag mår ju fruktansvärt dåligt över att se ut såhär, men jag skulle ju heller aldrig förlåta mig själv om något hände med vide bara för att jag inte orkar vara ful. det är verkligen inte lätt. jag har fått en hel del att tänka på.

MEN inget mer tänkande ikväll.
någon måtta får det ju vara, eller hur?

istället har jag lite pyssel på gång. jag är sämst på att pyssla egentligen, men jag tycker att det är alldeles förträffligt roligt när jag väl kommer mig för. (när jag väl har tålamod vill säga).

here comes the delivery

har sett den här listan på ett antal bloggar nu och jag tror bestämt att jag ska fylla i den, främst för min egen skull. roligt att titta tillbaka på i efterhand. ni behöver inte läsa. :)


När är fick du reda på att du var gravid? 4 februari 2010.

Hur gammal var du? jag skulle precis fylla 22.

Mådde du mycket illa?
ja, till och från.

Hade du mycket halsbränna? på slutet hade jag halsbränna så fort jag skulle sova. det enda som hjälpte var att dricka litervis med filmjölk!

Var du känslig?
skojar du? jag grät konstant, åt saker som jag aldrig skulle gråta åt i vanliga fall. jag grät när jag var glad, jag grät när jag var ledsen och jag led av en fruktansvärd separationsångest (som jag för övrigt börjar misstänka aldrig kommer att gå över...)

Hade du mycket foglossning?
ja, på slutet blev det jobbigt.

När kände du bebisens första sparkar?
vecka 17 nånting?

Var du ofta orolig?
jämt!

Sparkade bebisen mycket?
han rörde väldigt mycket på sig, men det blev inte så många renodlade sparkar... mera bök liksom.

När började du läcka bröstmjölk?
det gjorde jag aldrig.

Fick du bristningar?
ett par stycken. de kom i vecka 39, precis när jag trodde att jag skulle slippa.. men det är inget jag tänker på.

Blödde du någon gång?
när värkarna satte igång, annars inget.

Hur många Ultraljud gjorde du?
oj, oändligt många känns det som. vi åkte in pga prematura sammandragningar så många gånger.. plus ett gäng tillväxtultraljud. jag tror att det slutade på 10-11 ultraljud allt som allt?

Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
jag ville väl såklart att allting skulle gå bra och smidigt, men jag hade hela tiden inställningen att jag skulle "ta det som det kommer", man kan ändå aldrig veta hur det slutar.

Vilket BB födde du på?
man föder faktiskt inte på bb utan på förlossningen... men jaja. västerås.

Hur började din förlossning?
slempropp och blod, sedan satte värkarna igång

Hur många timmar tog din förlossning?
från första kännbara värken, ca 9 timmar. (varav ca 6-7 timmar var krystvärkar!)

Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
vaginalt

Hur mycket var du öppen när du kom in?
helt öppen, 10 cm!

Vilken smärtlindring tog du?
ingen. jag provade lustgasen men blev bara totalt utmattad av den, så jag körde utan smärtlindring istället. (det trodde jag aldrig om mig själv!)

Dragen med sugklocka?
nej, men det var nära. jag hörde barnmorskan nämna att det kanske skulle bli nödvändigt, så då samlade jag kraft och tryckte ut honom istället!

Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
första krystvärken kom ju 6-7 timmar innan han kom ut. det var rätt ansträngande, milt uttryckt.

Blev det komplikationer?
inget allvarligt, men vide blev rätt stressad och hjärtfrekvensen gick ner, så det blev ganska bråttom att få ut honom på slutet.

Var du rädd för något?
det var ganska läskigt att känna krystvärkar hemma i soffan. det kändes läskigt och jag blev rädd att vi inte skulle hinna in till förlossningen. men annars var jag inte särskilt rädd.

Skrek du?
det var mer gutturala läten än skrik tror jag, men jag hade ont i halsen i två dagar efteråt så... tyst var jag väl inte.

Fick du sys?
ja, fyra stygn närmare bestämt.

Vem var med på förlossningen?
jesper. och han var fantastisk. :)

Vilken vecka födde du i?
40+2

Vad var vikt och längd på bebisen?
3855g, 52cm.

Blev det en pojke eller flicka?
pojke

Vad fick barnet heta?
vide karl johnny

Var allting värt det?
utan tvekan!

Ammade du?
ja, det gör jag. det går jättebra.

Hur gammal är barnet nu?
två veckor

Vad tyckte du om förlossningen?
jag är jättenöjd. det gick snabbt och smidigt och jag trodde nog att det skulle vara hundra resor värre. det var utan tvekan det häftigaste jag har varit med om.

När kommer nästa barn?
HA! ett räcker gott och väl, åtminstone som det känns just nu.

it's a tragedy

dagens stora tragedi:
jag satt i godan ro och åt mina älskade maryland cookies.
plötsligt stoppade jag in en kaka i munnen som smakade JORD!
det var minst sagt traumatiskt.
hur ska jag nu någonsin våga äta maryland cookies igen?

it's a common thing to be out of line

för det mesta tycker jag att jag har världens snällaste finaste son. han är vanligtvis lugnet själv, skriker bara när han badar och vid de tillfällen jag av någon anledning inte är tillräckligt snabb med att ge honom mat.

men inatt var han inte så charmig om jag ska vara ärlig.
(han är fortfarande världens finaste, men jag föredrar när han sover om nätterna)
men ja. sömnlös natt = trött sandra.
jag som hade tänkt gå ut och promenera i det fina höstvädret. tji fick jag!
nu blir det soffan och vide-gos och gilmore girls hela dagen istället.
men det är ju inte heller helt fel.

je regrette je regrette

jag hade bestämt mig för att inte bli en sån där neurotisk överbeskyddande hönsmamma. åtminstone göra allt jag kunde för att försöka förhindra det (dock insåg jag väl ganska tidigt att det var dödsdömt - jag är lite hönsig av naturen och alla läskiga mammahormoner underlättar inte direkt).

så idag trängde jag undan allt mitt bättre vetande och tog med mig min 12 dagar gamla bebis till ica maxi. en fredageftermiddag. (detta efter att först ha ögnat igenom smittskyddsinstitutets hemsida och konstaterat att inte ett enda fall av RS-virus rapporterats i västmanland den här säsongen. hej hönsmamma!) och jag lovar er att jag aldrig har mått så dåligt i hela mitt liv. hostande folkmassor och intelligensbefriade människor som nödvändigtvis ska ställa sina kundvagnar på tvären mitt i gången... och hela tiden känslan av att om vide skulle dö av RS-virus så skulle det vara mitt fel för att jag inte ville vara överbeskyddande och så skulle jag behöva ta livet av mig. kort sagt - en mardröm!

hädanefter ska jag försöka komma ihåg att det helt enkelt inte är värt ångesten.
jag ÄR en neurotisk överbeskyddande hönsmamma. det är bara att förlika sig med det.


man måste dö några gånger innan man kan leva

det lönar sig uppenbarligen att bloggklaga; 10 minuter efter att föregående inlägg postats låg skivan där så fint på hallgolvet. efter en genomlyssning kan jag säga att jag har goda förhoppningar om att albumet kommer att växa. det fanns några riktigt bra spår som fick mig att glömma för ett ögonblick att jag stör mig på att herr hellström lagt sig till med ovanan att sätta ihop texter med melodier som verkligen inte passar ihop. (lång och krånglig mening, ber om ursäkt)

bäst efter första lyssningen:
- jag vet vilken dy hon varit i
- shelley
- vid protesfabrikens stängsel
- man måste dö några gånger innan man kan leva

klagomål

jag blir faktiskt ganska förgrymmad på cdon och på posten som inte har vett nog att se till att jag får min beställning på rätt dag. om jag inte missuppfattat något så skulle håkan hellströms nya album två steg från paradise ha ramlat ner i mitt brevinkast igår, men det har fortfarande inte kommit? fy på sig!

och världen förtjänar inte dig






det är så jag säger det
du är det finaste jag vet

baby i'm the worrying kind

det gör mig så fruktansvärt ledsen och rädd att läsa sånt här.

det får mig att bara vilja stoppa in vide i magen igen. varmt och tryggt.
inga läskiga vilt främmande män med kniv som plötsligt kan komma och rycka honom ifrån mig mitt på stan.

och det får mig också att fundera över hur tusan det här ska gå.
jag blir ju orolig bara när han hickar.
hur ska jag orka leva med en kronisk känsla av oro för resten av livet?


EDIT!

åh, allt slutade väl.
gud vad skönt.


luften bor i mina steg





idag tittade höstsolen fram små stunder, så då passade vi på att ta en promenad och låta vide premiäråka i vagnen. han tyckte det var jättemysigt! eller så var han bara likgiltig? han sa inte ett pip på hela vägen i alla fall. duktig kille!

(förresten! ni som inte lyssnat på carl barâts nysläppta soloalbum än måste göra det. det är ett mästerverk!)

war is over (if you want it)



älskade john. idag skulle han ha fyllt 70 år.
så onödigt. så sjukt himla onödigt. jävla chapman.
världen skulle ju behöva honom nu.
john alltså.
inte chapman.

dimmiga dar, det där var fina dar

tack för alla fina gratulationer hörrni. ni är så himla fina.

dagarna går som i en dimma. en lycklig dimma, men ändock - en dimma. nätterna och dagarna flyter ihop, jag är totalt dagvill och vet aldrig vilken tid på dygnet det är. men det är faktiskt himla skönt. vi lever i vår egen lilla bubbla och just nu finns det ingenstans jag hellre vill vara.

ikväll har vi försökt ge vide ett bad. han blev så arg och ledsen och det värkte så fruktansvärt i mitt nyblivna modershjärta. om gravidhormonerna var from hell så är det ju ingenting mot mammahormonerna. jag gråter bara av att titta på honom. ändå kan jag inte sluta titta på honom. kort sagt - jag gråter konstant. lyckotårar.

din hud är doppad i honung






det var inget falsklarm. klockan 07.32 i söndags morse kom min älskade lilla prins vide till världen. 3855g och 52 cm lång. världens finaste lilla kille. och jag vet inte hur jag ska kunna leva när hjärtat svämmar över av kärlek på det här viset. jag hade förberett mig på att det kunde bli omtumlande, men jag hade aldrig kunnat förbereda mig på att det skulle kännas så underbart, hade aldrig kunnat förbereda mig på den här sortens kärlek. det kan man inte.


lalala

nervositetsmage. nu värker det skapligt och jag vill verkligen inte att det ska vara falsklarm den här gången. men jag vågar inte hoppas. aldrig våga hoppas. för jag har ju uppenbarligen en riktig liten (stor?) lurifax i magen.

idag har vi köpt en liten wihoo-vi-ska-bli-föräldrar-present till varann. gilmore girls complete seasons, haha! jag trodde aldrig att jag skulle få jesper att gilla den serien, men det gick visst. (varför skulle det inte gå egentligen, det är ju världens snällaste och mysigaste serie liksom. perfekt för mörka höstkvällar.) hurra! nu har vi något att sysselsätta oss med i väntan på bebis om inte annat.

due date

det är en helt vanlig fredag. inget annat. tjopptjopp.

-

du läser mig som en öppen bok
ju mer du läser desto mindre vill du veta


-

och finns det något jag avskyr så är det när man missar ett viktigt telefonsamtal och inte kan ringa upp igen förrän på måndag. nu får jag ju gå och våndas hela helgen om inget radikalt händer. usch och fy.

RSS 2.0