oh when we were seventeen the sky was always tangerine

idag har vi varit på 2-årskalas hos vides kusiner, promenerat en bit och avslutat dagen med stans godaste kycklingpizza (bakad av stans gulligaste pizzabagare. vänsterpartist är han också, så det är onekligen ett plus.)
fin helg med andra ord.
...torsdag sitter jag i tankar
jag fick i alla fall bekräftat av bvc-sköterskan att antibiotikan jag äter inte påverkar vide mer än att han kanske blir lite lös i magen. och det är väl visserligen inte roligt att vara lös i magen, men jag tror i ärlighetens namn att han påverkas mer negativt av att ha en deprimerad mamma som inte vill visa sig bland folk. såå nu kan jag äntligen känna mig lugn gällande den biten. känns bra. brabrabra.
-
(och hej&hå vilken massa bebisprat det blir i den här bloggen... suck.
händer det något roligt framöver? skivsläpp? filmsläpp? någon som vet? tips?)
onsdagsbetraktelser
men jag har i alla fall lila strumpor på mig.
alltid nåt.
(och snart kommer annapanna hit! på fredag närmare bestämt. jag längtar!
som jag har saknat min tigermuffin!)
it's raining men...
-
nåja. idag har jag varit och hämtat ut mina läskiga acne-piller. ska ta första dosen ikväll. känner mig riktigt nervös. men samtidigt - vad tusan! det är klart att man måste lita på läkarna om de säger att det är okej att äta dem och amma samtidigt. hur var det med hönseriet nu igen? skärpning nu, sandra!
good day sunshine

min son är redan ett beatles-fan. såklart. vad annat kan man vänta sig?
min älskling har ett hjärta av snö, så vitt som renaste lenaste puder
nu har vide äntligen fått träffa sin gammelmormor kerstin. det var ett vackert möte och jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan de får tillfälle att språka igen.
själv är jag ganska urlakad, min mage samarbetar inte riktigt ikväll och jag känner mig ganska hängig. prickiga filten och de julröda duntofflorna har blivit mina närmsta bundsförvanter. får man vara såhär frusen?
dessutom lade vide en enorm kräka över hela mig nyss. kan det ens få plats sådär mycket i den lilla kroppen undrar jag? där fick jag minsann för att jag råkade nämna att han aldrig kräks...
hejjagäreländigsåsnällabjudmigpåglassellernågot?
det gör inte ont så länge du är med mig
långpromenader är det finaste jag vet.
sparka löv, konversera om diverse viktigheter och oviktigheter,
vara på väg, överallt och ingenstans.
det gör inte ont om det piskar ett regn eller bränner en sol och så vidare.
finare än så blir det inte.
och imorgon får vi finbesök från norrköping.
finare än så blir det verkligen inte.
en bitter känsla sitter av sitt straff
idag blev det en promenad ner på stan för att hitta en ordentlig mössa till vide (vi hade två, men den ena är för liten och den andra för stor. vilka är oddsen?) och där sprang vi på min gulliga barnmorska. det var kul. jag kommer faktiskt sakna att gå till henne.
ikväll ska vi göra hemmagjord biff med bambuskott och jag ska äta alldeles för mycket godis och älska det faktum att det är fredag. jag vet att det inte borde göra någon skillnad för mig om det är tisdag eller fredag, men det gör det ändå.
dock finns ett litet irritationsmoment kvar:
spotify fungerar inte? why oh why?
fall over again
bara för att det regnar lite vita flingor i fem minuter så betyder det INTE att första snön har kommit. man kan prata om första snön när marken börjar färgas vit, innan dess räknas det inte.
det är höst fortfarande. åtminstone i västerås. ge er nu.
(och hej jag är visst lite retlig idag. ursäkta så mycket.)
att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du

beautiful boy
i've got you under my skin
MEN inget mer tänkande ikväll.
någon måtta får det ju vara, eller hur?
istället har jag lite pyssel på gång. jag är sämst på att pyssla egentligen, men jag tycker att det är alldeles förträffligt roligt när jag väl kommer mig för. (när jag väl har tålamod vill säga).
here comes the delivery
När är fick du reda på att du var gravid? 4 februari 2010.
Hur gammal var du? jag skulle precis fylla 22.
Mådde du mycket illa? ja, till och från.
Hade du mycket halsbränna? på slutet hade jag halsbränna så fort jag skulle sova. det enda som hjälpte var att dricka litervis med filmjölk!
Var du känslig? skojar du? jag grät konstant, åt saker som jag aldrig skulle gråta åt i vanliga fall. jag grät när jag var glad, jag grät när jag var ledsen och jag led av en fruktansvärd separationsångest (som jag för övrigt börjar misstänka aldrig kommer att gå över...)
Hade du mycket foglossning? ja, på slutet blev det jobbigt.
När kände du bebisens första sparkar? vecka 17 nånting?
Var du ofta orolig? jämt!
Sparkade bebisen mycket? han rörde väldigt mycket på sig, men det blev inte så många renodlade sparkar... mera bök liksom.
När började du läcka bröstmjölk? det gjorde jag aldrig.
Fick du bristningar? ett par stycken. de kom i vecka 39, precis när jag trodde att jag skulle slippa.. men det är inget jag tänker på.
Blödde du någon gång? när värkarna satte igång, annars inget.
Hur många Ultraljud gjorde du? oj, oändligt många känns det som. vi åkte in pga prematura sammandragningar så många gånger.. plus ett gäng tillväxtultraljud. jag tror att det slutade på 10-11 ultraljud allt som allt?
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? jag ville väl såklart att allting skulle gå bra och smidigt, men jag hade hela tiden inställningen att jag skulle "ta det som det kommer", man kan ändå aldrig veta hur det slutar.
Vilket BB födde du på? man föder faktiskt inte på bb utan på förlossningen... men jaja. västerås.
Hur började din förlossning? slempropp och blod, sedan satte värkarna igång
Hur många timmar tog din förlossning? från första kännbara värken, ca 9 timmar. (varav ca 6-7 timmar var krystvärkar!)
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? vaginalt
Hur mycket var du öppen när du kom in? helt öppen, 10 cm!
Vilken smärtlindring tog du? ingen. jag provade lustgasen men blev bara totalt utmattad av den, så jag körde utan smärtlindring istället. (det trodde jag aldrig om mig själv!)
Dragen med sugklocka? nej, men det var nära. jag hörde barnmorskan nämna att det kanske skulle bli nödvändigt, så då samlade jag kraft och tryckte ut honom istället!
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? första krystvärken kom ju 6-7 timmar innan han kom ut. det var rätt ansträngande, milt uttryckt.
Blev det komplikationer? inget allvarligt, men vide blev rätt stressad och hjärtfrekvensen gick ner, så det blev ganska bråttom att få ut honom på slutet.
Var du rädd för något? det var ganska läskigt att känna krystvärkar hemma i soffan. det kändes läskigt och jag blev rädd att vi inte skulle hinna in till förlossningen. men annars var jag inte särskilt rädd.
Skrek du? det var mer gutturala läten än skrik tror jag, men jag hade ont i halsen i två dagar efteråt så... tyst var jag väl inte.
Fick du sys? ja, fyra stygn närmare bestämt.
Vem var med på förlossningen? jesper. och han var fantastisk. :)
Vilken vecka födde du i? 40+2
Vad var vikt och längd på bebisen? 3855g, 52cm.
Blev det en pojke eller flicka? pojke
Vad fick barnet heta? vide karl johnny
Var allting värt det? utan tvekan!
Ammade du? ja, det gör jag. det går jättebra.
Hur gammal är barnet nu? två veckor
Vad tyckte du om förlossningen? jag är jättenöjd. det gick snabbt och smidigt och jag trodde nog att det skulle vara hundra resor värre. det var utan tvekan det häftigaste jag har varit med om.
När kommer nästa barn? HA! ett räcker gott och väl, åtminstone som det känns just nu.
it's a tragedy
jag satt i godan ro och åt mina älskade maryland cookies.
plötsligt stoppade jag in en kaka i munnen som smakade JORD!
det var minst sagt traumatiskt.
hur ska jag nu någonsin våga äta maryland cookies igen?
it's a common thing to be out of line
men inatt var han inte så charmig om jag ska vara ärlig.
(han är fortfarande världens finaste, men jag föredrar när han sover om nätterna)
men ja. sömnlös natt = trött sandra.
jag som hade tänkt gå ut och promenera i det fina höstvädret. tji fick jag!
nu blir det soffan och vide-gos och gilmore girls hela dagen istället.
men det är ju inte heller helt fel.
je regrette je regrette
jag hade bestämt mig för att inte bli en sån där neurotisk överbeskyddande hönsmamma. åtminstone göra allt jag kunde för att försöka förhindra det (dock insåg jag väl ganska tidigt att det var dödsdömt - jag är lite hönsig av naturen och alla läskiga mammahormoner underlättar inte direkt).
så idag trängde jag undan allt mitt bättre vetande och tog med mig min 12 dagar gamla bebis till ica maxi. en fredageftermiddag. (detta efter att först ha ögnat igenom smittskyddsinstitutets hemsida och konstaterat att inte ett enda fall av RS-virus rapporterats i västmanland den här säsongen. hej hönsmamma!) och jag lovar er att jag aldrig har mått så dåligt i hela mitt liv. hostande folkmassor och intelligensbefriade människor som nödvändigtvis ska ställa sina kundvagnar på tvären mitt i gången... och hela tiden känslan av att om vide skulle dö av RS-virus så skulle det vara mitt fel för att jag inte ville vara överbeskyddande och så skulle jag behöva ta livet av mig. kort sagt - en mardröm!
hädanefter ska jag försöka komma ihåg att det helt enkelt inte är värt ångesten.
jag ÄR en neurotisk överbeskyddande hönsmamma. det är bara att förlika sig med det.
man måste dö några gånger innan man kan leva
bäst efter första lyssningen:
- jag vet vilken dy hon varit i
- shelley
- vid protesfabrikens stängsel
- man måste dö några gånger innan man kan leva
klagomål
och världen förtjänar inte dig


det är så jag säger det
du är det finaste jag vet
baby i'm the worrying kind
det gör mig så fruktansvärt ledsen och rädd att läsa sånt här.
det får mig att bara vilja stoppa in vide i magen igen. varmt och tryggt.
inga läskiga vilt främmande män med kniv som plötsligt kan komma och rycka honom ifrån mig mitt på stan.
och det får mig också att fundera över hur tusan det här ska gå.
jag blir ju orolig bara när han hickar.
hur ska jag orka leva med en kronisk känsla av oro för resten av livet?
EDIT!
åh, allt slutade väl.
gud vad skönt.
luften bor i mina steg


idag tittade höstsolen fram små stunder, så då passade vi på att ta en promenad och låta vide premiäråka i vagnen. han tyckte det var jättemysigt! eller så var han bara likgiltig? han sa inte ett pip på hela vägen i alla fall. duktig kille!
(förresten! ni som inte lyssnat på carl barâts nysläppta soloalbum än måste göra det. det är ett mästerverk!)
war is over (if you want it)

älskade john. idag skulle han ha fyllt 70 år.
så onödigt. så sjukt himla onödigt. jävla chapman.
världen skulle ju behöva honom nu.
john alltså.
inte chapman.
dimmiga dar, det där var fina dar
dagarna går som i en dimma. en lycklig dimma, men ändock - en dimma. nätterna och dagarna flyter ihop, jag är totalt dagvill och vet aldrig vilken tid på dygnet det är. men det är faktiskt himla skönt. vi lever i vår egen lilla bubbla och just nu finns det ingenstans jag hellre vill vara.
ikväll har vi försökt ge vide ett bad. han blev så arg och ledsen och det värkte så fruktansvärt i mitt nyblivna modershjärta. om gravidhormonerna var from hell så är det ju ingenting mot mammahormonerna. jag gråter bara av att titta på honom. ändå kan jag inte sluta titta på honom. kort sagt - jag gråter konstant. lyckotårar.
din hud är doppad i honung
det var inget falsklarm. klockan 07.32 i söndags morse kom min älskade lilla prins vide till världen. 3855g och 52 cm lång. världens finaste lilla kille. och jag vet inte hur jag ska kunna leva när hjärtat svämmar över av kärlek på det här viset. jag hade förberett mig på att det kunde bli omtumlande, men jag hade aldrig kunnat förbereda mig på att det skulle kännas så underbart, hade aldrig kunnat förbereda mig på den här sortens kärlek. det kan man inte.
lalala
idag har vi köpt en liten wihoo-vi-ska-bli-föräldrar-present till varann. gilmore girls complete seasons, haha! jag trodde aldrig att jag skulle få jesper att gilla den serien, men det gick visst. (varför skulle det inte gå egentligen, det är ju världens snällaste och mysigaste serie liksom. perfekt för mörka höstkvällar.) hurra! nu har vi något att sysselsätta oss med i väntan på bebis om inte annat.
due date
-
du läser mig som en öppen bok
ju mer du läser desto mindre vill du veta
-
och finns det något jag avskyr så är det när man missar ett viktigt telefonsamtal och inte kan ringa upp igen förrän på måndag. nu får jag ju gå och våndas hela helgen om inget radikalt händer. usch och fy.