here comes the delivery
När är fick du reda på att du var gravid? 4 februari 2010.
Hur gammal var du? jag skulle precis fylla 22.
Mådde du mycket illa? ja, till och från.
Hade du mycket halsbränna? på slutet hade jag halsbränna så fort jag skulle sova. det enda som hjälpte var att dricka litervis med filmjölk!
Var du känslig? skojar du? jag grät konstant, åt saker som jag aldrig skulle gråta åt i vanliga fall. jag grät när jag var glad, jag grät när jag var ledsen och jag led av en fruktansvärd separationsångest (som jag för övrigt börjar misstänka aldrig kommer att gå över...)
Hade du mycket foglossning? ja, på slutet blev det jobbigt.
När kände du bebisens första sparkar? vecka 17 nånting?
Var du ofta orolig? jämt!
Sparkade bebisen mycket? han rörde väldigt mycket på sig, men det blev inte så många renodlade sparkar... mera bök liksom.
När började du läcka bröstmjölk? det gjorde jag aldrig.
Fick du bristningar? ett par stycken. de kom i vecka 39, precis när jag trodde att jag skulle slippa.. men det är inget jag tänker på.
Blödde du någon gång? när värkarna satte igång, annars inget.
Hur många Ultraljud gjorde du? oj, oändligt många känns det som. vi åkte in pga prematura sammandragningar så många gånger.. plus ett gäng tillväxtultraljud. jag tror att det slutade på 10-11 ultraljud allt som allt?
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? jag ville väl såklart att allting skulle gå bra och smidigt, men jag hade hela tiden inställningen att jag skulle "ta det som det kommer", man kan ändå aldrig veta hur det slutar.
Vilket BB födde du på? man föder faktiskt inte på bb utan på förlossningen... men jaja. västerås.
Hur började din förlossning? slempropp och blod, sedan satte värkarna igång
Hur många timmar tog din förlossning? från första kännbara värken, ca 9 timmar. (varav ca 6-7 timmar var krystvärkar!)
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? vaginalt
Hur mycket var du öppen när du kom in? helt öppen, 10 cm!
Vilken smärtlindring tog du? ingen. jag provade lustgasen men blev bara totalt utmattad av den, så jag körde utan smärtlindring istället. (det trodde jag aldrig om mig själv!)
Dragen med sugklocka? nej, men det var nära. jag hörde barnmorskan nämna att det kanske skulle bli nödvändigt, så då samlade jag kraft och tryckte ut honom istället!
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? första krystvärken kom ju 6-7 timmar innan han kom ut. det var rätt ansträngande, milt uttryckt.
Blev det komplikationer? inget allvarligt, men vide blev rätt stressad och hjärtfrekvensen gick ner, så det blev ganska bråttom att få ut honom på slutet.
Var du rädd för något? det var ganska läskigt att känna krystvärkar hemma i soffan. det kändes läskigt och jag blev rädd att vi inte skulle hinna in till förlossningen. men annars var jag inte särskilt rädd.
Skrek du? det var mer gutturala läten än skrik tror jag, men jag hade ont i halsen i två dagar efteråt så... tyst var jag väl inte.
Fick du sys? ja, fyra stygn närmare bestämt.
Vem var med på förlossningen? jesper. och han var fantastisk. :)
Vilken vecka födde du i? 40+2
Vad var vikt och längd på bebisen? 3855g, 52cm.
Blev det en pojke eller flicka? pojke
Vad fick barnet heta? vide karl johnny
Var allting värt det? utan tvekan!
Ammade du? ja, det gör jag. det går jättebra.
Hur gammal är barnet nu? två veckor
Vad tyckte du om förlossningen? jag är jättenöjd. det gick snabbt och smidigt och jag trodde nog att det skulle vara hundra resor värre. det var utan tvekan det häftigaste jag har varit med om.
När kommer nästa barn? HA! ett räcker gott och väl, åtminstone som det känns just nu.
20:35:16din hud är doppad i honung
det var inget falsklarm. klockan 07.32 i söndags morse kom min älskade lilla prins vide till världen. 3855g och 52 cm lång. världens finaste lilla kille. och jag vet inte hur jag ska kunna leva när hjärtat svämmar över av kärlek på det här viset. jag hade förberett mig på att det kunde bli omtumlande, men jag hade aldrig kunnat förbereda mig på att det skulle kännas så underbart, hade aldrig kunnat förbereda mig på den här sortens kärlek. det kan man inte.
lalala
idag har vi köpt en liten wihoo-vi-ska-bli-föräldrar-present till varann. gilmore girls complete seasons, haha! jag trodde aldrig att jag skulle få jesper att gilla den serien, men det gick visst. (varför skulle det inte gå egentligen, det är ju världens snällaste och mysigaste serie liksom. perfekt för mörka höstkvällar.) hurra! nu har vi något att sysselsätta oss med i väntan på bebis om inte annat.
take a walk on the wild side
imorgon är datumet här. därefter går jag på övertid. men jag ska inte tänka på det. istället ska jag träffa fina emma och utforska fiken i nya igor-huset. hittills har jag ganska negativa intryck av hela spektaklet, förstår inte hysterin riktigt. men jag måste erkänna att jag är väldigt sugen på att prova alla nya fika-ställen. (sandra i ett nötskal... ätaätaäta är ofta det enda som får plats i mitt huvud.)
river en vacker dröm
jag tycker att bebis är lite vrång som luras på det här viset.
gårdagkvällen bestod av enorma förvärkar och sammandragningar, hann nästan tro att det var på gång. men så somnade jag. falsklarm alltså. hmpf! otåligheten börjar bita sig fast ordentligt nu.
-
nu tänker jag ta en lång, svettig promenad i höstsolen. och jag tänker skita högaktningsfullt i det faktum att min planet till kropp egentligen inte klarar av ansträngningen det innebär. sådetså.
sugar rush
jag har fortfarande inte fått något svar, men glukosbelastningen är åtminstone gjord nu och det var inte lika vidrigt och hemskt som jag hade befarat. sjuksköterskan var jättesnäll och mysig och jag kunde ligga i ett rum och halvsova i två timmar medan jag väntade på det andra blodprovet. helt okej, med tanke på att jag återigen låg vaken till 05 inatt (vad är det för fel på mig??). nu återstår bara beskedet. hoppas att jag får veta innan veckan är slut.
räcker det inte snart?
i thought she talked about a season
i never understood at all
jag låg vaken hela natten. lade mig tidigt, vid 22-tiden, kände mig konstig i kroppen, något feberliknande fenomen, men ändå kunde jag inte sova förrän ca 05.30. därför kändes det inte ultimat med ett mvc-besök klockan 10 imorse, men det var ju inget att göra något åt. var ändå på förvånansvärt bra humör på vägen dit, med tanke på hur trött och dålig jag kände mig.
väl hos barnmorskan konstaterades att bebis inte hade sjunkit ner så mycket som jag kanske skulle ha önskat, så chansen att den ska titta ut innan beräknat datum känns plötsligt väldigt liten. redan där blev jag lite låg. och sedan kom det. beskedet om att mitt blodsocker - som under hela graviditeten legat perfekt - plötsligt var skyhögt. ska göra någon slags akut glukosbelastning imorgon bitti för att undersöka om det kan vara graviditetsdiabetes. dricka sockerlösning på fastande mage. jag mår illa bara av tanken.
och det blev bara för mycket. jag orkar inte. jag orkar verkligen inte.
but i thought she said maple leaves
det har varit en sådan där fantastiskt fin höstdag som man bara vill spara i en liten låda för att aldrig glömma bort att hösten kan vara helt förträfflig när den är på det humöret. (bilden är dock från förra hösten, så den har egentligen ingenting med dagens förträfflighet att göra. tål kanske att påpekas.)
jag och jesper har promenerat med solen i ögonen bland färgsprakande löv som virvlat runt våra fötter. avslutat med röd curry på spicy hot för att försöka få ut bebis, trots att jag egentligen vet att det enda det kommer resultera i är en sjujävla halsbränna. bebis kommer när den är redo helt enkelt. känns bara så snopet att den var på väg ut redan i juni, men så bestämde den sig tydligen för att göra en luring och stanna kvar längre än väntat istället. nedrans lilla filur!
is there life on mars?
det börjar kännas så löjligt overkligt. idag är det en vecka kvar till beräknat datum. det kan sätta igång när som helst (det kan också dröja tre veckor till, men det hoppas jag innerligt att det inte gör) och att tänka på det känns ungefär som att tänka på universum, tid och oändlighet. lite för ogreppbart helt enkelt. så jag tänker inte så mycket på det alls. jag dricker mitt äckliga hallonbladste, läser böcker, går långa promenader trots att jag egentligen inte orkar, lyssnar på gamla spellistor, sover bort halva dagarna och tittar på feelgood-film.
hålla tankarna borta. måste hålla tankarna borta. jag har inte ens packat någon bb-väska. helt enkelt för att om jag börjar tänka så kommer det att bli outhärdligt om jag tvingas gå över tiden. 
magen i vecka 39+0. och musikhörnan.
för månen har en kraft som förnuftet aldrig haft
diverse myter säger att det aldrig är så mycket förlossningar som just när det är fullmåne. ska tydligen ha något att göra med månens kraft över vatten eller något sådant larv. jag tvivlar starkt på att detta stämmer, men nog vore det trevligt med lite vattenavgång inatt? spjälsängen står ju bäddad och redo, allting är klart för bebis. och jag är så förbaskat trött på att vara gravid! så kom igen nu månen. visa vad du går för!
åh gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort
men gud vad jag längtar.
och gud vilken märklig känsla det är att kunna grabba tag om en liten fot men inte kunna komma närmare än så. den finns där, en fysisk fot att röra vid. det är hud och fett och fosterhinnor emellan, men jag kan ändå röra vid den. så nära men ändå så långt bort. det är märkligt.
-
jag tror att det jag försöker säga med allt det här svamlet är att tillvaron kommer att vändas upp&ner när som helst nu. det kommer vara fruktansvärt jobbigt och jag kommer att lida av kronisk sömnbrist och jag kommer att gråta ikapp med bebisen och jag kommer antagligen att sakna det bekymmersfria livet jag lever just nu. MEN. jag vet att vi fixar det. och mer därtill. det kommer att bli fantastiskt. och hur vet jag det?
jo, den där lilla foten dränker mig i kärlek redan nu, i sin närvarande avlägsenhet. och någonting som genererar så mycket kärlek - redan innan det egentligen finns - kan faktiskt inte vara något annat än fantastiskt.
och det är som han sa: vi är inte som de andra. vi är inte vanliga.
(we sure are cute for two ugly people)
-
slut på torsdagsdravel. nu ska jag sova.
raspberry leaf
idag har jag köpt hallonblad som jag ska koka te på. rykten säger att det ska kunna sätta igång förlossningen, men det ställer jag mig ytterst skeptisk till. men det ska tydligen göra att man läker bättre efteråt, och det kan ju vara värt att testa bara för det. det kan ju inte skada i alla fall?
-
kom hem nu.
good morning scarecrow
(såhär ser jag ut när vi går in i vecka 37. snart spricker jag.)
jag är inte rädd. jag kan flyga, jag är inte rädd.
idag fick jag hem den här boken:
haha! det återstår att se.
jag är egentligen inte rädd, med risk för att det ska låta som förnekelse. men jag är inte rädd. jag är mest fascinerad och tycker att det ska bli spännande och mysigt. men ju närmre förlossningen jag kommer desto mer börjar jag fundera över hur mitt psyke egentligen kommer att reagera på smärtan, särskilt i och med att det nu är ganska klart att jag inte kommer att kunna få någon ryggbedövning även om jag skulle vilja. kommer jag att drabbas av totalpanik och dödsångest när jag väl hamnar där? jag har liksom ingenting att jämföra med. hur förbereder man sig på något som man omöjligt kan relatera till innan man varit med om det? jag inbillar mig att om jag läser på tillräckligt mycket innan så kanske jag kan lyckas komma ihåg någonting av det sedan.
vi får väl se. läsa ska jag göra i alla fall! och äta pasta carbonara. och längta efter den dagen då jag orkar sminka mig och min garderob återigen består av något annat än jespers munkjackor och mjukisbyxor. bara en månad kvar nu...
äppelöga, jag vill inte störa men du, det var alldeles för längesen vi sågs
-
annars blir dagarna kortare, det luktar höstäpplen ute, promenaderna blir kyligare för varje dag och det faktum att det fortfarande är augusti känns ganska konstigt (tur att det blir september imorgon, för förvirringens skull om inte annat).
men för en gångs skull känner jag ett visst lugn inför vinterhalvåret. inget vemod, ingen stress, enbart lugn och förväntan. livet kommer aldrig mer att bli sig likt, och det är det största, vackraste äventyr jag kan tänka mig.
-
(lördagspromenad i en kvällssol som inte direkt värmer längre...)
and i don't sleep well at all
åtminstone inte på natten.
-
på föräldragruppen pratade vi om hur man som gravid plötsligt kan bli lite som en lejonhona, att man "vakar över sin flock" och socialiserar sig för att man hela tiden har ett behov av att veta att alla håller ihop. och jag kan hålla med lite om det ibland, men dessvärre märker jag också att jag har en tendens att göra det rakt motsatta. jag distanserar mig från alla sociala kontakter och jag vill bara lägga mig och sova och glömma bort omvärlden. jag svarar inte i telefon, tar evigheter på mig att svara på sms (om jag gör det överhuvudtaget) och att själv uppta någon slags kontakt med någon annan än jesper finns inte i min värld just nu.
och det är både sorgligt och jobbigt för jag känner ju samtidigt det där behovet av att ha människor runt omkring mig. jag känner behovet men orkar inte med det. det är så motsägelsefullt, och jag förstår om det låter helknasigt. jag förstår mig inte riktigt på mig själv just nu.
-
but i won't forget that night
when you taught me how to dance
sharing different heartbeats in one night
vi åt vegetarisk lasagne och jenny fick känna bebisen buffa lite.
(den har bara sparkat för mig och jesper tidigare, så det kändes lite magiskt).
det var en riktigt fin dag.
nu känner jag mig döende dock.
hårda sparkar + extrem trötthet + förvärkar = inte helt bekvämt.
veckans milstolpe:
skulle förlossningen sätta igång nu så skulle de inte försöka stoppa den.
coolt.
höstvinden
jag har världens finaste pojkvän som aldrig upphör att överraska mig.
jag är ett gravidmonster som gråter konstant (oavsett om jag har något att gråta för eller inte), som inte kan gå 20 meter utan att stanna för att jag får kramp i vaderna, som får huvudvärk när han visslar, som börjar gråta när jag säger åt honom att sluta vissla (för egentligen vill jag ju att han SKA vissla och vara glad) och så är cirkusen igång igen och jag inser att jag inte är 'a walk in the park' alla gånger. ändå får han mig att känna mig som en prinsessa och han visar aldrig upp någon form av irritation över att jag är som jag är just nu.
istället lagar han all mat, hjälper mig på och av med skorna, köper en the clash-body till bebisen (som han sedan går runt och strålar över en hel dag), håller om mig och säger att jag är finast i världen när jag ligger och gråter över min hormonacne, köper pocketböcker till mig i nån slags väldigt försenad födelsedagspresent... och det är bara så himla fint. han är bara så himla fin.
jag ville bara säga det.
everyday is like sunday
bara för att jag har lite småtråkigt och listor är ju det bästa tidsfördriv jag vet..
den här har jag snott från fina madeleine.
när fick ni reda på att du var gravid?
den fjärde februari 2010. jag hade gått fem dagar över tiden och det tillhör verkligen inte vanligheterna eftersom jag alltid är punktlig, inte enbart när jag ska hinna med ett tåg alltså. jesper rusade iväg till apoteket så fort de öppnade på morgonen och köpte två stickor. jag provade den ena. det uppstod ett knallblått streck direkt. det skulle ju enligt bruksanvisningen ta ett par minuter, så jag blev osäker på vilket streck det var som skulle synas och skrek på jesper att han skulle komma och titta. sen satt vi där, tittade på varandra. någon kläckte ur sig att vi skulle testa det andra testet också. det blev blått lika snabbt. vi satt på badrumsgolvet i säkert 10 minuter och bara tittade på varandra utan att säga ett ord. det var magiskt.
vem fick veta det först?
jag och jesper samtidigt. sen ringde jag linnea direkt. min syster ett par dagar senare. efter en vecka berättade vi för föräldrarna. sen fick ingen mer veta förrän vi kände oss hyfsat säkra på att fröet skulle stanna kvar därinne.
har du mått illa under graviditeten?
en del, till och från.
har du mycket foglossningar?
det har kommit en del nu på slutet. jag trodde väl i min enfald att jag skulle slippa undan helt och hållet, men sån tur hade jag inte.
har du någon hormonrand?
japp, en sned sådan, över heeela magen. fast den är ganska ljus.
har du fått några bristningar?
inte än -pepparpeppartaiträ- bara ett par stycken på låren.
vad tror du/ni att det ska bli för kön?
det får vi se. ett tag hade jag en känsla av att det blir en pojke, men nu är jag lika förväntansfull som ett barn inför julafton.
vad ville du/ni att det skulle bli för kön?
med risk för att låta klyschig: det spelar verkligen ingen som helst roll. det viktigaste är att ungen kommer ut och att den mår bra.
har du några speciella cravings?
nja lite olika sådär. det har gått i perioder. de som har hållt i sig i mer än en dag är väl potatis, jordgubbar, mjölk, bakverk, stuvade makaroner, snabbmat (typ burger king och mcdonalds) och det som har hållt i sig längst (som fortfarande inte har gått över) är kylskåpskallt vatten!
vad gillar du för mat?
jag gillar väl det mesta. just nu: stuvade makaroner och köttbullar med lingonsylt. mums!
någon maträtt du avskyr?
jag har haft lite svårt för pizza hela graviditeten, likaså curryrätter som jag älskade förut. men det mesta har gått över, nu tycker jag att all mat är god igen.
har du halsbränna?
har haft några kvällar/nätter då det har varit så hemskt att jag bara gråtit, men överlag har jag inga större problem med det faktiskt.
behöver du kissa ofta?
jämt!
hur mycket har du gått upp i vikt, hittils?
13 kg i vecka 35.
har du några andra besvär med din graviditet?
jag hade mycket prematura sammandragningar ett tag, det blev några vändor till förlossningen för att stoppa det hela. men det har gått över. nu har jag inte överdrivet mycket besvär, bortsett från mitt låga blodtryck som gör att jag känner mig svimfärdig mest hela tiden.
är du nöjd över din graviditet?
ja det är jag faktiskt. överlag har jag mått väldigt bra och jag är så himla tacksam över att ens ha fått chansen till detta stora underbara. (dessutom är det helt fenomenalt att min barnmorska sagt åt mig att undvika dammsugning pga sammandragningarna. perfekt ju!)
är du rädd för förlossningen?
nej, än så länge ser jag fram emot det faktiskt. jag tycker det ska bli spännande, fascinerande och ganska mysigt. jag har några skräckscenarion som jag hoppas att jag slipper, men överlag känns det rätt lugnt. jag är inte rädd för smärtan, mer över hur jag ska reagera på den.
och så går vi in i vecka 35...
du vet att du är höggravid när…
- din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- det inte längre hjälper att ”smita förbi” folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
- det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
- när man rullar runt för att komma upp från soffan.
- när din sambo knyter dina skosnören.
- när man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
- man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
- man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
- man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
- man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
- det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
- när man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
- när de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga ”kärrningskorna”
- när godisskålen får prioritet före middagen
- när middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
- när allt blir tungt
- när man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner
efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
- när man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
- när man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.
- när ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- när dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..
- när Grandiosa blir gourmetmat…
- när det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- när man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- när anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- när du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- när du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
- när du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
- allt är väldigt irriterande…
- när sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- när BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- när ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- när mannen din faktiskt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
- när du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- när du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- när du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.
