tredje dagen på en hultsfredsfestival
nog för att deras program sugit rejält de senaste åren, men jag har ju så himla mycket fina minnen från åren 05 och 06.
som när vi dansade jenka under sveriges vm-match mot paraguay. eller norrmännen som kom och slog upp sina tält ungefär vid mitt huvud klockan 05 på morgonen. båda åren. för att inte tala om killen som skanderade över halva campingen att han hade ätit norra europas äckligaste kebabtallrik. sjuhundrafemtioelva gånger. eller när jag låg och skakade i tältet och med 40 graders feber och jesper pratade med mig om jordgubbar för att jag skulle fokusera på något annat. eller när vi var så trötta att vi bestämde oss för att inte gå till festivalområdet och vänta på att babyshambles skulle spela - pete skulle ju ändå säkerligen inte dyka upp. och hur vi sedan vaknade av att pipe down hördes ända till campingen.
nåja. vissa minnen kanske är lite ångestladdade. men ändå.
hultsfred lägga ner? det är faktiskt sorgligt.
00:59:48varje gång du möter min blick så vet jag vem jag är
annars har jag
- råkat bränna mig i solen
- forumbråkat lite med en arrogant lärare
- lyssnat på kents nya album
- ångrat att jag lyssnade på kents nya album
- varit löjligt sugen på fet snabbmat. ge mig burger king någon?
solskensöga ser på dig, solskensfamn dig vaggar
då börjar den sparka vilt.
jag tror att den har missat hela konceptet med vaggvisor.
no i don't mind if they don't understand
nu sitter jag här i vår fina lilla lägenhet, med fötterna i högläge och världens godaste pizza i magen, och är lättad över att slippa åka mer tåg. åtminstone på en vecka eller så. resande är inte alltid så underbart när man är gravid och fötter och vader svullnar upp och blir som trästockar. imorgon ska jag investera i ett par stödstrumpor. hur många tantpoäng får jag för det?
kan det inte alltid få vara sommar förresten?
jag vill aldrig vakna
jag har haft en av de finaste midsomrarna i mitt liv tror jag.
allt är bara så himla fint.
jag vill aldrig vakna.
-
idag har vi flyttat ett piano uppför fyra trappor.
eller ja, JAG stod mest bara och hejade på.
med hela min positiva anda och en alldeles för stor mage.
såklart.
-
och med min tunga längs din hals
ska jag berätta hur mycket jag behöver dig
hundratusentals ögonblick varje sekund
/cirkus miramar
jag lever.
jag hamnade visst i norrköping. här äter jag massa god mat och glass och umgås med fina människor i solen hela dagarna. och då kan det faktiskt hända att man glömmer bort att man hade en blogg. igen.
jag lever i alla fall.
så ni kan andas lugnt.
yes.
hit me!
ganska smärtfritt dessutom. nästa blir klurigare.
tro det eller ej, men jag, sandra stendahl, måste skriva en schlager-låt.
med catchig melodi och tonartshöjning och hela fadderutten.
jag har två veckor på mig. och jag är måttligt road.
nu: dusch/bad och sedan en sväng på stan.
det eviga klädproblemet börjar nästan bli lite löjligt.
there is a light that never goes out
kanske det finaste någonsin?
and if a double decker bus
crashes into us
to die by your side
is such a heavenly way to die
what clowns are we
...men inte så mycket att skriva i den.
för jag tänker då inte yttra mig om bröllopsgalenskaperna i huvudstaden,
jag tänker inte heller redogöra för hur min kropp reagerar på järntabletter,
och jag tänker definitivt inte skriva någonting om helgmys med fina människor
för jag tror helt enkelt inte att ni är det minsta intresserade.
jag skulle kunna skriva om hur bitter jag är för att jag inte har så mycket pengar att jag hade kunnat slänga ut 9,3 miljoner för john lennons kladdpapper, bara sådär.
men det säger ju sig självt egentligen.
så nej.
jag återkommer.
helt enkelt.
a little fall of rain can hardly hurt me now
visste ni förresten att jag om tre veckor klassas som höggravid? kanske inte så konstigt då, att jag känner mig så klumpig och blir så trött... tiden går så löjeväckande snabbt. är det verkligen ett halvår sedan jag kissade på en pinne och sedan satt som ett fån på badrumsgolvet, totalt oförmögen att få fram ett enda ord? jag tycker det känns som i förrgår. typ.
nåja. nu blir det hemmagjord kycklingwok med nudlar.
så mycket bättre än så kan det nog inte bli.
if this is it
för det mesta tycker jag att min musiksmak är helt fantastisk.
(vem tycker inte det om sin egen musiksmak liksom?)
men vissa dagar - som idag - så är jag glad att jesper inte är hemma. idag har jag nämligen diskat och när jag diskar måste jag sätta på hög musik som jag sedan ylar med i. och just idag kände jag för att sätta ihop en liten guilty pleasure-spellista som såklart blev dagens disk-soundtrack. den innehåller självfallet mestadels bra musik, men den innehåller också ett par saker som jag helst inte vill att folk ska veta att jag tycker om.
förstår ni vilken grej det här är?
här delar jag nämligen med mig av min musiksmaks skamfläckar.
riskerar att för alltid förstöra mitt goda spellisterykte.
nåja. så kan det gå.
strawberry fields forever
det är jag inte helt van vid, av någon dum anledning.
tur att jag får öva lite på det nu.
OCH
det finns faktiskt en del stora fördelar med att vara gravid.
idag på mvc blev jag till exempel ordinerad ett ökat jordgubbsintag.
behöver jag ens säga att jag blev lycklig?
the last dance
jag firade det hela med att gå till biblioteket och låna en massa böcker om häxprocesserna under 1600-talet. det ska nämligen bli det historiska temat i romanen jag ska skriva i sommar. intressant som bara den!
sådärja, nu ska jag sluta tråka ut er med mitt sjukhusdrama, och så ska det väl bli ordning på den här bloggen igen. kanske. till slut så.
"why am i always pregnant when she does that?!"
så finns det få saker som gör mig på bättre humör än
indisk korma-gryta, glass till efterrätt och underbara friends.
jag tröttnar nog aldrig.
ooh, get me away from here, i'm dying
dessvärre har jag nog varit igång lite för mycket idag. det blir ju så när man har besök, man vill vara uppe och krama alla och fixa och dona med kaffe och grejer, och sen till slut så inser man att "det där skulle jag nog inte ha gjort...". sammandragningarna har satt igång litegrann igen. inte alls lika täta och regelbundna som tidigare, men tillräckligt för att jag måste tvinga mig själv att lägga mig ner i soffan och inte gå upp igen förrän på måndag när vi ska på återbesök. tänk att jag aldrig lär mig... förbannat.
men det är ingen idé att oroa sig. det blir som det blir. jag tror ärligt talat inte att jag kan göra så mycket åt det. jag har haft en fenomenal dag på alla sätt, och jag hade inte velat göra någonting annorlunda. sådetså.
honey honey
lite bättre idag, men fortfarande oroligt. tur att jag har världens finaste jesper som tar hand om mig, trots att det är fotbolls-vm och allt. han gör fruktsallad och låter mig titta på mamma mia trots att han avskyr den. han går till och med och köper en ny tandborste åt mig när jag tappar min gamla så att den hamnar under badkaret. en ny, rosa tandborste. he's a keeper.
imorgon kommer mamma och pappa och lilla mormor hit. jag skulle ju ha åkt till norrköping i helgen men.. det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. så imorgon kommer norrköping hit istället. det gör mig glad. jag har världens finaste familj.
hoppas bara att sammandragningarna håller sig undan så att jag inte behöver åka in till förlossningen igen nu. det klarar jag bara inte. i september kan jag gå med på det, men inte innan dess. hör du det, skrutten? världen är inte så spännande att du behöver se den riktigt än. vänta i 3 månader till, älskade du. okej? okej.
high drama
här är jag. skrämd från vettet och sängliggandes med bricanyl i kroppen. lite lugnare nu. kanske kan jag nu äntligen köra en snabb uppdatering om nattens dramatik på förlossningen.
jodå, ni läste rätt. jag är bara 24 veckor gången, och har redan legat i en förlossningssal med CTG och andra läskigheter fastspända på kroppen. klockan 02 inatt fick jag nämligen regelbundna sammandragningar som kom med ca 2 minuters mellanrum. det var bara att ringa till förlossningen och de tyckte att jag skulle komma dit för en undersökning.
sagt och gjort, vi väckte jespers stackars mamma ungefär kl. 04 och hon skjutsade oss till sjukhuset. på sin födelsedag. dagens hjälte. hur som helst, väl där fick jag lägga mig i ett undersökningsrum där det togs blodtryck och registrerades bebishjärtslag och värkarbete. det såg inte ut att vara någon större fara, men jag fick en bricanylspruta (aj) för att livmodern skulle slappna av. i väntan på att bli undersökt av en läkare fick jag ett enormt blodtrycksfall (trycket låg på 65/35 efter att jag lugnat ner mig, så det var rejält) och fick snällt ligga kvar i ett par timmar till.
läkarundersökningen visade att bebis mådde bra och att det antagligen inte var någon större fara med livmoderhalsen. men det fanns vissa tveksamheter, så än fick jag minsann inte åka hem. det började pratas om prematurfödsel och uppsala och jag kände bara att "nejnejnej, det här händer bara inte" och jag blev flyttad från undersökningsrummet till en bekvämare förlossningssal. där fick jag ligga och CTG-registreras i ytterligare 3 timmar. jag lyckades få lite sporadisk sömn, vilket gjorde att sammandragningarna lugnade ner sig något.
vid 11-snåret fick jag prata med en läkare som tyckte att jag lika gärna kunde ligga hemma i min egen säng istället för en obekväm förlossningssäng. jag fick med mig en bricanyl-tablett och stränga order om att vila och sova mycket, komma tillbaka om det blev värre och i vilket fall som helst komma tillbaka på ett återbesök på måndag. då ska de återigen kontrollera att livmoderhalsen är okej. är den inte okej så är risken stor för en alldeles för tidig förlossning, och då blir det uppsala som gäller.
efter att jag kom hem sov jag hela eftermiddagen, men när jag vaknade satte sammandragningarna igång igen. nu ligger jag som en liten grönsak med hjärtklappning och spagettiben efter att ha tagit en halv bricanyl, men magen känns i alla fall något lugnare. jag hoppas verkligen att det inte blir mer än såhär.
såå. återigen verkar det som att jag blir sängliggande ett tag.
ni får gärna vara små änglar och ge mig tips på vad man kan göra för att muntra upp sig själv i ett sånt här läge. film, musik, pysseltips - allt är välkommet.
(och ursäkta mig, den "snabba uppdateringen" blev visst en uppsats istället.)
let's woodstock!
idag har jag inhandlat en kalender med woodstock-motiv (yes, nu ska det bli fart på kontrollfreaket inom mig igen) och en jäkla massa böcker. förutom att detta ska bli en kreativ sommar ur musikalisk och skrivande synvinkel, så ska det nämligen också bli en lässommar. för det har jag bestämt.
dessa böcker har alltså tillkommit och ligger nu överst i min att-läsa-hög:
- berättelsen om edgar av david wroblewski
- brännmärkt av catharina ingelman-sundberg
- dyngkåt och hur helig som helst av mia skäringer
- min mamma är en persisk prinsessa av sanna sjöswärd
- dödgrävarens dotter av joyce carol oates
åh, nya böcker gör mig så lycklig.
yes! you love me
(har för övrigt fått en ordentlig jordgubbsknäpp. allt som smakar eller luktar jordgubb är oemotståndligt för mig just nu. jordgubbsmilkshake, jordgubbsglass, jordgubbssaft, jordgubbstvål, för att inte tala om jordgubbar i sitt naturella tillstånd. det är nästan outhärdligt att gå förbi ett jordgubbsstånd för jag måste trots allt lära mig att man bara inte KAN köpa jordgubbar varje gång man går förbi ett sådant. det är helt enkelt inte ekonomiskt gångbart. and it breaks my heart.)
we look so good together
heja inte illamående!
heja piggelin mot illamåendet!
-
mina sommarkurser kommer för övrigt att bli något av en utmaning. de kommer tvinga mig att vara kreativ även när jag har en dålig dag. och det är ju faktiskt himla bra. förbannat svårt. men bra. och kul.
-
coming up: ica maxi. jag ska försöka låta bli att spy i bilen dit.
en vägg som tvingar mig till ett val
jag blir så arg på inkompetenta lärare som inte svarar på mail. det är deras förbannade skyldighet, särskilt när man har ansvar för en distanskurs. sådetså. blä på dem. imorgon ringer jag supporten om jag inte får något svar.
annars har jag äntligen tagit mig i kragen och lagt ut all gammal kurslitteratur till försäljning på www.kurslitteratur.se, det tog sin lilla tid kan man säga. nu håller vi tummarna för att någon annan stackare behöver just de böckerna. hållhållhåll.
talking 'bout my geeeneratiooon
visst känns det fint att vara vid liv en dag till?
imorgon börjar mina sommarkurser. jag känner mig riktigt peppad, det ska bli jättekul. den här sommaren kommer bli helt magnifik för övrigt. jag bara känner det. det finns så himla mycket att se fram emot. inte minst alla vanliga vardagar, otippat nog.
som gravid drömmer jag en hel del livliga mardrömmar. de flesta handlar om att jag på något vis förlorar jesper. och när jag vaknar blir jag alltid lika lycklig över att det bara var en mardröm, att han fortfarande ligger där brevid och andas. och det kan tyckas fånigt, men jag har insett hur bräcklig tillvaron kan vara, hur lite som krävs för att allt bara ska rasa. det gör att jag värdesätter varje dag så himla mycket mer. varje dag kommer jag på mig själv med att vara lycklig över att han är där med mig, lycklig över att vi fortfarande älskar varandra så djupt och villkorslöst efter fem år tillsammans, lycklig över att vi väntar barn till hösten. lycklig.
man kan planera sommaren (och livet, för den delen) in i minsta detalj, med resor och utflykter och hela fadderutten (och tro mig, det gör jag också). men man kan också se fram emot alla dagar däremellan. dagar där höjdpunkten består av en spark inifrån magen eller hysteriska skrattanfall eller en jordgubbsmilkshake i solen.
varje dag är värdefull. och det är den insikten som kommer att göra den här sommaren så magnifik.
(ännu en magbild, jag ber om ursäkt om ni finner det tjatigt, men det är ju så fascinerande hur den bara kan växa och växa utan att spricka?!)
bright are the stars that shine, dark is the sky, i know this love of mine will never die
mina favoritpojkar har blivit försummade ett tag.
ikväll råder jag bot på det.
beatlesbeatlesbeatles. sådetså.
och kinamat. och polly. och almost famous.
(bara för att den är så oförskämt bra.)
here comes the sun and i say it's alright.
och som jag önskar att vårt krig tog slut
men jag svär att jag hörde frälsningsarmén sjunga om att lämna allt bakom sig första gången jag såg dig
en överhormonell dag visade sig bli en riktigt fin dag till slut.
jag tycker om den sortens förändringar.
och jag tycker om när bebis sparkar så att magen studsar.
det ser hysteriskt roligt ut.
på tal om ingenting.
men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i vartenda hörn
hälsade på oss natten jag fann dig
och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför
natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
det liksom for omkring, det måste varit pollen
jag var otröstlig i en kvart efteråt. detta är inte riktigt likt mig.
börjar misstänka att mina hormoner pysslar med någon form av tävling, ett bicycle race kanske. eller någon annan inbördes tävling. den som lyckas få sandra att bryta ihop i flest sinnesstämningar under en dag vinner! ja, så tror jag att det är. hittills har jag varit morgontjurig, överlycklig, sentimental, förtvivlad, utmattad och jättekär. och klockan är inte ens halv tre.
i think we have a winner?
du vill inte rädda mig och du är inte perfekt
men jag har suttit i en park och ätit mjukglass och tittat på små andungar och det var faktiskt ganska fint. om man ska vara rättvis mot den här dagen. och det ska man väl.
det här med att blogga är ju mycket lättare om man faktiskt har något vettigt att säga. och som ni märker så lider jag lite brist på sånt nuförtiden. det är inte lätt när det är svårt.
they don't know about us, they've never heard of love
och den här låten gör mig så himla glad.
inga fåglar
allt som kan flyga ger mig panik. särskilt inomhus.
dagens slutsats: lämna aldrig balkongdörren öppen.
