you must be out of your mind
ibland tycker man verkligen synd om sig själv.
idag, när det faller blötsnöblaffor och gråheten hotar att ta över totalt, då längtar jag verkligen till varmare breddgrader. jag har fått någon liten knäpp och känner att medelhavet lockar oerhört. italien. citronträd. ge mig!
jesper är i alla fall världens sötaste och fixar iordning potatis och skagenröra till sjuklingen. jag får såna konstiga cravings när jag blir sjuk. får ni det också? potatis, sent på kvällen liksom. jag säger då det.
20:28:08because i wanna be a paperback writer
dessa böcker köpte jag idag:
- den hemliga historien av donna tartt
- lyckan är en sällsam fågel av anna gavalda
- novellsamlingen det andra målet av jonas karlsson
- dårens dotter av mian lodalen
- kryptan av kate mosse
ojoj, vad mycket rolig läsning jag har framför mig.
olika typer av böcker dessutom.
för mig finns det knappt något finare än att fylla på oläst-hyllan med nya böcker. jag älskar att kunna välja och vraka bland boktitlar helt beroende på vilket humör jag är på.
sandy dunes
annars har jag köpt böcker. igen.
och ätit pestopasta idag
och en hel jäkla massa kinamat igår
det var gott. så himla gott.
och jag älskar att det är fredag.
och jag veeet att min blogg är tråkig
men det gör faktiskt ingenting.
jag är glad ändå.
lite vardagligt trams
men ibland har jag faktiskt världens bästa timing.
idag till exempel.
annars? bokrean började idag.
jag hittade en bok med texter av tage danielsson
och så kunde jag inte låta bli keplers hypnotisören,
trots att den är så uttjatad.
har ju hört från så många håll att den ska vara helt fantastisk?
jag faller för grupptryck helt enkelt.
har ni hunnit titta runt något på bokrean än?
i'm a dropout, i'm a dropout, i've never finished anything in my life
har bestämt mig nu. jag kommer inte att fortsätta på denna utbildning till hösten. kan tyckas vara ett stort steg, men jag har funderat och funderat hela läsåret, så det är inget överilat beslut. det känns bra att jag äntligen bestämt mig. en extrem lättnad faktiskt. synd att jag inte bestämde mig lite tidigare. jag måste ju gå klart den här terminen innan jag kan söka nytt.
problemet är väl att den här kursen känns ännu mer meningslös nu när jag vet att jag ändå inte kommer slutföra utbildningen. men csn-pengarna behövs, jag får väl använda det som någon slags motivation.
äsch, jag ska inte tråka ut er med min lilla identitetskris.
lyssna på den här istället:
lite tips bara.
nu har jag börjat läsa helena von zweigbergks ur vulkanens mun. hon har ett originellt språk som verkligen tilltalar mig. dessutom beskriver hon vardagsliv och tvåsamhet på ett sätt som gör att jag får ont i magen. inte för att jag känner igen mig (åtminstone inte när det gäller mig själv) men det är tydligt att många i min närhet skulle göra det. det är också tydligt att den där viharvaritgiftaitrettonår-tristessen skulle kunna drabba vem som helst, även mig, om några år. det gör mig lite rädd. berörd. fast besluten att inte låta det hända. och ja, då har man verkligen lyckats som författare.
och just det, igår kväll tittade jag och jesper på filmen taking woodstock. den var också lite fantastisk. hade dock önskat lite mer konsertbilder? fast jag förstår ju att det kanske inte är så genomförbart. grym var den i alla fall, så alla som är lite intresserade av den musikeran borde faktiskt ta sig en titt på den filmen. jag fick extrema festivalkänslor och började hata snön och vintern ännu mer. ge mig sommar och musik! nu!
the magnetic fields - i don't believe in the sun
idag sken solen in genom persiennerna när jag vaknade. det gjorde mig lycklig och vårrusig. 'solpromenad!' utbrast jag till en halvsovande jesper. sagt och gjort, vi snörade på oss promenadskorna och virade halsdukarna ett extra varv runt våra halsar innan vi gav oss ut i snödrivorna (som jag i min naiva nyvakenhet trodde skulle smälta bort av varma solstrålar.)
när vi kom ut var det ändå svinkallt. 20 minus eller så.
näshår som fryser till is.
svarta luggen som blir vit av frusna andetag.
jo tjena. våren kommer nog aldrig tillbaka.
jag tänker gå i ide och tända ljus och lyssna på 69 love songs (magnetic fields, underbara band) ända tills snön är helt och hållet borta. sådetså.
the only sun i ever knew
was the beautiful one that was you
since you went away
it's nighttime all day
and it's usually raining too
(textraden är en spotify-länk)
did you clean the whole kitchen and drink all the wine?
ikväll är det bara jag och första säsongen av desperate housewives.
och äppeljuice. massor med äppeljuice.
jag är inte ett dugg bitter.
absolutely cuckoo
jag har inte så mycket att säga längre, märker jag.
men ett försök till kan jag väl göra. kanske.
just nu är mitt hår nyfärgat och stinker av kemikalier och jag gömmer mig i en alldeles för stor morgonrock, lyssnar på the magnetic fields (<-- spotifylänk) och hoppas att snön smält bort när jag tittar fram igen. fast det tror jag ju egentligen inte. nog för att jag har en tendens att stänga ute världen när den blir för mycket, men en hel månad klarar nog inte ens jag att hålla mig undan. även om man kunde önska det ibland.
men jag har åtminstone läget under kontroll.
det är en skön vetskap att ha i bakfickan.
the dada polka
för du stampar på min självkänsla
med en självgod artighet
som om den vore en dörrmatta och
du ser dig om, som i rädsla över att ditt
grus nu ska sprida sig i mitt välstädade hem
men i själva verket är det
kanske det enda du vill
och vem är du?
vem tusan är du att vika mina knän och
klippa av mitt hår?
vem är du att lämna grus på mitt parkettgolv
och vem tusan är du att stampa sönder min
dörrmatta?
your lipstick smeared beside, i adore you, i always have
min mage och jag är uppenbarligen inte bästa vänner nuförtiden.
det är tråkigt. jag hoppas att det går över.
under tiden får man göra det bästa av situationen
och lyssna på the raveonettes - last dance tills man blir glad igen.
för om magen inte blir glad av bra musik
så tycker jag att den är lite vrång.
take it or leave it
the strokes håller tydligen på och spelar in nytt album nu. enligt trummisen finns det goda chanser att det släpps i september någon gång. det ser jag verkligen fram emot!
oh, all i wanna do is grow old with you
även om födelsedagen kanske inte riktigt blev lika fin som ifall marina hade planerat den, så var den faktiskt ändå väldigt fin. så mycket fina grattishälsningar (tack alla) och sedan finbesök från norrköping; lilla mor och far! och jespers mor och sven också. men de kom ju från enhagen, inte från norrköping. men det var fint. mycket fint.
och visst känns det väl lite sådär halvtaskigt att vara 22 (och ännu ett steg längre bort från att vara 17) men egentligen så är det ju faktiskt dumt att hålla på och ha åldersångest. det kan jag börja med när jag fyller 32. tidigast. sådetså. nu ska jag ju leva.
there are too many candles in your cake
men sandra, när är det du fyller år nu igen?
efter att ha behövt tänka efter en stund
insåg jag med ett ryck att jäklar, det är ju imorgon...
jag förvånas varje år över hur lite jag bryr mig.
jag måste verkligen börja bli gammal.
hu.
plingeling
annars är jag mest sugen på mat nu. varför kan man inte bara äta hela tiden? tänk om livet enbart gick ut på att äta? vilket liv det vore!
haha!
ha.
den här bloggen går verkligen utför.
någon gång när jag har tid ska jag vända trenden.
jag lovar.
en dag på mdh
jag kan bara dra en enda slutsats av det här.
jag borde ha stannat hemma idag.
we're not strange, we're just sleeping
den här dagen har varit ganska fin i övrigt. solpromenad med jesper, vaniljyoghurt med tärnade äpplen och kanel (min nya besatthet) och visserligen lite ångest över skolan, men det gick över och nu känns det mesta ganska bra. ikväll blir det kanske lite mer plock i lägenheten och sedan manusförfattande. typ så.
parantes.
det är inte roligt att flytta till en ny lägenhet när man direkt inser att det är stopp i avloppen och hyresvärden inte vet hur man åtgärdar det. extra tråkigt blir det när huvudet redan är potatismos efter en tumultartad vecka. jag behöver inte mer krångel nu liksom.
men nu har helgjouren varit här och fixat i alla fall, så förhoppningsvis kan jag både duscha och gå på toaletten nu. det behövs. jag lovar.
lägesrapport
såhär är det:
generatorgatan 1 är nu ett minne blott.
jag och jesper bor numera på skallbergsgatan 10a.
vardagsrummet är nytapetserat,
flytthjälpen har åkt hem,
lägenheten är ett enda stort kaos innan allting hamnar på plats.
men jag känner mig redan hemma här.
tyvärr får ni vänta på bilder ett tag till,
eftersom min kamera har legat bortglömd i norrköping sedan jul.
men snart så. snart.
sing the changes
tidigare: problemlösningar. vitaminer. beatles rockband. daim.
nu: paul mccartney och slösurf.
senare: diska, skriva, packa.
fina liv. jag ska sluta klaga.
i'm the worrying kind
men jag måste lära mig att det inte tjänar någonting till att gå omkring och oroa sig för saker. situationen är som den är, det som är gjort är gjort. men det kommer att lösa sig. och även om det inte löser sig så är det inte världens undergång. att oroa sig och få panik kommer inte att resultera i något annat än knäppmage och sömnlöshet. kom ihåg det för tusan.
så. det är hög tid att lugna ner sig och gilla läget. okej? okej.
det sägs att efter regnet kommer solen fram igen, men det hjälper sällan dom som har blivit våta
men. hon har nyligen släppt en ep med låtar på svenska. och det här gillar jag faktiskt betydligt mycket bättre än när hon försöker sjunga på engelska. det här känns faktiskt... äkta. och jag villvillvill verkligen tycka om henne i fortsättningen. så maia - sjung på svenska för tusan!
den här låten (svenska versionen som ursprungligen är framförd av björn afzelius) är ju fin från första början. och jag gillar det här arrangemanget. känslan kommer fram. tummen upp!
det kallas tvivel, det där som stör
jag är tyst och tråkig för tillfället.
ingen anledning att oroa sig dock.
misstänker att jag ganska snart är tillbaka.
jag har lyckan i grunden, precis som du.
