Tell him what we said about 'Paint it black'
Är det vårtrötthet som spökar? Jag minns inte när jag var såhär slut senast. Och det märkliga är att jag är så trött att jag skulle kunna avlida, men ändå har jag mer energi nu än på länge. Det är en ekvation som inte går ihop i mitt huvud, men jag klagar inte direkt. Jag går och lägger mig innan midnatt och får saker gjorda om dagarna. Har jag gått och blivit vuxen till sist utan att märka det?
-
Idag har jag bland annat:
- fått till en riktigt snygg backning runt gathörn, äntligen!
- nästan blåst bort i vårvinden
- tyckt synd om Vide som är så hes att han håller på att tappa rösten, stackarn.
- lyssnat på Kathryn Williams och tänkt "just fan..."
- blivit löjligt sugen på våfflor och bestämt mig för att investera i ett våffeljärn, kosta vad det kosta vill.
Ikväll: teoriplugg, goddamnit.
18:27:01I believe in endless summer nights, good friends and feeling fine
Imorse vaknade jag i ett solbadande sovrum av att jag blev krafsad i ansiktet av en klarvaken Vide klockan 06.58. Jag kan knappt tänka mig ett bättre sätt att inleda en dag. (Det skulle vara att få vakna två timmar senare i så fall. Men hey, man kan ju inte få allt).
När jag tog en långpromenad med musik i öronen i 11 plusgrader, kände jag mig något segerviss. Hej&hå, jag överlevde ännu en vinter, med humöret i behåll dessutom. Det hade man aldrig kunnat tro där i december när allt höll på att åt skogen.
Nu vill jag bara ha sisådär 25 grader varmt, ett körkort, ljusa sommarkvällar, fina vänner och lite vin. Och en barnvakt för en kväll, i samband med det sistnämnda. Jag älskar att vara mamma, och tanken på barnvakt över natten skrämmer mig en del, men just därför behöver jag det. Jag måste lära mig att släppa taget någon gång ibland. (Barnvakt-över-natten-konceptet ska för övrigt provas för första gången i helgen när jag och Jesper firar vår 6-årsdag. Det är med skräckblandad förtjusning, milt uttryckt. Jag kommer sakna min lilla Videung så fruktansvärt!)
Han är så mysig och så larvigt söt i sin alldeles för stora mössa att jag inte riktigt kan ta av den i samband med att vi kommer in. Jag måste låta honom ha den på en stund efteråt. Kan inte låta bli! Så fånig är jag.
I said "I think it's over now", she said "I'm not so sure"
-
Och just det, såhär glad (och kladdig) blir man när man får äta potatis&palsternackspuré. Jag älskar att han lyckas med konststycket att få mat i ögonbrynen varje gång. Duktig kille!
Oh, my little strawberry! How can he possibly resist from gobbling you up?
Allt detta (plus ett presentkort på 100 kr, tack lindex!) fick vi för en tusenlapp:
(Ja, vi gillar randigt)
Tänk om man kunde få sådär mycket kläder till en själv för samma pris?
Mest exalterad är jag över jeansjackan, hängselbyxorna och jordgubbsmössan. Jag har velat köpa den mössan så himla länge, och idag kunde jag bara inte hålla mig längre. Den är liiite för stor ännu. Men hellre för stort än för litet, enligt mig.
Älskade lilla jordgubbe!
Sådärja, det här inlägget tillsammans med det förra var väl ungefär så nära en regelrätt mammablogg som den här bloggen någonsin kommer att komma. Men jag gillar't. Faktiskt.
Elephant walk
Jag måste säga att jag gillar Vides nya sätt att förflytta sig.
Det är så många, så många som vill ta en ner på jorden, och vintern kan bli lång ändå här i den fjällhöga Norden
Ja, jag vet att det aldrig blir vår i mars. Ja, snön kom tillbaka idag. Ja, jag blev besviken. Men jag blir alltid besviken när det snöar. November som Mars. Besvikelsen blev ju knappast större för att jag fick vara vårlycklig i några dagar? Tvärtom. Jag fyllde på mitt själsliga energikonto med sisådär hundra miljoner under de underbara dagarna. Och för mig var det värdefullt. Dessutom kommer den här snön att smälta undan på ett kick.
Just saying.
-
Förresten gillar jag att det är fredag. Jag gillar att jag har haft min käre far här på besök i ett par dagar. Jag gillar att jag har coca cola i kylen och framförallt gillar jag att världens mysigaste Vide nu kryper omkring på mitt vardagsrumsgolv och är allmänt söt. Jag förstår inte hur det gick till. För ett år sedan var han en liten vindruva i min mage och jag hade ingen aning om vad som väntade egentligen. När blev han så stor?
Min lille gubbstrutt som har blivit så stor. Åh.
Take a sad song and make it better
Stockholm har fått vänta så länge, men idag blev det äntligen av. (Även om jag egentligen hade velat hinna med så himla mycket mer. Det får bli nästa gång helt enkelt.)
Jag har fått träffa mina älskade små systerdöttrar på riktigt, utan syrgasmasker och neonatalpersonal. Har fått röra vid dem. De har blivit så stora (2,5 kg) och ändå är de fortfarande så ofattbart små. Tårarna var inte långt borta, vill jag lova. 
Jag och Aina.
-
Det har varit en fantastisk dag på alla vis. Förutom att den var för kort. Det är alltid så nuförtiden. Dagarna är alltid för korta, veckorna för fullplanerade. Jag hinner sällan med det jag verkligen vill göra. Jag efterlyser mer tid, mindre pusslande och kortare avstånd. Och en lägenhet i Stockholm, om vi nu ändå ska önska oss saker.
Hey professor, professor please, I'm not taking anymore of this shit
Jag har börjat tvivla på om jag kommer in överhuvudtaget. Antagningspoängen verkar ha ökat rejält de senaste åren, och även om jag har rätt bra betyg så är jag tveksam till om det verkligen räcker. Det skrämmer mig. Nu när jag äntligen vet vad jag vill göra - ska det hela falla på att jag "bara" hade VG i några kurser på gymnasiet? När jag faktiskt hade MVG i alla de andra? Vart är vi på väg? När inte ens toppbetyg räcker för att få den framtid man vill ha? Nej, jag får sätta min tilltro till högskoleprovet helt enkelt. Jäklar vilken press.
Solskensöga ser på dig, solskensfamn dig vaggar
(Kavaj och vårväder, men idag fanns det varken vitsippor eller begynnande gravidmage förstås.)
Vi har spenderat dagen i Norberg och Vide har skinit mer än själva solen tror jag. (Och det är ju onekligen en bedrift en dag som denna). Inte ett enda gnäll på hela dagen (utom en liten kortis när han blev hungrig/trött vid ett tillfälle). Jag trodde att det skulle slå över och resultera i en hysteriskt övertrött kväll, men istället somnade han in utan några större problem lagom tills Erik Saade vann melodifestivalen. (Tur för Vide att han slapp se eländet! Jag tänker följa hans exempel nästa år. Jävla skittävling.)
Ah, jag vill bestämt hävda att livet är fantastiskt. Det låter så banalt och löjligt att säga det så, men jag kan inte göra annat. Det har regnat skit över mig på senare tid, den ena krisen har avlöst den andra, men ändå kan jag finna enorm lycka i vardagliga småsaker, på ett sätt som jag aldrig gjorde förr. Jag gör det hela tiden nu, även under mörka stunder. Om inte det är ett tecken på lycka så vet jag inte vad.
Som sagt: banalt och rentav löjeväckande, men det gör det inte mindre sant.
Jag var bara inte gjord för dessa dagar
På plussidan dock:
- Fredagfredagfredag!
- Vide är världens mysigaste solstråle.
- Fint väder och solskenspromenad, bara jag och Vide.
- Jag har fått tummen ur och ringt försäkringsbolaget.
- Insikt: något bra kommer alltid ur alla kriser. Faktiskt.
Only time
Idag har jag varit på körskolan och lyssnat på en ruskigt intressant föreläsning om riskbeteenden och alkohol. Jag gick därifrån med en ordentlig klump i halsen och känslan av att aldrig mer vilja sätta mig i en bil. (Det bådar ju gott inför att ta körkort, eller?) Dessutom kände jag mig plötsligt lastgammal bland alla dessa 17-18-åringar. Jag blev minst sagt förbluffad över deras sätt att vara och tänka - var jag verkligen sådan som 18-åring? Jag tror faktiskt inte det. Hursomhelst var det en intressant föreläsning som tjänade sitt syfte. Den kommer att etsa sig fast i mitt huvud och jag kommer definitivt aldrig att sätta mig bakom ratten i trött eller påverkat tillstånd. (Som att jag skulle ha gjort det annars? Ha!)
Ikväll: OC och spenat&fetaostpirog. Så mycket bättre blir det ju inte.
Chasing cars
Idag har jag haft min första körlektion på fyra år. Jag var fullkomligt livrädd med anledning av tidigare erfarenheter av körskollärare (skrikande, svärande inkompetenta ickepedagoger. Hur svårt kan det vara att visa lite medmänsklighet?), men jag oroade mig helt i onödan. Äntligenäntligen har jag hittat en lärare helt i min smak. Lugn, pedagogisk och inte för stolt eller auktoritär för att kommentera när jag faktiskt gör något som är bra. Jag tror att jag för första gången någonsin kommer att tycka att det känns rentav roligt att sätta mig bakom ratten. Det trodde jag väl aldrig.
And you laugh at my jokes and I laugh at your jokes
Finaste helgen på länge. Vide och Linnea blev förälskade från första stund, och värmen spred sig i mitt hjärta när han lyckligt lät henne hålla honom. Det är outsägligt vackert.
Helgen är över, men lyckligtvis har vi ytterligare två dagar av kärlek, blåsiga solskenspromenader, filmmarathon och jamsessioner framför oss. På tisdag åker vi tillsammans till Norrköping, mitt Norrköping. (Det får inte dröja 3 månader mellan mina norrköpingsbesök i fortsättningen, jag blir ju sjuk av längtan!)
My best friend
Lilla Kärleken, du är så vacker
Little darling, it's been a long cold lonely winter
PLUSGRADER! Herreminje, vad svältfödd man blir efter 4 månader av långkallvinter.
-
När jag inte låter mig förledas av SMHI:s (let's face it) ganska opålitliga rapporter, så filar jag på en liten text och avverkar näsdukar på löpande band. Lilla Videung har börjat få ordentliga sovrutiner (duktiga lilla älskling) och det lämnar en hel del tid för nattlig kreativitet. Synd att jag är för trött och sjuk, annars skulle jag nog dra fram canvasdukar och penslar och förverkliga några nykläckta idéer med hjälp av födelsedagsfärgerna. Kanske blir det någon annan natt - kanske inte alls. Kanske borde jag prioritera sömnen för en gångs skull. Bra idé, Sandra!
But pretty soon it will happen, the sun will go murder the snow
Kycklingcurry, Suede, vaniljbullar och telefonsamtal med världens finaste syster kan sparka livet ur vilket tyckasyndomsigsjälv-humör som helst. Dessutom börjar Vides joller låta lite som "mammamamma" och jag väljer att tolka det som att han tycker väldigt mycket om mig.
Kort sagt: februari är över och hittills har mars visat lovande tendenser.
Ska bara råda bot på förkylningen också, sen ska vi nog kunna ta oss an vinterns dödsstöt med modet i behåll. För snart är faktiskt våren här. Nu handlar det bara om veckor. Det ska vi väl kunna härda ut?
I thought you said summer's going to take the pain away
Have you ever had the feeling that
no one really knows what you're all about
And when you try to show them,
they all have things to do tonight
-
Sträckläste The return of Hjärtans Fröjd och blev lite gråtig.
[...] Du är så trygg, tänkte jag. Vet ingenting om allt som finns därutanför fönstret, ute i natten. Allt det vackra och hemska och onda och goda och sorgliga. Din värld är liten och enkel och trygg. Hjärtans Fröjd. Du kom tillbaka i alla fall. Men nu är du en halv meter lång och väger ett par kilon bara. Lilla, lilla Hjärtans Fröjd. Hjärtans Fröjd 2.
- Nu ska jag berätta för dig, viskade jag. Alltså du kommer väl inte att fatta allt, du är ju så liten. Du vet så lite. Men jag vill berätta ändå. [...]
-
Och det är egentligen inte så mycket orden i sig som får mig att fälla krokodiltårar, utan mer att läsa om insikten som drabbar en när man inser att det finns en liten människa som aldrig kommer att släppa taget om ditt hjärta, oavsett vad som händer. Ditt hjärta, ditt liv, ditt allt. Allt tillhör honom, han som ännu inte vet någonting om hur mycket han betyder. Antagligen kommer han aldrig fullt ut att förstå det heller. Åtminstone inte innan han blir förälder själv. Men då har han ju annat att tänka på.
-
Imorgon ska jag göra bort mig. Can't wait.
Hund och hans vänner, illtjut och Melody Club
Idag fick vi äntligen tillfälle att promenera ner på stan och ta oss en titt på årets bokrea. Jag hittade faktiskt mycket som jag ville ha, men den ekonomiska situationen är ju inte direkt på topp nuförtiden (blir förhoppningsvis ändring på det redan nästa månad dock). Men jag gick ändå inte tomhänt därifrån. Förutom Pluras kokbok och 9 små böcker om Hund och hans vänner (hög litterär nivå här, känner jag) så införskaffades:
- Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón (har inte läst Vindens skugga än, men jag ska bestämt rota fram den i helgen)
- Oliver Twist av Charles Dickens (Jesper har fortfarande inte läst den. What the...?)
- England's dreaming av Jon Savage (om punk, rock och sex pistols)
Jag borde egentligen bannlysas från bokreor, för nu börjar min hylla för att-läsa-böcker bli överfull. 
Såhär roligt och pedagogiskt ska vi ha det i det här huset.
Och om man vände upp&ner på böckerna blev det ett pussel! Fiffigt värre, eller hur?
Jag tänker inte gå in på hur lång tid det tog för mig att få ihop bitarna. Jag skyller på amningshormoner (vad hemskt när jag slutar amma, då har jag ingenting att skylla på längre...) Men seriöst, ska en hund se ut sådär?! Kan ni klandra mig?
Lyckat köp!
-
Ikväll äter vi Billy's (hejjagälskarmicromat) och tittar på melodifestivalen. Jag hejar för fullt på Melody Club. De har alltid varit lite av ett guilty pleasure för mig. Deras musik gör mig glad, men det skulle aldrig falla mig in att erkänna det offentligt. Eller visst tusan, det är väl precis det jag gör nu? Attans.
-
(Och tro inte att jag inte förstår varför du gör det.
Synd bara att du inte pratade med mig, var ärlig,
för då hade jag kanske kunnat respektera dig.)
-
Vide har för övrigt kommit på att han har en röst och hur man gör när man använder den. Han ger ifrån sig illtjut när han är arg eller när han är exalterad eller när han är sällskapssjuk. Han gör det jämt med andra ord. Hur får man honom att sluta? Någon som vet? Eller måste man bara härda ut tills även denna fas är över?
-
Hej uppsatsinlägg!
Sov nu och spring till världens ände, sov nu, och må du springa länge
