härmed varnas känsliga läsare.

jag har en acneböld på kinden. den uppkom i samband med graviditeten och har suttit där i sisådär 10 månader nu. den försvinner helt enkelt inte. igår kväll lyckades jag äntligen få hål på den. ut rann diverse äckligheter som jag egentligen inte borde gå in på i detalj, men vi kan säga att jag var minst sagt fascinerad. vad är det för nånting som har bott i min kind i nästan ett år? ett monster? en blobb? en utomjording?

det börjar kännas mer och mer tänkbart att något övernaturligt är i görningen.
jodå, såhär var det nämligen: efter att vaddetnuvar hade runnit ut var kinden slät igen. no more knöl, tänkte jag glatt och lade mig i sängen med ett leende på läpparna. men tror ni inte att det, när jag vaknade imorse, var en lika stor knöl på kinden igen som innan blobben rann ut?

mysteriet tätnar, jag börjar på allvar känna att det kanske är dags att kontakta någon expert på området. kvällstidningarna? diverse science fiction-forum? eller räcker det kanske med att ringa hudläkaren?

vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?
/melissa horn.

-

jag minns några små obetydliga ord som inte gick att tvätta bort.
antagligen för att de inte alls var obetydliga.
det var någonting om att alltid tycka om.
jag trodde aldrig då att vi skulle skiljas åt.

det stör mig så, att jag tillhör den klantiga sorten.
det stör mig att jag aldrig kan hålla tyst.
det stör mig att jag inte lyckades tvätta bort.
men framför allt stör det mig att du lyckades.

-

jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut.
sorgligt nog.

-

som vanligt är jag alldeles för utlämnande.
och som vanligt är jag för dum för att bry mig.

en halvårslång utväxt är härmed utrotad från mitt hår. äntligen! tänk vad svårt det ska vara att få tummen ur ibland. ett halvår är nog rekord till och med för mig. skämmes! men äsch. jag har haft annat att tänka på. hårfärg har varit minst sagt sekundärt mitt i allt bebiseri. men nu var det tamejtusan dags. bebis eller inte.

i övrigt är den här helgen inte särskilt spännande. vide tyckte att det passade bra att köra veckans bajseri när jesper kommit hem från praktiken, så inte ens så spännande skulle vi ha det. (jag har fortfarande inte varit med om ett bajsinferno medan jag varit ensam. vide har alltid lyckats tajma in det så att jag och jesper kan hjälpas åt. jag väntar mig att det kommer sisådär nästa vecka. big time.)

herregud. inte trodde jag väl att dagen skulle komma då jag skrev ett blogginlägg om bajs. men sedär. det händer nog alla mammor, förr eller senare.

här sitter jag med träningsvärken from hell och stör mig på att det inte var så roligt att titta på handboll idag. himla fransoser. men livet går väl vidare, antar jag.

någonting som ÄR roligt: att äta alldeles för mycket äckligt gelégodis (det är en fin balansgång det där, är det gott eller äckligt? jag kan aldrig bestämma mig. men illamåendet borde väl tala för det sistnämnda) och skriva långa mail. så det har jag gjort idag. och vide har fått påhälsning av sin farmor. han var minst sagt skeptisk till en början, men efterhand insåg han väl att hon inte var så ruskigt farlig trots allt. tur det!

solskenspromenader kan verkligen göra underverk för humöret. och inte blev det sämre av att jag äntligen hittade en fin väska på stan - som jag har letat efter en väska i rätt storlek som lever upp till mina krav! det ska få plats både plånbok, telefon, vantar och en pocketbok, men man ska inte behöva rota ihjäl sig varje gång man ska plocka upp något ur den. dessutom ska den vara fin. och ha axelrem. yes, jag är minst sagt petig när det gäller väskor. därför blev det extra roligt att jag äntligen hittade vad jag letat efter.

jag passade också på att köpa ett par pocketböcker som ska få plats i den.
- stjärnor utan svindel av louise boije af gennäs
- easter parade av richard yates.

jag köper så sällan saker till mig själv längre, så det kändes riktigt roligt.
vi avslutade promenaden med takeaway från spicy hot, och på vägen hem kom jag på mig själv med att le sådär fånigt för mig själv igen. snart är januari över och våren känns inte så fruktansvärt avlägsen längre. prima liv!

ikväll gav vide ifrån sig sitt första riktiga skratt.
ett tusen-porlande-bäckar-om-våren-skratt.
det var så fint att mammahjärtat grät. floder.

med tanke på att min gitarr mest stått och samlat damm det senaste året, tyckte jag att det var på sin plats att vide fick se vad mamma har kunnat en gång i tiden. (nåja... kunnat och kunnat. vad hon försökte kunna en gång i tiden, rättare sagt). och han tittade storögt och lyssnade uppmärksamt och jag tror faktiskt att min son kommer att bli en alldeles utmärkt gitarrist någon gång i framtiden. han kommer helt klart att utklassa sin mor redan innan han fyllt 10, det är jag säker på...

-

edit:
nu sitter han och tittar uppmärksamt på top model istället, så jag kanske får omvärdera framtidsutsikterna...

Det var april i luften. Jag vet att det låter som en omöjlighet, men luften smakade verkligen som april - halvtorr jord, björkvedseld från stadens villaområden, tonårsfylla och någon obeskrivbar eftersmak som vintern lämnade ifrån sig. Hennes hår luktade april första gången jag såg henne. Sätet framför mig på bussen, där satt hon. När hon sneglade bakåt skymtade jag rosiga kinder och en alldeles rosa mun. Jag tror inte att hon använde något smink, hon var bara sådär. Rosa. Det var första gången jag lade märke till att en människas hår kunde lukta som en månad. Jag missade min hållplats.

-

Jag levde livet som vanligt under de kommande veckorna. Nästan. Gick upp på morgonen, åt den sedvanliga frukosten bestående av två skorpor och en stor mugg citronte. Klädde mig i mina favoritjeans och någon anskrämlig bandtröja. Kastade bedrövade blickar på mitt omöjliga hår och gick sedan till skolan där jag gjorde mitt yttersta för att upprätthålla något slags sken av att bry mig om sådana trivialiteter som ekonomisk tillväxt och franska revolutionen. I mitt huvud var jag oftast någon helt annanstans. På en buss. Rosiga kinder. Aprilhår. Fan.

-

När jag såg henne igen var det maj och vi hade likadana tröjor på oss. Svart urtvättad bomull med The Strokes-logga. Mitt hjärta stannade när hon såg åt mitt håll, log.

- Jag gillar din tröja.

- Jag gillar ditt hår.

Vem sa det där högt? Blossande kinder, blickarna i marken. Fanfanfan.

Men hon bara fortsatte le.

- Följ med!

- Vart ska vi?

- Du ska få se.

Hon tog min hand och drog mig med. Vi skulle inte åt samma håll, men plötsligt spelade det ingen roll. Det hela var surrealism utan dess like. Vem gör så? Vem tar en vilt främmande människa i handen och glömmer omvärlden och allt vad förnuft heter? Hon.

 -

Musikaffären på hörnet. En klocka pinglade hoppfullt när vi öppnade dörren och klev in. Hon med ögon som lyste, jag som med en viss osäkerhet höll mig nära väggarna, samtidigt som jag funderade på vilken vändning den här dagen hade tagit och vad som egentligen skulle hända härnäst.

- Bengan! Är du här?

En satt liten man med gråsprängt skägg - som jag fick anta var butiksinnehavaren - tittade fram bakom ett draperi.
- Lillfjärilen? Vem har du med dig?
- En likasinnad. Langar du hit en gitarr?
- Senast klockan sju ska den vara tillbaka, det vet du.
- Ajaj, sir.

Bengan tog fram en sliten gammal Bjärton som stod bakom disken och gav den till henne. Hon såg på mig, log lite åt mitt skräckslagna (men något imponerade) ansiktsuttryck.

- Kom så går vi.

-

Vi kom till en park. Den såg egentligen inte så mycket ut för världen. På parkbänkarna satt några fyllon med förmiddagsölen. Det som en gång varit en lekplats var nu ett nedbrutet inferno av betong, träflisor och grus. Endast några få gräsplättar och en halvhjärtad blomrabatt vittnade om att någon stackars stadsplanerare hade haft en god tanke en gång, men antagligen fått sparken för det vedervärdiga resultatet. Vi slog oss ner på en av gräsplättarna. Hon tog fram gitarren och hennes fingrar dansade över strängarna som om de aldrig gjort annat.

- Varför kallade han dig Lillfjärilen?

- Det är en lång historia. Spelar du gitarr?
- Inte längre.
- Synd.

Hennes hårt ihopknipna läppar avslöjade djup koncentration. Jag var redan förtrollad.

- Vad heter du?

- Du frågar för mycket.

- Du pratar för lite.

Hon tittade upp, utan att sluta spela. Granskade mig och mitt ostyriga hår.
- Du kan kalla mig Bianca Fiore.
- Det var ambitiöst.

- Vad ska det betyda?
- Det känns lite ansträngt bara. Du försöker för mycket. Vad heter du på riktigt?
- Du kan gå nu.
- Nej.

Först nu slutade hon spela. Ett av fyllona protesterade ljudligt. Våra blickar vilade på varandra i flera sekunder innan vi båda vek oss av skratt. Från det ögonblicket var vi oskiljaktiga.

- solsidan är bäst.
- min son dansar med sin far, iklädd en zebrapyjamas. de är fina.
- jag är slut i huvudet.
- en vecka avklarad och den gick bra, men tre kvar. hjälp?
- jag är pluggpepp och vill börja typ NU!
- mando diao lät liksom bättre när jag var sjutton.
- jag har verkligen ingenting vettigt att säga längre.
- tack och godnatt för kaffet.

ikväll gjorde jag något som jag aldrig riktigt trodde att jag skulle göra.
jag provade på det här märkliga, hajpade fenomenet afrodans, tillsammans med jespers mor och syster. jag trodde nog att jag mest skulle känna mig löjlig (det här med att rulla på höfterna är något jag helst inte gör offentligt), men det enda som var löjligt var hur roligt det var. det var första men definitivt inte sista gången.

imorgon: fina jennys sjuksköterskeexamen och (förhoppningsvis) god mat.
men nu: marsipanbröd och kanske något avsnitt av sex&thecity innan jag somnar.
skål på det!

åh vilken dag. jag är helt slut och insåg klockan 18.30 att jag totalt glömt bort att äta idag. livsfarligt för mig att vara ensam med vide om dagarna - jag tänker bara på att han ska ha det bra och glömmer liksom bort att det kanske vore en idé att hålla mig själv vid liv också. wellwell, så kan det gå. 

dagens solsken: emma och lille harry. finbesök minsann!

-

kvällens musik: johnny flynn. fina grejer.

kärlek är inte alls ett brev skickat tusen gånger.
ett brev skickat tusen gånger tyder mer på att du är besatt och fantasilös.

kärlek är en fruktsallad på sängen till en sjukling.
kärlek är ett tandlöst bebisleende,
(ett leende som når ögonen på ett sätt som ingen vuxen människas leende gör.)
kärlek är det jag lever i, lever med, lever för.

kärlek är allt du inte vet något om.

the distance is quite simply much too far for me to row
it seems farther than ever before
oh no.

-

ikväll: death cab, tvättid, vaniljmunkar och januarimelankoli.
vad händer nu liksom?

det slog mig att januari måste vara den längsta månaden på hela året. man har längtat efter våren sen oktober/november och ändå är man bara halvvägs dit. minst 2 månader kvar, kanske mer. och snö, all denna jävla snö som aldrig försvinner. nej, januari är pest och pina. oooh get me away from here i'm dying...

fast en bra sak: dagar som denna - när snön yr och det aldrig blir riktigt ljust - då är det faktiskt fullt legitimt att stanna inne, krypa ner under täcket och läsa en hel dag. just nu läser jag miss mary bennets självständighet av colleen mccollough, en riktig pärla för en pride&prejudice-nörd som jag. den kanske inte är särskilt briljant egentligen, men det är onekligen roligt och underhållande att läsa om de där karaktärerna man älskade - fast 20 år senare.

-

vi glömde björkarna och änglarna i snön
och vissa tror att du försvann

idag har vi varit och 3-månadersvaccinerat vide. det var vidrigt. att se hur hans ansiktsuttryck skiftade från glatt nyfiket till förtvivlat när han kände smärtan... jag vet inte vem det var mest synd om egentligen - vide som blev stucken i båda låren eller hans stackars mamma som var tvungen att titta på. ajaj mitt hjärta! jag känner mig fortfarande lite gråtfärdig. hoppas åtminstone att han slipper biverkningar.

annars har jag bestämt mig för att jag minsann ska äta kebab ikväll. på en onsdag. så får man göra ibland.

snöhelvete. jag är så trött på att inte kunna ta en promenad utan att riskera att vrida höften ur led när jag ska försöka pulsa igenom snömodden. och när den här förbannade skitkommunen väl bestämmer sig för att ploga lite, ja då kommer det ny snö. som på beställning. och så är pulsandet igång igen.

ibland tänker jag att jag ska vara lite mer positiv. skriva om lyckorus och gulligull och byta bloggdesign till en massa sockersöta pastellfärger och lägga upp hundra bilder på blombuketter och fåglar. kanske lite dagens outfit till och med. 

men det där är ju inte jag.
ni får allt stå ut med mitt klagande ett tag till. det är trots allt det jag gör bäst.
och jag är faktiskt inte genompessimistisk. det mesta är skrivet med glimten i ögat.

(utom just detta med snöhelvetet. jag är förbannad på riktigt.)

det märks att det var längesedan sist. lite ringrostigt sådär.
men äsch. jag är nöjd. det tråkiga motivet till trots.

(www.weheartit.com)

nick drake i cd-spelaren. en sovande liten videung. jag plockade fram mina gamla oljefärger, penslar, en palett och målarduk för första gången på flera år. och med penseln i handen och fingrarna fullkomligt nedfläckade med färg, kände jag mig mitt i skaparglädjen lite sorgsen. varför målar jag inte längre? förr gjorde jag det ofta. det är rogivande och jag får enorma lyckokänslor av alla fina färger. jag tror minsann att det är dags att återuppta ett gammalt intresse.

- so what's up?
- i don't paint anymore. i used to paint all the time. i really loved it.
- i didn't know that.
- yeah.
- so paint?
- i will.

jag får panik när orden inte räcker till.

-

och så vill jag alldeles för mycket.
det blir kortslutning i hjärnan.
förbannat.

-

och återigen drabbas jag av insikten att jag inte kommer kunna sova inatt heller.

dagen har spenderats i enhagen där vi har ägnat oss åt storkok, minsann. så nu är frysen full med matlådor innehållandes diverse olika grytor och dillkött. det gillar jag.

en annan sak jag gillar är att vide plötsligt har blivit jättemammig. jag blir så lycklig när jag kan lugna ner honom när han skriker. lycklig när han ler mot mig så fort jag visar mig. lycklig över att han kan tycka om mig även när jag inte ger honom mat. men jag får anta att det är en utvecklingsfas precis som allt annat. imorgon kanske han bara vill vara hos jesper igen. men jag njuter så länge det varar. min älskade lilla pojke.

det är januari. jag gillar januari. härifrån kan det liksom bara bli ljusare. det är början istället för slutet. det känns fint. hoppfullt.

nyårsafton var fin. det var första gången jag och jesper har spenderat nyårsafton själva. vi åt fantastiskt god mat och slogs om de goda pralinerna i paradis-asken tills endast nougatbitarna återstod. vide sov och missade tolvslaget men jag och jesper stod och tittade ut på himlaexplosionerna och höll varandra i handen. samtidigt som det känns lite sorgligt att lägga 2010 bakom oss (för det var ju ett sånt fantastiskt år, överlag) så kan jag inte vänta på att se vad 2011 har att erbjuda.

death cab for cutie säger det så bra.

So everybody put your best suit or dress on
Let's make believe that we are wealthy for just this once
Lighting firecrackers off on the front lawn
As thirty dialogs bleed into one

I wish the world was flat like the old days
Then i could travel just by folding a map
No more airplanes, or speed trains, or freeways
There'd be no distance that could hold us back.

There'd be no distance that could hold us back

So this is the new year

nu tänker jag lämna nyårstjafset bakom mig. för den här gången.

jesper: ska vi få ner det på papper då? utforma ett dokument?
sandra: ååh! i indesign? snälla?
jesper: tönt...

band/artister:
10. eldkvarn
9. hello saferide
8. kent
7. laakso
6. melissa horn
5. the ark
4. the magnetic fields
3. håkan hellström
2. the beatles
1. lars winnerbäck

låtar:
10. lars winnerbäck - jag fattar alltihop
9. lars winnerbäck - kedjebrev
8. doktor kosmos - doktor kosmos gör en låt
7. steget - jag skulle dö för dig
6. the ark - have you ever heard a song
5. melissa horn - lät du henne komma närmre
4. lars winnerbäck - ett sällsynt exemplar
3. steget - kom igen
2. lars winnerbäck - från kylan in i värmen
1. melissa horn / lars winnerbäck - som jag hade dig förut


(detta tar ju dock inte hänsyn till musik som jag lyssnat på vinyl, cd-spelare, mp3-spelare och musik som skrobblats till jespers användare på last.fm. kan vara bra att komma ihåg.)

jag hade ju inte tänkt göra den här listan i år, men jag är ju lite av en sucker för traditioner. och jag har ju faktiskt fyllt i den här listan vid varje årsskifte de senaste åren, så nog tusan ska jag väl göra det i år igen? here we go

1. gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
man kan ju säga att 2010 var ett första år för en jäkla massa grejer. men det största och bästa var ju såklart utan tvekan att få barn, med allt vad det innebär.

2. höll du några av dina nyårslöften?
jag hade bara ett nyårslöfte: att le mycket. och jag tror att jag lyckades hålla det ganska bra.

3. blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
förutom jag och jesper så blev ju emma och madeleine föräldrar också. min älskade storasyster och hennes tomas blev tvillingföräldrar, men det var ju liksom inte meningen att de skulle bli förrän 2011. så det har mest varit en karusell av oro och sorg. men lycka också såklart. aina och judith är ju fortfarande två små underverk.

4. dog någon som stod dig nära?
nej, tack och lov. men syster var ruskigt nära. det skrämmer mig fortfarande hur nära det var.

5. vilka länder besökte du?
i år var det bara sverige.  

6. är det något du saknar 2010 som du vill ha 2011?
en tryggare ekonomi, möjligtvis. och barcelona-vännerna.

7. vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
3 oktober, då vide föddes.

8. vad var din största framgång 2010?
att jag klarade av en vaginal förlossning. det trodde jag faktiskt aldrig. i bakhuvudet fanns alltid tanken att det säkert skulle sluta med kejsarsnitt, helt enkelt för att min kropp alltid svikit mig tidigare, så varför skulle den inte göra det nu? men jag klarade av det, och jag klarade det utan smärtlindring till och med. inte för att det egentligen ligger någon prestige i det, men jag hade bara aldrig trott att jag skulle klara smärtan så bra som jag gjorde. det var en fantastisk egoboost.

9. största misstaget?
att jag stötte bort de människor som betydde mest.

10. har du varit sjuk eller skadat dig?
jag råkade ut för en dunderförkylning/influensa i december som inte var att leka med. i övrigt har jag varit ovanligt frisk under 2010.

11. bästa köpet?
jag köpte en jättefin klänning i storlek 34 innan jag visste att jag var gravid. jag hann använda den en gång... så okej, egentligen var det väl ett ganska dåligt köp. men jag var glad när jag köpte den! annars måste jag väl säga att mina gravidleggings var det bästa köpet - de använde jag nästan varje dag i somras.

12. vad spenderade du mest pengar på?
som vanligt: hyra och mat. usch vad tråkigt. jag kan inte ens säga att vi har spenderat särskilt mycket pengar på vide, för vi har fått det mesta, eller köpt begagnat.

13. gjorde någonting dig riktigt glad?
många saker. ett positivt graviditetstest. gravidhormoner (jo det är sant). vide. en återförening. en fantastiskt varm och fin sommar.

14. vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
hela carl barâts soloalbum. och hela lars winnerbäcks tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen.

15. var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år?
mycket gladare, generellt sett. fast vid enstaka tillfällen har jag också varit betydligt mer ledsen och förtvivlad, på ett djupare plan än tidigare. men ja. generellt sett mycket gladare.

16. vad önskar du att du gjort mer?
sagt jag älskar dig till människor som borde fått veta det.

17. vad önskar du att du gjort mindre?
oroat mig.

18. hur tillbringade du julen?
i norrköping med en halv familj och jesper.

19. blev du kär i år?
jag var ju redan kär innan. fast om man ska vara ärlig så blev jag nog ännu mer kär i jesper i år. och så blev jag kär i vide också. fast inte på ett creepy sätt.

20. hur många one night stands?
inga engångsföreteelser här inte.

21. favoritprogram på tv?
jag har ju knappt tittat på tv. biggest loser sverige följde jag faktiskt. och så mycket bättre var nog årets bästa tv-program när jag tänker efter. annars var det ju bara dvd-boxar. gilmore girls, grey's anatomy och house var perfekt gravidtidsfördriv.

22. hatar du någon nu som du inte hatade i början av 2010?
nej jag hatar ingen.

23. bästa boken du läste 2010?
åh vad svårt. jag har läst så himla mycket. nånting av haruki murakami säkert. han är fantastisk.

24. största musikaliska upptäckten?
eldkvarn! det är synd och skam att jag inte brytt mig om att lyssna på dem ordentligt tidigare.

25. något du önskade dig och fick?
en större lägenhet. en fantastisk graviditet. en snabb och smidig förlossning. världens finaste lilla pojke. en alldeles underbar sommar, ur vädersynpunkt.

26. något du önskade dig och inte fick?
 en mysig jul. luften gick liksom ur.

27. årets bästa film?
inception kanske? 

28. vad gjorde du på din födelsedag 2010?
vi storstädade, åt mcdonaldsmat och bjöd hem mina föräldrar och jespers mor och sven på kycklinggryta. och så berättade vi att de skulle bli mor-och farföräldrar.

29. finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
att få ha bästa vännerna nära. och familjen också. saknad är jobbigt.

30. hur skulle du beskriva din stil år 2010?
haha! mammakläder... på slutet kunde jag bara komma i jespers munkjacka och mjukisbyxor. kände mig inte direkt vackrast i världen då. en liten nätt mage hade ju varit att föredra. men äsch. det var lite charmigt att vara en flodhäst också.

31. vad fick dig att må bra?
återigen: graviditetshormonerna. och jesper och vide såklart.

32. vilken kändis var du mest sugen på?
ehm... åh, hugh laurie! naturligtvis.

33. vilken politisk debatt engagerade dig mest?
när det är valår går det ju inte att säga. ALLT engagerade mig. jag var knäckt i flera dagar efter valet. knäckt över att människor generellt sett är så urbota korkade att de inte förstår vad som är bäst, varken för dem själva eller för deras medmänniskor. hemskt är vad det är.

34. vem saknade du?
ida&jonathan. och linnea.

35. de bästa nya människorna du träffade?
emma och hennes lille harry hamnar nog högt upp på listan.

36. en värdefull läxa du lärt dig i år?
jag ska aldrig ignorera dig igen. och så har jag lärt mig att jag klarar av så mycket mer än vad jag tror. jag har lärt mig att ha tilltro till mig själv, min kropp och till min förmåga att vara en bra mamma. för jag är faktiskt grym. haha!

37. citera en sångtext som summerar ditt år?
i miss you, i'm pregnant.

och senare kommer nog även en lista över mest spelade låtar och band under 2010. stay tuned...