solskensöga ser på dig, solskensfamn dig vaggar
då börjar den sparka vilt.
jag tror att den har missat hela konceptet med vaggvisor.
20:40:53no i don't mind if they don't understand
nu sitter jag här i vår fina lilla lägenhet, med fötterna i högläge och världens godaste pizza i magen, och är lättad över att slippa åka mer tåg. åtminstone på en vecka eller så. resande är inte alltid så underbart när man är gravid och fötter och vader svullnar upp och blir som trästockar. imorgon ska jag investera i ett par stödstrumpor. hur många tantpoäng får jag för det?
kan det inte alltid få vara sommar förresten?
a little fall of rain can hardly hurt me now
visste ni förresten att jag om tre veckor klassas som höggravid? kanske inte så konstigt då, att jag känner mig så klumpig och blir så trött... tiden går så löjeväckande snabbt. är det verkligen ett halvår sedan jag kissade på en pinne och sedan satt som ett fån på badrumsgolvet, totalt oförmögen att få fram ett enda ord? jag tycker det känns som i förrgår. typ.
nåja. nu blir det hemmagjord kycklingwok med nudlar.
så mycket bättre än så kan det nog inte bli.
strawberry fields forever
det är jag inte helt van vid, av någon dum anledning.
tur att jag får öva lite på det nu.
OCH
det finns faktiskt en del stora fördelar med att vara gravid.
idag på mvc blev jag till exempel ordinerad ett ökat jordgubbsintag.
behöver jag ens säga att jag blev lycklig?
the last dance
jag firade det hela med att gå till biblioteket och låna en massa böcker om häxprocesserna under 1600-talet. det ska nämligen bli det historiska temat i romanen jag ska skriva i sommar. intressant som bara den!
sådärja, nu ska jag sluta tråka ut er med mitt sjukhusdrama, och så ska det väl bli ordning på den här bloggen igen. kanske. till slut så.
ooh, get me away from here, i'm dying
dessvärre har jag nog varit igång lite för mycket idag. det blir ju så när man har besök, man vill vara uppe och krama alla och fixa och dona med kaffe och grejer, och sen till slut så inser man att "det där skulle jag nog inte ha gjort...". sammandragningarna har satt igång litegrann igen. inte alls lika täta och regelbundna som tidigare, men tillräckligt för att jag måste tvinga mig själv att lägga mig ner i soffan och inte gå upp igen förrän på måndag när vi ska på återbesök. tänk att jag aldrig lär mig... förbannat.
men det är ingen idé att oroa sig. det blir som det blir. jag tror ärligt talat inte att jag kan göra så mycket åt det. jag har haft en fenomenal dag på alla sätt, och jag hade inte velat göra någonting annorlunda. sådetså.
honey honey
lite bättre idag, men fortfarande oroligt. tur att jag har världens finaste jesper som tar hand om mig, trots att det är fotbolls-vm och allt. han gör fruktsallad och låter mig titta på mamma mia trots att han avskyr den. han går till och med och köper en ny tandborste åt mig när jag tappar min gamla så att den hamnar under badkaret. en ny, rosa tandborste. he's a keeper.
imorgon kommer mamma och pappa och lilla mormor hit. jag skulle ju ha åkt till norrköping i helgen men.. det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. så imorgon kommer norrköping hit istället. det gör mig glad. jag har världens finaste familj.
hoppas bara att sammandragningarna håller sig undan så att jag inte behöver åka in till förlossningen igen nu. det klarar jag bara inte. i september kan jag gå med på det, men inte innan dess. hör du det, skrutten? världen är inte så spännande att du behöver se den riktigt än. vänta i 3 månader till, älskade du. okej? okej.
high drama
här är jag. skrämd från vettet och sängliggandes med bricanyl i kroppen. lite lugnare nu. kanske kan jag nu äntligen köra en snabb uppdatering om nattens dramatik på förlossningen.
jodå, ni läste rätt. jag är bara 24 veckor gången, och har redan legat i en förlossningssal med CTG och andra läskigheter fastspända på kroppen. klockan 02 inatt fick jag nämligen regelbundna sammandragningar som kom med ca 2 minuters mellanrum. det var bara att ringa till förlossningen och de tyckte att jag skulle komma dit för en undersökning.
sagt och gjort, vi väckte jespers stackars mamma ungefär kl. 04 och hon skjutsade oss till sjukhuset. på sin födelsedag. dagens hjälte. hur som helst, väl där fick jag lägga mig i ett undersökningsrum där det togs blodtryck och registrerades bebishjärtslag och värkarbete. det såg inte ut att vara någon större fara, men jag fick en bricanylspruta (aj) för att livmodern skulle slappna av. i väntan på att bli undersökt av en läkare fick jag ett enormt blodtrycksfall (trycket låg på 65/35 efter att jag lugnat ner mig, så det var rejält) och fick snällt ligga kvar i ett par timmar till.
läkarundersökningen visade att bebis mådde bra och att det antagligen inte var någon större fara med livmoderhalsen. men det fanns vissa tveksamheter, så än fick jag minsann inte åka hem. det började pratas om prematurfödsel och uppsala och jag kände bara att "nejnejnej, det här händer bara inte" och jag blev flyttad från undersökningsrummet till en bekvämare förlossningssal. där fick jag ligga och CTG-registreras i ytterligare 3 timmar. jag lyckades få lite sporadisk sömn, vilket gjorde att sammandragningarna lugnade ner sig något.
vid 11-snåret fick jag prata med en läkare som tyckte att jag lika gärna kunde ligga hemma i min egen säng istället för en obekväm förlossningssäng. jag fick med mig en bricanyl-tablett och stränga order om att vila och sova mycket, komma tillbaka om det blev värre och i vilket fall som helst komma tillbaka på ett återbesök på måndag. då ska de återigen kontrollera att livmoderhalsen är okej. är den inte okej så är risken stor för en alldeles för tidig förlossning, och då blir det uppsala som gäller.
efter att jag kom hem sov jag hela eftermiddagen, men när jag vaknade satte sammandragningarna igång igen. nu ligger jag som en liten grönsak med hjärtklappning och spagettiben efter att ha tagit en halv bricanyl, men magen känns i alla fall något lugnare. jag hoppas verkligen att det inte blir mer än såhär.
såå. återigen verkar det som att jag blir sängliggande ett tag.
ni får gärna vara små änglar och ge mig tips på vad man kan göra för att muntra upp sig själv i ett sånt här läge. film, musik, pysseltips - allt är välkommet.
(och ursäkta mig, den "snabba uppdateringen" blev visst en uppsats istället.)
yes! you love me
(har för övrigt fått en ordentlig jordgubbsknäpp. allt som smakar eller luktar jordgubb är oemotståndligt för mig just nu. jordgubbsmilkshake, jordgubbsglass, jordgubbssaft, jordgubbstvål, för att inte tala om jordgubbar i sitt naturella tillstånd. det är nästan outhärdligt att gå förbi ett jordgubbsstånd för jag måste trots allt lära mig att man bara inte KAN köpa jordgubbar varje gång man går förbi ett sådant. det är helt enkelt inte ekonomiskt gångbart. and it breaks my heart.)
visst känns det fint att vara vid liv en dag till?
imorgon börjar mina sommarkurser. jag känner mig riktigt peppad, det ska bli jättekul. den här sommaren kommer bli helt magnifik för övrigt. jag bara känner det. det finns så himla mycket att se fram emot. inte minst alla vanliga vardagar, otippat nog.
som gravid drömmer jag en hel del livliga mardrömmar. de flesta handlar om att jag på något vis förlorar jesper. och när jag vaknar blir jag alltid lika lycklig över att det bara var en mardröm, att han fortfarande ligger där brevid och andas. och det kan tyckas fånigt, men jag har insett hur bräcklig tillvaron kan vara, hur lite som krävs för att allt bara ska rasa. det gör att jag värdesätter varje dag så himla mycket mer. varje dag kommer jag på mig själv med att vara lycklig över att han är där med mig, lycklig över att vi fortfarande älskar varandra så djupt och villkorslöst efter fem år tillsammans, lycklig över att vi väntar barn till hösten. lycklig.
man kan planera sommaren (och livet, för den delen) in i minsta detalj, med resor och utflykter och hela fadderutten (och tro mig, det gör jag också). men man kan också se fram emot alla dagar däremellan. dagar där höjdpunkten består av en spark inifrån magen eller hysteriska skrattanfall eller en jordgubbsmilkshake i solen.
varje dag är värdefull. och det är den insikten som kommer att göra den här sommaren så magnifik.
(ännu en magbild, jag ber om ursäkt om ni finner det tjatigt, men det är ju så fascinerande hur den bara kan växa och växa utan att spricka?!)
men jag svär att jag hörde frälsningsarmén sjunga om att lämna allt bakom sig första gången jag såg dig
en överhormonell dag visade sig bli en riktigt fin dag till slut.
jag tycker om den sortens förändringar.
och jag tycker om när bebis sparkar så att magen studsar.
det ser hysteriskt roligt ut.
på tal om ingenting.
men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i vartenda hörn
hälsade på oss natten jag fann dig
och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför
natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
det liksom for omkring, det måste varit pollen
jag var otröstlig i en kvart efteråt. detta är inte riktigt likt mig.
börjar misstänka att mina hormoner pysslar med någon form av tävling, ett bicycle race kanske. eller någon annan inbördes tävling. den som lyckas få sandra att bryta ihop i flest sinnesstämningar under en dag vinner! ja, så tror jag att det är. hittills har jag varit morgontjurig, överlycklig, sentimental, förtvivlad, utmattad och jättekär. och klockan är inte ens halv tre.
i think we have a winner?
if there's such a thing as love
det blev en utflykt till katrineholm. där köpte vi världens finaste retro-barnvagn. vår barnvagn. den är i superfint skick, från 70-talet och finast i världen. jag vågade inte hoppas på att den verkligen skulle vara så fin, därför ville jag inte säga något innan det var klart. blocket-annonser brukar jag nämligen ställa mig lite smått skeptisk till. men den här gången blev det ett riktigt kap. och jag är så himla glad så ni anar inte!
'cause we are living in a material world...
en annan sak som är bra är att jag har fixat med en massa nödvändigheter idag. nytt pass, synundersökning och csn-ansökan. tråksaker som alltid är sköna att ha undanstökade. känns bra. brabrabra.
förresten så hatar jag min dator av hela mitt hjärta. jag vill bara slänga ut den genom fönstret. men det tänker jag inte göra. det är ju crazy person-beteende. eller ja. hm. svammel. nu blir det i alla fall kvällspromenad. så kan datorskrället få känna på det här med ensamhet en stund. rätt åt den.
a fella with an umbrella
wellwell. ikväll lyssnar jag på frank sinatra och drömmer om att kunna ligga på rygg utan att få halsbränna. de tiderna tycks vara förbi. jag klagar inte, jag härdar mer än gärna ut flera månader av halsbränna för det här ändamålet. men drömma sig tillbaka litegrann kan man ju alltid göra ändå.
som magi, ett ljus man drunknar i
det var ett av de där ögonblicken som jag aldrig kommer glömma.
upp som en sol, ner som en pannkaka
den här dagen har varit fin på nästan alla sätt.
grillning, supergod potatissallad och fint sällskap.
skrutten verkade tycka att det var lite påfrestande dock,
jag fick nämligen känna på hur ont det kan göra med sammandragningar.
har nog varit lite för aktiv ett tag? hur man nu kan vara det...
så nu ska jag vila ordentligt i några dagar.
sängläge är det som gäller, tydligen.
nåja, lite plugg ska nog också hinnas med. hoppas jag.
ni får gärna hjälpa mig att fördriva tiden med musik-, film- och boktips!
du-dunk
wellwell. jag är glad i alla fall. vi fick lyssna på hjärtljud och det var något av det finaste jag har hört. du-dunk. och ikväll ska jag äta mängder med jordgubbar tillsammans med min finaste jesper. så mycket bättre kan det ju faktiskt inte bli.
nosegrace
och känslan, mina vänner. känslan.
oh boy you make me feel like o'boy
vi gick upp i ottan för att promenera till förlossningen/specialistmödravården i solskenet. jag älskar vårmorgonljus, det är något alldeles speciellt med hur skuggorna faller. och redan där, med sprängfylld kissblåsa och solen i ögonen, visste jag innerst inne att jag inte hade något att vara orolig för.
sötgrodan därinne visade upp sig från sin bästa sida, vinkade åt mamma och pappa och var allmänt söt och gullig. alla delar satt på rätt plats, så att säga, och den 1 oktober är det beräknat att vi äntligen får träffa gullungen. dessutom tyckte både jag och jesper oss se (med reservation för vår uppenbara amatörstatus i ultraljudssammanhang) att det med stor sannolikhet kommer att bli en liten lennon eller dylan till slut i alla fall. men helt säker kan man väl aldrig vara.
vi firar med jordgubbar. igen.
man kan aldrig äta för mycket jordgubbar.
