...
att alla redan har en dans
17:32:32jag har blanka golv
idag har jag stått och diskat ett gigantiskt diskberg i ett par timmar.
övrig städning står på tur nu.
sista veckan i den här lägenheten, då måste det ju vara fint, inte sant?
vilken tur att jag har gjort världens bästa städlista idag också.
då blir man ju städpeppad till tusen.
lyssna här och bli städpeppade ni också!
there's something new coming near
vi gick dit för att titta lite, och sedan rann tiden iväg och plötsligt hade vi varit där i flera timmar. jag är nästan ännu mer kär i den nu än tidigare. visst, tapeterna är i ganska dåligt skick, färgen på köksluckorna är ful som stryk, och golvet ska vi inte tala om... men inget av det där spelar egentligen någon roll. det är ju lätt att åtgärda.
alla fina saker då? hallen är jättestor och rymlig, det finns oändligt med förvaringsutrymmen, planlösningen är ganska enkel men har ändå med små medel gjorts personlig och unik. balkongen är gigantisk, spisen är sprillans ny, badrummet är fräscht och det finns BADKAR! jamen ni hör ju.
jag vill inte vänta i en hel vecka till. jag vill flytta nu.
i don't know what i can save you from.
nu är den klar. varsågod ida!
(och jo, även ni som inte heter ida får gärna lyssna på den om ni får svårt att sova någon gång. eller när ni vill.)
kärleksförklaring i snöovädret
menmenmen
tiden rinner iväg och jag hänger ju inte alltid med
och ibland vet jag bara inte vad jag ska säga,
jag vill bara få leva i min lilla bubbla
där jag kan lalla runt i prinsessklänningar och bara
kramas med fina människor dagarna i ända.
för det finns ju faktiskt några såna i mitt liv.
finingar alltså.
tänk att det ska vara så svårt att visa hur fina jag tycker att ni är.
och när jag väl försöker (som nu typ) så blir det bara fånigt och
sentimentalt.
men ni kanske vet.
jag hoppas att ni vet.
i don't sleep well at all
läskig dröm inatt som innehöll nazgûls/screammördare, en vän som inte riktigt var en vän, samt en pojkvän som ramlade ut från balkongen på 8e våningen. jag har nog aldrig tidigare varit så glad över att vakna.
mjahaja, den här dagen blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. men jag har bestämt mig för att inte hänga läpp för det. kanske dags att börja flyttpacka? eller läsa tråkig bok på engelska? eller kanske lasermannen? eller mysfika på stan? eller? förslag önskas.
börja med någon slags lunch i alla fall. ja det kör vi på.
take these broken wings and learn to fly
såhär:
-paul mccartney är fin.
-boken the whale rider hade ju inte varit mitt förstahandsval om jag fått välja
-kylskåpet är lite mer välfyllt än vanligt
-årets första semla är införskaffad (!)
-min blogg är tråkigast
-därför tänker jag spela beatles rockband istället
hej.
kärlekspupiller.
de där fula flyttkartongerna
som rymmer
eller fyller
ett helt liv
eller åtminstone ett vardagsrum
kanske sitter hon i ett hörn, den bortskämda
bortglömda
kanske har hon redan allt men
kanske vill hon bara se dig le
-
och du önskade ju att hennes pupiller skulle
vidgas lite mer när hon såg på dig
ungefär som dina vidgades
varje gång hon bet sig i
läppen
tänk om du bara förstod att
sönderbitna läppar kan
vara det ultimata
slutgiltiga
tecknet på det där du kallar
kärlekspupiller
/sandra stendahl. januari2010.
don't they know it's the end of the world?
idag har jag varit i världens ände. närmare bestämt i riddarhyttan. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller bara le lite kärleksfullt, för trots att det kändes som en av de mest tragiska platser jag varit på, så fanns det ändå värme och sammanhållning bland invånarna. sånt ger mig en liten gnutta hopp om människan.
mitt intervjuoffer behagade dock inte vara hemma när vi kom och knackade på, så jag fick snällt följa med linn, catharina, ronja, pernilla och anna till ett litet villavillerkullahus mitt ute i skogen för att träffa ett gäng riktiga teaterkufar som gick runt i lejondräkter och åt citroner som godis. det var minst sagt intressant.
ikväll tänker jag inmundiga kvällsmaten i sängen medan the road rullar runt i dvd-spelaren. jag är så utmattad efter dagens äventyr att jag antagligen kommer somna innan filmen ens börjat dock.
and i won't let the little things get me depressed
söndagkväll. knepar&knåpar ihop spotify-listor. har ångest över morgondagens radiointervjuarbesök i riddarhyttan (!). borde researcha men någonting säger mig att kvällen istället kommer att bestå av filmtittande och en stor godispåse. mycket trevligare.
här får ni en låt som man blir glad av förresten.
you never give me your money
men de här människorna... hur generösa är de i vardagslivet, handen på hjärtat? ska det krävas en stor naturkatastrof där 200.000 människor omkommer för att dessa människor ska öppna plånboken för någon annan än sig själv? och att samma människor dessutom har mage att försöka ge mig dåligt samvete över att jag inte skänker pengar till just det här ändamålet, det gör mig förbannad.
jag är student. jag har 8.000 kr i månaden att leva på, varav mer än hälften går till hyra. men trots detta skänker jag varje månad 50 kr till välgörenhet. det är ingen stor summa, och jag skulle skänka mer om jag kunde. men räkna det som procent av månadsinkomst så får vi se vem som egentligen är självisk här?
för mig är det lika mycket värt att mina pengar går till förtryckta kvinnor i afrika som att de går till jordbävningen i haiti. därför skänker jag 50 kr i månaden, varje månad, till amnesty, istället för att skänka 100 kr i engångssumma för ett enda ändamål. är det själviskt?
kom igen när ni gör samma sak.
superstition
med tanke på föregående inlägg bör man ju kanske undvika att reta upp mig idag. fast det verkar folk i allmänhet inte riktigt ha förstått. snöplogare till exempel. var tusan håller ni hus? det har varit snömoddäckel vart ögat än når i flera dagar nu. jag avskyr att halka omkring och få snö i skorna. och jag avskyr, precis som igår, att vänta på folk som inte kommer. så nu vet ni det också.
annars tänker jag sluta klaga nu. hur roligt är det att läsa om egentligen? nej, precis. från och med nu ska jag vara en solstråle. det är ju faktiskt helg för mig nu. jag har haft en riktigt produktiv och bra vecka, så jag kan ta det lugnt utan minsta samvetskval. och det är ju skönt.
dagens musik: stevie wonder. (<-- spotifylänk)
fint värre.
det liksom for omkring, det måste varit pollen
är det något jag stör mig på så är det när kvartersvärden har sagt att han ska komma kl. 15 för besiktning av lägenheten, och sedan inte dyker upp. alls.
och en annan sak jag stör mig på är när människor som ska komma på visning av samma lägenhet klampar in på ett nystädat golv med leriga kängor. bara sådär. låter äcklet ligga kvar på golvet utan att be om ursäkt eller nånting. och sedan har de mage att inte ens vilja ta lägenheten det datumet som erbjuds. dålig stil.
eller så är det bara mina 10dagarinnanmens-hormoner som flyger omkring och skapar kaos i både kropp och huvud. så är det alldeles säkert. men jag känner ändå att jag vill be vår kvartersvärd att dra åt helvete. okej, kanske just därför. tyst sandra.
uppmuntring efterlyses, tack!
i was definitely made for these times
våra element verkar vara ur funktion
men mitt mdh-kort är fixat och
jag tror att allting ordnar sig till slut.
hello saferide lyser ju också upp, om inte annat.
rose of texas
så är det tydligen country man ska satsa på.
inte metallica. då börjar offren spela luftgitarr.
sånt får vi lära oss i skolan.
calling for the good old days
2011. jag kommer hoppas in i det längsta.
(och det känns ju onekligen som att det går att ta det lite mer på allvar nu när det faktiskt är carl som säger det. delvis för att han verkat så anti tidigare, men också för att... jag litar lite mer på honom, av någon anledning.)
och jag har stämt dig, så din pipa dansar efter mig
'åh men fan ta dig'
önskar jag att jag kunde
säga men faktum är
ju att jag aldrig
kommer kunna vända
min kappa tillbaka
från din förbannade vind
orden bara flyger iväg
mellan mina fingrar
liksom fjärilarna jag
försökte fånga en gång
och jag önskar för mig
själv att din smak på
min tunga kunde
försvinna lika lätt.
/s. stendahl.
januari2010.
take another picture with your click click click click camera
bishop allen. perfekt på en lördag. eller jämt, egentligen.
nu: ikea.
sen: ingenting inplanerat. kom hit och underhåll mig.
something behind her heart wanted to kill what's left of you
utan att verka alltför melodramatisk så vill jag bara påpeka
att det här med att sakna en vän är som att bli isärplockad, bit för bit
och just när du tror att det inte finns fler delar att plocka bort
så sliter någon ut det lilla hålrummet bakom ditt hjärta
bara för att sedan stampa med all sin kraft på din fot.
totalt oväntat och ändå så utstuderat elakt.
den ultimata ironin.
ungefär så känns det.
om man ska dra det till sin spets.
first we take manhattan, then we take berlin
leonard cohen följde visst med mig idag också. finafina.
varför jag inte lyssnat på honom ordentligt tidigare är ju en gåta.
annars har dagen mest bestått av ett långt besök på mimers kontor, där vi har skrivit på kontrakt, sagt upp nuvarande lägenheten, samt tittat på tapeter. jag blir så otålig, jag vill sätta igång med allt på en gång. blir nästan lite nere i skorna när jag tänker på att jag måste vänta i en månad till. fånigt egentligen. en månad är ju ingenting. försvinner ju på ett kick.
yeah.
i'll wear a mask for you
if you want a lover
i'll do anything you ask me to
and if you want another kind of love
i'll wear a mask for you
/leonard cohen
they say the darkest hour is right before the dawn
universum är inte alltid på min sida. den senaste veckan har varit turbulent och jobbig på alla sätt egentligen. men vet ni vad? jag tror att det håller på att vända nu. jag har haft min mörkaste timme, nu kommer gryningen!
jo. jag vågar knappt tro det, men sant är det.
vi fick lägenheten. vi fick lägenheten.
vi fick lägenheten.
och det känns ungefär såhär:
trallala lilla molntuss
kom hit ska du få en puss
hardened heart, my heart is hard
jag tror jag smäller av, på riktigt.
hoppashoppashoppas. men åh, jag får ju inte.
får aldrig tillåta mig själv att hoppas.
för att våga hoppas på något fint
är ju, som bekant, att skjuta sig i huvudet.
ibland önskar jag att jag kunde sjunga hardened heart och verkligen mena det.
jag lever men väntar på smällen
att vänta otåligt tillhör inte mina favoritsysselsättningar direkt.
det gör ont att veta
men lika ont att undra
som en viss herr hellström skulle ha sagt.
underhållning som distraktion önskas. tack.
"jag trodde att jag hade tid."
bild: www.rockfoto.nu
jag vet att jag är lite sen
men nu har jag äntligen sett broder daniel forever.
det var så vackert.
jag grät.
nu måste jag lyssna på broder daniel hela kvällen
och inse att tid är alldeles för dyrbar för att slösa bort
på fåniga ångestmoment.
tiden är flyktbenägen
och därför har jag fattat ett beslut som jag
hoppas att jag slipper ångra.
if you've lost your faith in love and music, oh, the end won't be long
bild: www.rockfoto.nu
stockholm. debaser. pete doherty.
fantastiska människa. superfantastiska människa.
jag vet inte ens vad jag ska säga.
jag blev nästan ihjältrampad av galna lesbiska par.
mina armar har jätteblåmärken efter stängslet.
jag fick inte höra don't look back into the sun.
men det gjorde ingenting. ingenting.
för pete var världens finaste.
och breck road lover hade guldkant.
and if lust and despair
are two bullets in the same gun
well we've been playing russian roulette
for far too long
and if you want it too, then there's nothing left to do
det är så förbaskat lite som krävs för att
återuppliva någon som fortfarande vill leva.
faktiskt.
-
wellwell. imorgon blir det pluggdag för hela slanten. jag borde antagligen vara ett nervvrak, men jag känner mig förrädiskt lugn. förnekelse? javisst. eller så har jag bara nått den där punkten i livet då man inser att man inte behöver oroa sig så mycket över oväsentligheter. det brukar lösa sig.
eller kanske förnekelse, trots allt?
det är frågan.
jag är ingen soldat.
det svider till där kniven skar
jag har varit vaken hela natten
känt om hjärtat sitter kvar
känt om hjärtat sitter kvar
jag har litat på imorgon
som en troende tror
jag skulle gjort så annorlunda
om jag gick i andra skor
om jag gick i andra skor
jag är ingen soldat
jag har inga vapen att ta till
inga korståg jag vill gå
ställ mig inte i ett led
du får mig aldrig att stå still
jag fungerar inte då
jag är ingen soldat
jag tänker inte så
och att våga hoppas på något fint är att skjuta sig i huvudet
hästpojken - utan personlig insats
well my heart went 'boom'
pilutta dig, det har inte du
jag undrar vad vår granne tyckte om att jag stod och vrålade "i saw her standing there" (och ja, jag satte till och med wooooh-tonen) till klockan två på natten. men äh, han har knappast något att säga till om. vi tvingas ju lyssna på när han har högljutt sex nätterna i ända.
piiiino
ibland slår det bara lite slint i huvudet.
inget mer med det.
(ni kanske inte ens märkte att det blev fel.
då kan ni ignorera det här. okej?)
love love love so simple so hard
read numbers in lines
but when i try to explain
it all sounds insane
/laakso - stay tuned to my love
(textraden är en spotify-länk)
jag tror och hoppas att tentan gick fint, med undantag för ett par punkter som jag totalt hade missat som hade med lpi och em-space att göra. men överlag gick det fint. det borde vara en otursdag, men faktum är att det inte riktigt känns så. kanske skulle man köpa en trisslott just idag?
there's still a little bit of your song in my ear
jag vill inte tentaplugga. jag vill mycket hellre traggla damien rice på gitarr och titta på trolltider med jesper och jaga upp mig inför lägenhetsvisningen vi ska gå på imorgon. villhadenvillhaden. men inte hoppas för mycket nu. aldrig hoppas för mycket.
is this it?
-jag har vänt alldeles för mycket på dygnet den senaste veckan.
-jag har världens finaste syster, och jag blir så löjligt stolt över henne ibland.
run
will you tell me when the fighting's over?
cause i can't take, i can't take no more
i will hold you, for as long as you like
paul, fina paul.
i will hold you, for as long as you like.
calico skies.
jag kan inte låta bli att dö litegrann.
kom till sverige, paul!
midnight train
nördromantik på bästa haruki murakami-vis.
det är sånt jag vill skriva egentligen.
bland annat.
de verkar kunna det där med att berätta, japanerna.
på ett sätt som verkligen tilltalar mig.
synd att jag råkade bli svensk.
on the last busstop you told me "too sentimental"
open your door
take my coat off, give me more fuel
see me with the same eyes that told me
"man, you fuck great!"
in the morning i leave through your backdoor
we'll forget about it all
i'll leave you the size of my feet in the snow when I go
/laakso - once again late at night
fantastiskt bara.
(textraden är en spotify-länk.)
och jag är satans bästa barn
igår blev jag alldeles starstruck när jag insåg att jag satt i samma tågvagn som svenska herrlandslaget i handboll. jag kunde inte sluta fånle. det var bara för surrealistiskt för att vara sant.
ja. surrealism var ordet.
we're both looking for a saviour tonight
notera att den här listan tar enbart hänsyn till vad som skrobblats till min lastfm-profil under året. sånt som spelats på till exempel mp3-spelare eller vinyl finns alltså inte med här. därför kan ni ta listan med en liiiten nypa salt. kanske.
(de feta är klickbara)
1. laurel music - dreams and lies
2. the beatles - here comes the sun
3. anna ternheim - a french love
4. elin sigvardsson feat. magnus carlson - saviour
5. glasvegas - flowers and football tops
6. the beatles - come together
7. the beatles - please please me
8. hello saferide - anna
9. laakso - hang me in the christmas tree
10. the beatles - love me do
11. lars winnerbäck - järnvägsspår
12. emil jensen - ond igen
13. the beatles - octopus's garden
14. irene - last forever
15. the beatles - i saw her standing there
16. lars winnerbäck - ett sällsynt exemplar
17. the beatles - because
18. hello saferide - lund
19. the beatles - something
20. irene - by your side
21. the beatles - you can't do that
22. autisterna - himmelen
23. the beatles - a hard day's night
24. hello saferide - 2008
25. john lennon - woman
26. laakso - worst case scenario
27. pulp - common people
28. lars winnerbäck - vårdag i november
29. laakso - i can't stop
30. christopher sander - fattig bonddräng
