So long, so long, somewhere in my heart the beat goes on
I'm the last of a dying breed
And it's not the end of the world, oh no
It's not even the end of the day.
/Beady Eye.
Jag trodde inte att jag skulle gilla det så mycket som jag gör. Men tycker faktiskt att Beady Eye är flera resor bättre än Oasis. Jag är svag för den sortens melodier, som The Beat Goes On. Enkelt och antagligen lite klyschigt egentligen, men jag gillar det. Mycket.
-
Och när jag försökte mota bort nervositeten genom att tänka "Det värsta som kan hända är ju att jag inte får jobbet", så insåg jag med ett leende att det kanske snarare är tvärtom. Nej, jag tänker inte sticka under stolen med att det här knappast är ett drömjobb för min del. Som min klokare hälft uttryckte det: Det är snarare mitt anti-jobb. Men jag gick dit ändå. Visade upp mina strålande gymnasiebetyg och referenser, och svamlade något om människovärden. Gick sedan därifrån med känslan av att jag egentligen hoppas att de inte hör av sig igen.
-
Men mest av allt vill jag bara åka till Stockholm.
19:10:39I thought you said summer's going to take the pain away
Have you ever had the feeling that
no one really knows what you're all about
And when you try to show them,
they all have things to do tonight
-
Sträckläste The return of Hjärtans Fröjd och blev lite gråtig.
[...] Du är så trygg, tänkte jag. Vet ingenting om allt som finns därutanför fönstret, ute i natten. Allt det vackra och hemska och onda och goda och sorgliga. Din värld är liten och enkel och trygg. Hjärtans Fröjd. Du kom tillbaka i alla fall. Men nu är du en halv meter lång och väger ett par kilon bara. Lilla, lilla Hjärtans Fröjd. Hjärtans Fröjd 2.
- Nu ska jag berätta för dig, viskade jag. Alltså du kommer väl inte att fatta allt, du är ju så liten. Du vet så lite. Men jag vill berätta ändå. [...]
-
Och det är egentligen inte så mycket orden i sig som får mig att fälla krokodiltårar, utan mer att läsa om insikten som drabbar en när man inser att det finns en liten människa som aldrig kommer att släppa taget om ditt hjärta, oavsett vad som händer. Ditt hjärta, ditt liv, ditt allt. Allt tillhör honom, han som ännu inte vet någonting om hur mycket han betyder. Antagligen kommer han aldrig fullt ut att förstå det heller. Åtminstone inte innan han blir förälder själv. Men då har han ju annat att tänka på.
-
Imorgon ska jag göra bort mig. Can't wait.
Hund och hans vänner, illtjut och Melody Club
Idag fick vi äntligen tillfälle att promenera ner på stan och ta oss en titt på årets bokrea. Jag hittade faktiskt mycket som jag ville ha, men den ekonomiska situationen är ju inte direkt på topp nuförtiden (blir förhoppningsvis ändring på det redan nästa månad dock). Men jag gick ändå inte tomhänt därifrån. Förutom Pluras kokbok och 9 små böcker om Hund och hans vänner (hög litterär nivå här, känner jag) så införskaffades:
- Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón (har inte läst Vindens skugga än, men jag ska bestämt rota fram den i helgen)
- Oliver Twist av Charles Dickens (Jesper har fortfarande inte läst den. What the...?)
- England's dreaming av Jon Savage (om punk, rock och sex pistols)
Jag borde egentligen bannlysas från bokreor, för nu börjar min hylla för att-läsa-böcker bli överfull. 
Såhär roligt och pedagogiskt ska vi ha det i det här huset.
Och om man vände upp&ner på böckerna blev det ett pussel! Fiffigt värre, eller hur?
Jag tänker inte gå in på hur lång tid det tog för mig att få ihop bitarna. Jag skyller på amningshormoner (vad hemskt när jag slutar amma, då har jag ingenting att skylla på längre...) Men seriöst, ska en hund se ut sådär?! Kan ni klandra mig?
Lyckat köp!
-
Ikväll äter vi Billy's (hejjagälskarmicromat) och tittar på melodifestivalen. Jag hejar för fullt på Melody Club. De har alltid varit lite av ett guilty pleasure för mig. Deras musik gör mig glad, men det skulle aldrig falla mig in att erkänna det offentligt. Eller visst tusan, det är väl precis det jag gör nu? Attans.
-
(Och tro inte att jag inte förstår varför du gör det.
Synd bara att du inte pratade med mig, var ärlig,
för då hade jag kanske kunnat respektera dig.)
-
Vide har för övrigt kommit på att han har en röst och hur man gör när man använder den. Han ger ifrån sig illtjut när han är arg eller när han är exalterad eller när han är sällskapssjuk. Han gör det jämt med andra ord. Hur får man honom att sluta? Någon som vet? Eller måste man bara härda ut tills även denna fas är över?
-
Hej uppsatsinlägg!
Sov nu och spring till världens ände, sov nu, och må du springa länge
Baby you can drive my car
-
(Två parenteser i en parentes?
JA jag älskar parenteser.)
(Jag måste sluta.)
Och jag ramlade omkull och tog mig upp och sen ramlade jag omkull igen
En festival ska gå av stapeln på en liten småländsk (eller möjligtvis värmländsk) ort som ingen hade kommit på tanken att besöka om det inte vore för festivalens skull. Det ska vara tält, det ska vara lera, det ska vara bajamajor, woklådor och en ansenlig mängd alkohol. Man ska göra bort sig, man ska hänga framför rookiescenen och upptäcka band som man aldrig hade upptäckt annars. Man ska dansa jenka med vilt främmande människor och festivalen ska innefatta minst en hångelepisod med en person av samma kön. Klockan 04 ska det komma ett gäng norrmän och smälla upp sina tält precis vid mitt huvud. Jag ska enligt tradition bli sjuk eller få panikångest och behöva åka hem en dag för tidigt. Och det ska vara totalt jäkla kaos.
Med andra ord: en stadsfestival borde egentligen passa mig alldeles ypperligt.
Men det är bara inte så en festival ska vara.
(Arvika08. Hjälpjagvarblond?!)
Stjärnan på min himmel
När min bättre hälft jobbar delad tur (suck) finns det åtminstone gott om tid för mor&son-mys. Det är vad jag kallar kvalitetstid! Vi har skrattat och busat och dansat runt i vardagsrummet till Glasvegas och Eldkvarn och bytt X antal mindre glamourösa bajsblöjor. (Det är tydligen slut med engångiveckan-bajseriet nu. Och inte blev det någon mjuk övergång direkt). Även om jag oftast föredrar att vara en del i ett föräldrateam, så kan jag verkligen uppskatta att få vara bara mamma. Känslan när jag - ensam - får honom att skratta, må bra... Den är oslagbar. Helt jävla oslagbar.
En annan känsla som är oslagbar (åtminstone litegrann) : att bli utvald för en anställningsintervju. På måndag samlar jag ihop referenser och betygsdokument och hoppas på lyckosparkar och ordentlig tumhållning från er allihopa? Det kan nämligen behövas. Tre år har gått sedan min senaste anställningsintervju. Jag har nog glömt hur man gör.
På eftermiddagen tittade Emma & lille Harry förbi en sväng. Hjälp, vad stor lillskiten har blivit! (Detta är en gammal bild dock). Det var mysigt och som alltid flög tiden iväg alldeles för snabbt. (Och Emma, hoppas att det var okej att jag lade upp bilden, annars får du säga till så tar jag bort den direkt!)
(Herreminje, vilket svamligt inlägg. Jag skyller på att klockan är mycket helt enkelt.)
Cheap Monday.
Men. Jag gillar det faktum att vi lyckats hitta en nästintill oanvänd, heltokejfin sittvagn till Vide för 300 kr. Vem var det som sa att det måste vara en ekonomisk undergång att skaffa barn liksom? Vem det än var: tji fick du!
Annars: The O.C. på dvd, egoboost och stuvade makaroner. Inte illa för att vara en simpel måndagkväll.
Bristfällig kommunikation
Jag skrev meddelanden mellan mina lår
För att endast du skulle få läsa.
Du skrev dina svar med tungan längs
min ryggrad och under tre veckors tid
var det vårt enda sätt att kommunicera.
-
- Snö är bara tårar som frusit.
- Då har någon gråtit alltför länge nu.
-
Och fjärilsfarmen i min mage har
aldrig varit i sådan kalabalik som den gången
du drog fingrarna genom mitt hår och
kallade mig vacker.
/ November-December2010
You and me, let's steal a car
Annars är jag ganska tillfreds med tillvaron. Vide är på sitt mest strålande solskenshumör mest hela tiden känns det som (hej&hå, snart kommer en ny utvecklingsfas och då vet vi ju vad som gäller. Jag njuter för fullt medan jag kan). Litteraturkursen jag tänkte läsa i vår går väl lite sisådär. Motivationen är inte på topp nu när jag vet vad jag egentligen vill plugga. Kanske tar jag tag i det i helgen, eller så låter jag bli. Det är skönt att slippa pressen. Jag måste faktiskt ingenting.
Största problemet just nu dock: Jag vill ha en bil. En röd en. Helst en liten folkvagnsbubbla. Men då är det ju en fördel om trafikskolan har öppet när jag kommer! Utan körkort - ingen röd bil. Grr.
Fast det är klart. En röd bil kanske jag inte får ändå.
Pengar ska man ju ha också.
Tänkte inte på det.
(Och visst är jag helt fenomenal på att rita i Paint?)
Euphoria, take my hand
och egentligen är det ju faktiskt så att ordet "vän" är ett relativt begrepp som inte sällan står i relation till yttre omständigheter. som lycka, olycka, svartsjuka, whatever. när det passar helt enkelt. men jag är trött på att vara relativ. jag vill vara antingen eller. svart eller vit. konstant eller ickeexisterande. kanske har jag för höga krav, men det är så det är.
/dagboksanteckning, 2010.
-
Somliga människor borde lära sig hyfs, kan man tycka. Lite slit är jag värd, några fraser är jag värd. Winnerbäck lyckas alltid säga det så mycket bättre än jag själv. Jag är inte bitter, men ibland undrar jag bara lite stilla varför jag aldrig lär mig av mina misstag.
Men sen gör jag en pepplista (under konstruktion dock) och pratar med fina människor och äter världens godaste fisksoppa och får fina mms-bilder på världens finaste tvillingflickor (hej jag är världens stoltaste moster) och busar med min son och smälter när han skrattar. Och så blir jag glad igen. Euforisk. Det finns ingen som gör mig så lycklig som han. Och egentligen räcker det ju alldeles utmärkt.
Ziggy Stardust
Annars har jag ätit semla, promenerat i alldeles för många minusgrader, och nu sitter vi i soffan och lyssnar på David Bowie. Unge herr Stendahl ligger och sover i rummet brevid och när jag råkade stöta till en bitring med foten så att den ramlade i golvet, kände jag en enorm saknad. Jo, det är sant. Jag får överväldigande saknadskänslor när han sover i ett annat rum. Särskilt när jag får syn på sakerna han brukar ha i munnen.
Som sagt, jag tror aldrig att man blir sig själv igen.
My funny valentine
Your favorite color is that of red wine...
And suddenly I don't feel fat anymore
En gång berättade jag om att jag köpte en klänning i storlek 34 innan jag visste att jag var gravid. Det var sensationellt då, för storlek 34 hade jag inte kunnat ha på flera år. Och den var så fin. Men underbart är kort. Jag hann använda den en gång innan kroppen svällde upp och helt ärligt trodde jag nog att jag skulle få slänga den. Om det fanns något jag var inställd på så var det att kroppen förändras permanent efter en graviditet. Och det gjorde mig egentligen ingenting. Förutom det faktum att jag verkligen älskade den där klänningen.
Men såhär 4 månader efter förlossningen kan jag ju faktiskt säga att gravidkilona är borta och jag kan ha klänningen igen. Detta trots att dagarna mest har bestått av soffhäng med enorma mängder onyttigheter varje dag. (Amningscravings är ungefär lika vanskligt som gravidcravings, men det talas det visst aldrig om.)
Hursom. Jag är så glad.
För den där klänningen är förbaskat fin.
04 Favorite book of your favorite series
Äsch vad svårt. Men första eller sista Harry Potter-boken lär det bli. Sista förresten.
(Hej jag är trött och tråkig och därför blir svaret tråkigt också. Blä.)
Ob-la-di ob-la-da life goes on
Såhär fin och cool var Vide igår. Det syns inte riktigt, men det står "ob-la-di ob-la-da"
på bodyn. Såklart.
Ibland blir jag alldeles prillig över vilka fina människor jag har i mitt liv. Den här helgen har varit fantastisk på så många sätt att jag totalt glömde bort att ha ångest över att bli gammal. Och det är ett bra betyg om något!
Idag är det en typisk söndag och inte ens det känns helt fel. Jag ska inte vara naiv nog att påstå att allt jobbigt och vinterdepp är puts väck bara för att jag haft en fin helg, men jag har åtminstone laddat på glädjekontot riktigt ordentligt. Förhoppningsvis blir det lättare att klara av mörkret med det i bakfickan. (Och nu märkte jag att jag fick allt att låta så mycket värre än det är. Egentligen är jag bara pluggpressad och vintertrött. Större problem än så har jag ju inte. Fy mig att överdriva på det där viset!)
Ikväll: varma mackor (med spenat och fetaost - ny besatthet på gång), plugg och TV-serier. Heja!
Och det luktar lite dig om mig
Jag tror det lugnar sig nu, alla tvära kast
Det lilla hjärtat det pulserar än
Jag har suttit här och lyssnat till en sträng som brast
Nu har jag lust att ta ton igen
Fredag. Jordens mysigaste unge. Jordens finaste pojkvän. Minst två decimeter snö ute och visst längtar jag efter våren, men just idag gör det ingenting. Imorgon kommer familjen från Norrköping och det blir något slags 23-årsfirande. Jag ska inte bli ett dugg åldersnojig, bara njuta av att få vara tillsammans med fina människor en hel dag. Det är trots allt det enda som betyder något egentligen.
Och ptja. Bättre än såhär blir det liksom inte.
03 Your favorite series
Efter att ha funderat fram och tillbaka på den här punkten måste jag nog ändå säga att min favoritserie i boksammanhang är de sju böckerna om Harry Potter. Kanske för att det är en så stor del av min uppväxt, det ska jag väl inte bortse ifrån. Men faktum är ju att J.K. Rowling lyckats med någonting riktigt magiskt (no pun intended). Inte nog med att hon skapat en egen fantasivärld (det har ju fler gjort) men hon lyckades också göra det på ett sätt som passar både barn och vuxna. Eller rättare sagt: det började som en spännande, lite naiv barnbok och slutade som något riktigt dark and twisted där smarta trådar som lagts ut plötsligt läggs ihop och knyter ihop handlingen på ett helt fenomenalt sätt. Fullt med klockrena karaktärer. Och det är fullkomligt beroendeframkallande när du väl påbörjat en bok. 
bild från www.weheartit.com.
02 A book that you've read more than 3 times
I wanna sleep with common people like you
Ikväll blir det städ, plugg och afrodans. Helst vill jag bara sitta i soffan och äta godis och titta på OC och Glee. Men så roligt ska vi inte ha. Fan.
-
(Och så stör jag mig på att Pulp kommer till Way Out West i sommar. Jag vägrar Way Out West av principskäl, men det är ju en sån fruktansvärt cool bokning. Åh...)
01 Best book you read last year
Jag läste många bra böcker under 2010. Men måste jag välja såhär på rak arm så blir antagligen "Att springa" av Maria Sveland. Jag spenderade några av de sista dagarna av min graviditet med att plöja igenom den. Den var hemsk, min mage var i konstant uppror medan jag läste den, och jag tror inte att det enbart berodde på förvärkar. Vuxna människor som sviker barn är något jag inte riktigt klarar av att läsa om, men jag gör det likförbannat. Sveland har en förmåga att måla upp karaktärer som känns både verkliga och overkligt speciella på samma gång. Hon skriver på ett sätt som träffar mig som ett knytnävsslag i magen. Och även om jag avskyr det, så är det ofta just knytnävsslag som fungerar bäst på mig när jag läser en bok. En bok som lämnar en oberörd efter att sista sidan är läst, är inte någon bra bok enligt mig. Följaktligen är "Att springa" helt fantastisk.
30 dagar... igen.
Den där 30-dagarsutmaningen som cirkulerade runt strax före jul... Den blev ju lite av ett fiasko för min del. Det hände så mycket som kom emellan och det kändes inte så roligt efter ett tag.
Men nu har jag tänkt följa Elviras exempel och ta mig an en helt ny 30-dagarslista. Denna gången handlar det om böcker! Yeih!
Såhär ser den ut:
Day 01 – Best book you read last year
Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times
Day 03 – Your favorite series
Day 04 – Favorite book of your favorite series
Day 05 – A book that makes you happy
Day 06 – A book that makes you sad
Day 07 – Most underrated book
Day 08 – Most overrated book
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
Day 10 – Favorite classic book
Day 11 – A book you hated
Day 12 – A book you used to love but don’t anymore
Day 13 – Your favorite writer
Day 14 – Favorite book of your favorite writer
Day 15 – Favorite male character
Day 16 – Favorite female character
Day 17 – Favorite quote from your favorite book
Day 18 – A book that disappointed you
Day 19 – Favorite book turned into a movie
Day 20 – Favorite romance book
Day 21 – Favorite book from your childhood
Day 22 – Favorite book you own
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t
Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Day 25 – A character who you can relate to the most
Day 26 – A book that changed your opinion about something
Day 27 – The most surprising plot twist or ending
Day 28 – Favorite title
Day 29 – A book everyone hated but you liked
Day 30 – Your favorite book of all time
Twentytwo and through with you
Jag tror bestämt att jag fyller 23 på lördag. Hemska tanke!
Men det fick mig att börja fundera lite.
Tänk om man skulle ta och bli vuxen någon gång? Sluta skriva med enbart små bokstäver. Börja äta frukost. (Som inte består av bullar eller något annat som inte räknas som klassisk frukost). Gå upp klockan 07 och lyssna på radio. Dricka morgonkaffe. Tränga undan alla impulser att göra snöänglar eller sätta sig på en gunga så fort man går förbi en lekpark. Aldrig så mycket som titta åt en hallonsoda igen.
Men tänk så tråkigt livet skulle bli.
Jag är ju barnslig. Jag är ju en tönt. Jag älskar hallonsoda och att gunga på lekplatserna. Och frukost före klockan 12 är helt enkelt inte min grej. Och vaddå vuxen, vad är det? Handlar det om en ålder? Eller vad man gör? Eller handlar det om hur man känner sig? Eller är vuxenlivet bara en illusion, en livsillusion precis som allt annat?
Jag tror jag nöjer mig med att sluta skriva med enbart små bokstäver.
Det räcker så. Lagom vuxet, sådär.
det kommer bli en lång kall vinter
jag är inte den som gräver ner mig i olycka längre, men de senaste dagarna har faktiskt varit ovanligt olyckliga. för att vara jag, åtminstone. jag längtar efter rutiner, inrutade dagar och produktivitet. men det finns ingen ork. ungefär däri ligger problemet. min kropp befinner sig i något slags vinterdvala och sängen blir så mycket mer lockande än omvärlden nuförtiden.
men efter ett litet psykbryt på förmiddagen bestämde jag mig för att "nej, nu får det baskemej vara nog!". så nu har jag styltat upp, organiserat och sparkat igång vårens plugg. en enorm stenbumling har lyfts från mina axlar. härnäst ska jag ta hand om disk, tvätt och kanske en liten kvällspromenad. should do the trick.
ur ett evolutionsinspirerat perspektiv: borde inte svenska psyket vid det här laget ha vant sig vid att det är mörkt och kallt i februari? borde inte vinterdepp ha sållats bort enligt darwinliknande principer? kan man ju tycka.
jag stör mig på ett ljud som inte hörs
i ren protest mot vintern snörade jag på mig conversen inför den sedvanliga kvällspromenaden. känn på den du, äckliga vinter, mig får du inte på fall! men det var ju rentav idiotiskt att tänka så, för NÄR halkar man, om inte när man försöker springa runt på isfläckarna i converse? nej just precis. lyckligtvis hade jag ett 70-talsåbäke till barnvagn att hålla mig i, så jag drattade åtminstone inte omkull den här gången.
och: brist på visat intresse genererar inga kärleksbrev.
sådetså.
i'd better keep on walking
sandra&jesperkvalitetstid. fyratimmarspromenad. burger king. första säsongen av glee på dvd (måste ju ge det en chans åtminstone?). trötta fötter. varma bad. blobbkläm 2.0 (still happening). längtan efter lilla videung.
jag har aldrig varit ifrån vide så länge som idag. närmare 8 timmar blev det, och jag blev nästan sjuk av längtan. men jag tror att det behövdes också. man kan inte vara förälder jämt. (men visst är man det...)
-
och ja, blobbmysteriet fortsätter. big time. åh, jag är så fascinerad.
och en dag blev det för mycket
det är mitt i natten och jag kan omöjligen sova. av en mängd olika anledningar som inte har ett dugg med bebis att göra, för er som omedelbart drog den slutsatsen.
det är omotiverade katastroftankar om morgondagen. det är känslan av oövervinnerlighet och lyckorus, det är känslan av att samtidigt vara så fruktansvärt liten och rädd. det är ilska över hur samhället fungerar i allmänhet och försäkringskassan i synnerhet (madeleine, jag tänker på dig!). det är födelsedagsplaner, det är ett hjärta som brister varje gång orden uteblir. det är omtanke om en vän jag inte pratat med på evigheter, det är saknad efter en annan vän. och en tredje och en fjärde. det är känslan av att älska för mycket, så mycket att det gör fysiskt ont. det är känslan av att kunna gå genom eld. det är känslan av att vilja göra alltalltallt för att han aldrig ska behöva utsättas för något ont här i världen.
framför allt är det att ha visan om hönan agda på hjärnan. runtruntrunt, det tar aldrig slut och det driver mig till vansinne.
agda skämdes och grät och tjöt
var gång tuppen en fjäder snöt
och en dag blev det för mycket
agda svek för det inre trycket
för sorgen och kärlekskvalen
och nästa gång han kom blev agda galen
och hon skrek uti falsett:
hörrudu, din jävla sprätt!
potejto potato
så kom då den stora dagen som jag både längtat och fasat inför. dagen då vide skulle få sin allra första smakportion potatis någonsin. plötsligt är han stor på riktigt.
jag måste säga att det verkade som att han tyckte att det var ganska gott. skepsisen var påtaglig, men jag tror att det hade mest att göra med att det var en underlig konsistens. han fick bara en tesked och det mesta åkte väl ut igen, men det såg ut som om han egentligen hade velat ha mer. det är mammas pojke, det! potatis, det tycker vi om.
-
men dagens största:
jespers sista dag på praktiken och chefen var så exalterad över hans prestationer att han får anställning som timvikarie från och med måndag. hejjagärenstoltflickvän.
mitt hjärta
grattis älskade lilla skrutt!
idag har pojkvaskern funnits hos oss i 4 månader! (visserligen var han ju högst närvarande redan innan han föddes, men sånt räknar man ju inte.) och det firade han genom att vända sig om från rygg till mage för första gången. plötsligt känns han så stor, tiden springer iväg och snart gör väl vide det också. springer alltså. hjälp.
en dag står vi över februari du och jag
när jag gick upp med vide imorse hade solen precis gått upp. det är något alldeles speciellt med morgonsol och hur skuggorna faller, det har jag alltid tyckt. just den här morgonen var ljuset extra vårlikt. snön smälte och droppade från taken och tillråga på allt hörde jag fågelkvitter. jag blev sjuk i hjärtat av vårlängtan. låt februari gå fort nu!
-
fast sålänge jag har dem känns vintern inte så jäkla hopplös trots allt.
-
off topic:
jag stör mig och vill bara ruttna ihop på vetabättretyper som ska säga hur man gör.
what the...? okej. jag ska inte läsa varken trådar på familjeliv eller mammabloggar såhär dags.
jag har helt enkelt ingen humor när jag är såhär trött.
wind of change
vide måste ha en riktigt jobbig tid med mycket växande och utveckling just nu, för hjälpans vad han har gnällt idag. just det här gnällandet går mig verkligen på nerverna. jag föredrar faktiskt hysteriska urladdningar framför omotiverat gnäll. lyckligtvis är han en riktig liten solstråle också mellan varven. och då väger det liksom upp allt jobbigt, tusen gånger om.
nu: kakor och sista avsnittet av tre kronor säsong 2. manusförfattarna är ju inte snälla! fy så sorgligt de ska göra det. och vad ska jag nu titta på förresten? grr.
