när han pratar får jag

ibland känslan av att han plockar

upp en viol och fäster den i mitt hår.

inte för att han har en synnerligen fin

dialekt, och inte heller för att han har ett

sätt att haka fast sina pupiller i mina.

(han har förstås allt detta, men den sortens

konstgrepp har jag för längesedan lärt mig att parera.)

men han får mig ju att känna mig så

blomstrande

vacker varje gång han förärar mig med en

- om än aldrig så kort -

övertygelse att våra

liv är en oändlig sommarnatt.

när han pratar sliter han mig ur min

vinterdvala. de mörka ringarna under mina

ögon upphör att existera och

innan jag vet ordet av sitter jag där, hänförd och

inte ett milligram vilsen.

och mitt hår är fullt av violer.

/s. stendahl. april10.

en fråga bara... hur länge ska man egentligen behöva vänta på att det ska bli jordgubbssäsong? jag har varit sugen på jordgubbar hela vinterhalvåret. det är inte lätt. det kan bli dags för det nu, tycker jag.

annars är jag totalt utmattad efter gardinjakten. krylbo är inte att leka med, uppenbarligen.

eftersom mina förväntningar på the arks nya album in full regalia, var bottenlåga, så blev det faktiskt inte en besvikelse för mig som det verkar ha blivit för många andra. de kommer aldrig mer i närheten av sin storhetstid 03/04, men jag tycker faktiskt att det här albumet var bättre än de senaste två. inte mycket bättre, men ändock. in full regalia innehåller faktiskt några riktigt intressanta låtar, både musikaliskt och textmässigt. det finns knappast någon it takes a fool to remain sane-hit, men handen på hjärtat - vem hade väntat sig det?

dock måste jag påpeka att jag inte är överförtjust i de sista låtarna på skivan. lite för mycket 70-talshårdrock, vilket absolut inte per automatik MÅSTE vara fel, men.. det blev det. mittenspåren är helt klart bäst enligt min smak: singing 'bout the city, have you ever heard a song? och publicity seeking rockers. klart sämst var i alla fall all those days, vilken jag var tvungen att helt enkelt hoppa över, trots att man egentligen inte får göra så.

men jag tror att skivan har potential att växa. skulle vara intressant att få se dem live i sommar, the ark gör sig trots allt allra bäst på en utomhusscen en sommarkväll.

det blev ingen gravidkjol, men det blev mysfika på wayne's och en kavaj som inte ser helt mongo ut när man har den uppknäppt. det innebär ju att jag kan ha den hur tjock jag än blir! eller ja, under förutsättning att jag inte får superfläskiga armar förstås. jag får börja införa armhävningar som någon slags morgongymnastik, vad tror ni om det? 

sedan har vi storhandlat på maxi, så nu är kylen och frysen fulla med godsaker igen. jag älskar verkligen mat! just ikväll blir det lyxigt värre; fläskfilé med rösti, morötter och brysselkål. och tredje säsongen av house på det. jag vet att ni antecknar febrilt, så här kommer ytterligare ett scoop för er:

jag mår så himlastormande bra.

i fredags köpte jag en burk med kakor.
idag är det måndag och det är fortfarande kakor kvar i burken.
man kan ju undra vad som har hänt med mig?

idag blir det i alla fall en solskenspromenad ner till stan.
det ska inhandlas jesperbyxor, the ark-skiva och jag ska (om jag orkar) fortsätta mitt ihärdiga letande efter en gravidkjol som inte ser ut som något som katten släpat in. ni kan ju alltid hålla tummarna, även om jag sakta men säkert börjar förlora hoppet. 


innan jag går så tänker jag dela med mig av en låt som ni garanterat blir glada av:

finbesök från storstaden blev det idag. storasyster, tage och tomas kom hit och åt pannkakor, gav oss en massa fina bebisprylar och var allmänt mysiga. tillsammans åkte vi till norberg och målade graffiti på någon vägg som jag tror varit någon gammal fabrikslokal eller något? en helt fantastisk dag på alla sätt.


   

snöblask är faktiskt inte välkommet i april.
särskilt inte efter den här sortens vinter. 
förstår ingen det?

regnbågen i det hela är väl dock att jag har ännu en oklanderlig ursäkt (bortsett från konstant illamående) för att bulla upp med kuddar och täcken och inspirerande musik (sigur ros, stina nordenstam, kings of convenience, the radio dept. bara för att namedroppa litegrann) och halvsitta i sängen och skriva en hel dag. försöker komma någonvart med ett bok/novell/whatever-projekt och det är så himla roligt. ur den aspekten kan det få vara skitväder i en vecka till, minst.

dock: kom sommarnätter under stjärnor, kom.

- min dator är cp. (som om det vore något nytt.)
- this is ivy league (<---- spotifylänk) är ett fantastiskt bra band.
- jag har blivit beroende av piggelin.
- jag har bestämt mig för att slippa csn-bråk och jag hoppas att min plan är vattentät.
- min fina syster kommer hit på fredag (wiiie!)
- jag börjar bli för tjock för min vårjacka. (och jag njuter för fulla muggar av att det för en gångs skull är helt okej och ångestfritt att bli tjock. det faktum att inga kläder passar känns som en världslig sak.)

jag älskar mikael wiehe.
ni kan lyssna på hans senaste album ta det tillbaka här

det kommer utan tvekan vara mitt soundtrack till valåret 2010.


dom tog våra löner, dom tog våra jobb,
dom tog våra drömmar och släckte vårt hopp.
dom raserade allt som vi hade byggt opp,
och nu ska vi ta det tillbaks.

dom tog våra skolor, våra sjukhus och tåg,
dom tog våra tankar och förgifta' vårt språk.
dom tog ifrån oss vår stolthet och det land som var vårt,
och nu ska vi ta det tillbaks.

jag skulle knappast kalla det en dans på rosor, det här med att inte överhuvudtaget känna igen sin egen kropp längre. alla kroppsfunktioner får totalspel och jag känner mig redan som en strandad valross, så man kan ju undra var detta ska sluta?

men imorse blev det värt det. första sprattlet. åtminstone tror jag att det var det jag kände. och plötsligt bryr jag mig inte längre om det faktum att jag har blivit en oattraktiv gråtande soffliggare med total avsaknad av normala tarmfunktioner. det är liksom värt det, alltihop.

kvällsunderhållning kan vara en svår nöt att knäcka ibland. eftersom det sällan är något bra på tv och alla filmer i filmhyllan redan setts åtskilliga gånger, brukar det ofta sluta med att jag och jesper hamnar framför en varsin dator och lyssnar på musik ur varsina hörlurar. (varsina? kan man verkligen säga så?) hur som helst, ganska tråkigt, eller hur?

så vi har infört en ny form av kvällsunderhållning på skallbergsgatan 10a, nämligen högläsning. det är fantastiskt mysigt och givande! just nu läser vi högt ur maria svelands bitterfittan, en helt fantastisk bok för övrigt, som alla människor borde läsa. jag vet att jag pratat om den tidigare, men jag kan inte nog poängtera hur genialisk den är. förstår ni hur fenomenalt det är att någon kan skriva på ett så underhållande och suveränt sätt om både politik, föräldraskap och kärlek?

på det här sättet lyckas jag även få jesper att läsa den. jag har försökt, men han har tidigare varit så anti, trots att jag varit övertygad om att han skulle älska den. (anledningen till att han varit så anti är säkerligen för att bokens omslag är väldigt väldigt rosa och omanligt. han är inte stereotypiskt manlig i vanliga fall, men det verkar bara inte ligga i mäns natur att kunna läsa rosa böcker?) och det visade sig ju ganska snabbt att jag hade rätt hela tiden: han älskar den.

min poäng är: ni borde alla testa det här med högläsning. en läsupplevelse är alltid underbar i sig, men den blir ännu mer underbar när man kan dela den med någon annan.

så lätt var det tydligen inte alls. både herr huvudvärk och fröken illamående tyckte att det var trevligt att stanna kvar över natten och sällskapa med mig även såhär på söndagen. omtänksamt, eller hur? därmed har datorn fått flytta in i sovrummet där jag nu ligger under täcket med nerdragna persienner och sörjer att vårvädret aldrig lyckas fatta det där med timing... kanske kan jag trotsa mitt nya storfrämmande och tvinga ut mig själv på en promenad senare innan solen försvinner. hoppashoppas.

mitt huvud sprängs snart och jag mår fruktansvärt illa. kastade fjärrkontrollen i väggen i ren desperation, men det enda det resulterade i var ju en trasig fjärrkontroll och en ännu mer förstörd sandra.

lyckligtvis har jag laddat ner dawson's creek (jag vet vad ni tänker men det är nostalgiiii) och jesper är allmänt söt mot mig och ska göra världens godaste hasselbackspotatis ikväll. (här börjar min skadade hjärna spontant att sjunga yummie yummie yummie i got love in my tummy. ibland är man inte riktigt klok.) så ja. det kan hända att jag överlever. in your face, illamående!

men jag lever trots allt. dricker äppeljuice ur vinglas och tittar på filmer som jag redan sett hundra gånger förut. så som i himmelen, en geishas memoarer och den andra systern boleyn har det blivit hittills. för första gången på längelänge känner jag att jag inte har något jag måste göra just nu. "ångestmoment: analys" är äntligen ur världen och storstädningen blir ett projekt för helgen. ikväll är det bara film som gäller. och äppeljuice. alltid äppeljuice.

tillbaka i västerås. fula stad. usch.
jag bara kände hur lyckan som har bubblat runt i mig den senaste veckan försvann i samma ögonblick som jag satte mig på tåget för att åka ifrån norrköping. det får verkligen inte dröja 3 månader innan jag kommer dit igen.

-

saker som jag alltid klarat av tidigare blir plötsligt omöjliga. mat som var god tidigare blir plötsligt oätlig. mat som var oätlig tidigare blir plötsligt god. stark blir svag. lust blir motvilja. jag är lyckligare än någonsin, samtidigt som jag aldrig mått så konstigt tidigare.

jag måste ta en ordentlig funderare över hur jag ska göra min tillvaro hanterbar igen. klart står ju dock att det inte finns en möjlighet för mig att läsa två högskolekurser samtidigt just nu, särskilt inte i och med att båda kräver mycket grupparbete. sålänge jag förstör för mig själv är det okej, men att förstöra för andra är inte okej. och just nu är det ju faktiskt viktigt att jag mår bra, inte bara för min egen skull utan också för skruttens. överdriven stress och ångest är inte okej i det här läget. jag måste bara fundera över priset jag måste betala för att må bra. det vill säga csn-medlet.

jahaja. pessimisten har talat.
jag tänker vid närmare eftertanke skuffa undan alla jobbiga funderingar tills imorgon, och ha en myskväll med min älskade jesper ikväll. han är bäst för han gör mig så glad, mitt i allt elände.

tre blandskivor har sett dagens ljus idag.
alla ska med i bilen till ullared imorgon.
jag känner mig kanske inte upplagd för att gå upp i ottan,
men jag ser ändå fram emot utflykten löjligt mycket.
jag ska leta film och union jack-kuddar. och kanske nåt mer.
mina föräldrar är bäst.