take a walk on the wild side
imorgon är datumet här. därefter går jag på övertid. men jag ska inte tänka på det. istället ska jag träffa fina emma och utforska fiken i nya igor-huset. hittills har jag ganska negativa intryck av hela spektaklet, förstår inte hysterin riktigt. men jag måste erkänna att jag är väldigt sugen på att prova alla nya fika-ställen. (sandra i ett nötskal... ätaätaäta är ofta det enda som får plats i mitt huvud.)
22:28:55river en vacker dröm
jag tycker att bebis är lite vrång som luras på det här viset.
gårdagkvällen bestod av enorma förvärkar och sammandragningar, hann nästan tro att det var på gång. men så somnade jag. falsklarm alltså. hmpf! otåligheten börjar bita sig fast ordentligt nu.
-
nu tänker jag ta en lång, svettig promenad i höstsolen. och jag tänker skita högaktningsfullt i det faktum att min planet till kropp egentligen inte klarar av ansträngningen det innebär. sådetså.
dance the pain away
och när man är ledsen så måste man ju faktiskt göra en feelgood-spellista.
för hur skulle det annars se ut?
här hittar ni den!
sugar rush
jag har fortfarande inte fått något svar, men glukosbelastningen är åtminstone gjord nu och det var inte lika vidrigt och hemskt som jag hade befarat. sjuksköterskan var jättesnäll och mysig och jag kunde ligga i ett rum och halvsova i två timmar medan jag väntade på det andra blodprovet. helt okej, med tanke på att jag återigen låg vaken till 05 inatt (vad är det för fel på mig??). nu återstår bara beskedet. hoppas att jag får veta innan veckan är slut.
räcker det inte snart?
i thought she talked about a season
i never understood at all
jag låg vaken hela natten. lade mig tidigt, vid 22-tiden, kände mig konstig i kroppen, något feberliknande fenomen, men ändå kunde jag inte sova förrän ca 05.30. därför kändes det inte ultimat med ett mvc-besök klockan 10 imorse, men det var ju inget att göra något åt. var ändå på förvånansvärt bra humör på vägen dit, med tanke på hur trött och dålig jag kände mig.
väl hos barnmorskan konstaterades att bebis inte hade sjunkit ner så mycket som jag kanske skulle ha önskat, så chansen att den ska titta ut innan beräknat datum känns plötsligt väldigt liten. redan där blev jag lite låg. och sedan kom det. beskedet om att mitt blodsocker - som under hela graviditeten legat perfekt - plötsligt var skyhögt. ska göra någon slags akut glukosbelastning imorgon bitti för att undersöka om det kan vara graviditetsdiabetes. dricka sockerlösning på fastande mage. jag mår illa bara av tanken.
och det blev bara för mycket. jag orkar inte. jag orkar verkligen inte.
but i thought she said maple leaves
det har varit en sådan där fantastiskt fin höstdag som man bara vill spara i en liten låda för att aldrig glömma bort att hösten kan vara helt förträfflig när den är på det humöret. (bilden är dock från förra hösten, så den har egentligen ingenting med dagens förträfflighet att göra. tål kanske att påpekas.)
jag och jesper har promenerat med solen i ögonen bland färgsprakande löv som virvlat runt våra fötter. avslutat med röd curry på spicy hot för att försöka få ut bebis, trots att jag egentligen vet att det enda det kommer resultera i är en sjujävla halsbränna. bebis kommer när den är redo helt enkelt. känns bara så snopet att den var på väg ut redan i juni, men så bestämde den sig tydligen för att göra en luring och stanna kvar längre än väntat istället. nedrans lilla filur!
autumn leaves
det gör liksom ingenting att resten av världen är grå när löven är blodröda.
-
jag har köpt ett nytt skrivblock. blanka papper utan linjer.
och från och med nu ska jag enbart skriva med bläck.
det får bli som det blir helt enkelt.
jag är så förbaskat trött på att hålla mig till linjer och marginaler.
oh i didn't realise that you wrote poetry, i didn't realise you wrote such bloody awful poetry
det fanns en outtalad gräns som vi gick över
jag tror att vi höll varandras händer under tiden
ett slags kosmiskt skämt som
rann oss ur händerna
det fanns en sommar som skulle tillhöra oss
men tystnaden skrek hål på mina trumhinnor
min sorgfågel flög vilse och
du fick aldrig veta
du fick aldrig veta
att körsbärsträden inte doftade i år
du fick aldrig veta
att mitt hjärta liksom tonårsvrålade sig
igenom klarvakna nätter
du fick aldrig veta
hur mörkret bländade mig när du blåste ut ljusen
du fick aldrig veta
det fanns en känsla av avsky men älskade vän,
du vet ju
att det finns ingen man avskyr så mycket
som den man egentligen älskar högt.
/s. stendahl. september2010.
is there life on mars?
det börjar kännas så löjligt overkligt. idag är det en vecka kvar till beräknat datum. det kan sätta igång när som helst (det kan också dröja tre veckor till, men det hoppas jag innerligt att det inte gör) och att tänka på det känns ungefär som att tänka på universum, tid och oändlighet. lite för ogreppbart helt enkelt. så jag tänker inte så mycket på det alls. jag dricker mitt äckliga hallonbladste, läser böcker, går långa promenader trots att jag egentligen inte orkar, lyssnar på gamla spellistor, sover bort halva dagarna och tittar på feelgood-film.
hålla tankarna borta. måste hålla tankarna borta. jag har inte ens packat någon bb-väska. helt enkelt för att om jag börjar tänka så kommer det att bli outhärdligt om jag tvingas gå över tiden. 
magen i vecka 39+0. och musikhörnan.
hmpf.
tur för den att den är fin att titta på.
take that look off your face
men åh, mitt hjärta skrattar litegrann.
skadeglädje. över att alliansen missade majoritet med 16 röster.
det är inte roligt, jag vet, men det ÄR ju fruktansvärt roligt.
kan ni nu snälla torka bort de där fula segerflinen från ansiktena och inse att det kanske är dags att gå ihop över blockgränserna för att bekämpa främlingsfientligheten? om det är någon gång vi ska samarbeta så är det väl nu? en sjupartiregering är mitt drömscenario. med wetterstrand som statsminister. (ja jag vet att det inte är realistiskt, men man kan väl få drömma?)
för månen har en kraft som förnuftet aldrig haft
diverse myter säger att det aldrig är så mycket förlossningar som just när det är fullmåne. ska tydligen ha något att göra med månens kraft över vatten eller något sådant larv. jag tvivlar starkt på att detta stämmer, men nog vore det trevligt med lite vattenavgång inatt? spjälsängen står ju bäddad och redo, allting är klart för bebis. och jag är så förbaskat trött på att vara gravid! så kom igen nu månen. visa vad du går för!
dansar fastän hjärtat brister, dansar fast du inte är här
det där förbaskade valet gjorde mig så fruktansvärt låg. och ni kan tycka att jag överdramatiserar hur mycket ni vill, men jag vill bestämt hävda att sverige som genom ett trollslag blev en sämre, farligare plats i söndagskväll. (som om det inte var illa nog redan innan liksom.)
wellwell. folk säger att livet går vidare och det gör det ju såklart. men luften gick ur mig ordentligt och jag vet inte hur man hanterar sådant. jag önskar så hårt och innerligt att jag var en sådan som inte brydde sig.
-
jag tog mig in i din dröm inatt
smög runt i din hjärnbark
kröp intill varenda nerv du har
sa: tänk på mig, tänk på mig
tänk på mig, tänk på mig
skämmes, tamejfan.
ja, jag har övervägt att emigrera.
(vart tusan då, kan man ju fundera över? kuba?)
och jag tycker att det visar ganska tydligt vad allianspartierna är gjorda av, när de står med segerflin på läpparna och anser sig ha vunnit något. vad tycker de att de har vunnit? de har inte svenska folkets stöd, de är i minoritet, och ett rasistiskt parti har precis tagit sig in i det civiliserade rummet. vad finns det att le åt? inser de inte allvaret i situationen?
det här är den pinsammaste, vidrigaste dagen i sveriges historia.
skämmes, tamejfan.
valdagen 2010
så. jag klädde upp mig riktigt ordentligt. struntade i det faktum att sminket numera av någon anledning framkallar allergiska reaktioner (vad är grejen med det liksom? jag har aldrig varit allergisk mot något i hela mitt liv och plötsligt får jag blåtiror av mascaran som jag använt hur länge som helst. skumt.), struntade blankt i mjukisbyxornas protester och kastade dem all världens väg, satte istället på mig obekväma gravidbyxor som jag vuxit ur för längesen, klämde ner mina svullna fötter i skor som jag inte kunnat ha på ett halvår... och gick till vallokalen.
det kan låta nördigt, men för mig är det högtidligt att gå och rösta. och jag vill inte ytterligare spä på alliansanhängares fördomar om att vänsteranhängare är soffliggare. (okej, jag är lite av en soffliggare just nu, men det har ju sina naturliga orsaker.)
det blev vänsterpartiet i alla tre valen. (såklart!)
jag till och med personröstade för första gången. heja vasiliki!
nu är det bara att vänta. baka paj. och tänka positiva tankar.
och som min syster sa, oavsett vad som händer så skapar man sin egen tillvaro. jag är stolt över att tillhöra umgängeskretsar där faktiskt de allraallra flesta röstar rödgrönt. och det räcker ju faktiskt egentligen.
he is the cheese to my macaronies
regnet har lagt sig som en ridå utanför fönstren och dagen har liksom aldrig börjat. jag har ingen energi överhuvudtaget. ligger under täcket och fryser, häller i mig alldeles för mycket drickyoghurt, tittar på skräp-tv och blir plötsligt överlycklig när jesper kommer hem från jobbet. slut på ensamhet, slut på slentrianmässig tristess. han gör mig så glad.
och imorgon går vi och röstar för ett solidariskt samhällsklimat.
gör det ni också. rösta rätt, rösta rödgrönt.
det blev en sekund av enighet och en sekund av osynliga tårar
kanske har det något med lugnet att göra? jag behöver kanske lugnande ord som mest när gråa dagar aldrig skyndar på. behöver kanske veta att jag inte är ensam om att ha lätt för att tänka bakåt när förvirringen tar fart. behöver kanske påminnas om att någon ser andra halvan av solen när den sjunker i väst och att det finns stjärnor man kan stirra upp mot så att man har något gemensamt. för det är ju lätt att glömma ibland.
-
det finns nu, det finns då, det finns sen (om du vill)
men det finns inget annat att hålla sig till
luftslott
-
nu ska jag läsa intelligensbefriad skräplitteratur och äta köttfärslimpa.
och spy lite över hur äckligt populistisk vår statsminister är.
byt ut honom på söndag, snälla?
jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår, jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går
det är ju så typiskt att man ska drabbas av svårmod, för livet är ju egentligen väldigt fint. inte nog med att jag har fina bloggläsare som ger mig fina kommentarer fast jag inte förtjänar det - idag har jag också till exempel fått hem min fina tygkasse som jag beställde från julia (fantastiskt vad man kan göra med ett ord!) och köpt ett nytt ikea-möblemang (vardagsrumsförvaring som är aningen mer barnvänligt än den instabila svarta bokhylla vi har nu. bilder kanske kommer när det är klart.) OCH dessutom har jesper varit världens gulligaste och kokat hallonbladste med kanel (!) till mig när jag har varit för svag och grinig för att orka leva. som en liten överraskning så fick jag några chokladrutor till det också. han är bäst! det kan då inte vara lätt att leva med höggravid kvinna... men jag tycker han verkar klara det rätt bra.
jag är ju egentligen inte den här personen.
det är förvirrande att inte känna igen sig själv.
-
lyssnar på tidvis och saknar en vän.
förbannade höst. förbannade jävla höst.
men det finns hopp om en ljusning.
jag vet det.
kom så ruttnar vi ihop
det har varit ett par minst sagt märkliga dagar. mitt humör har legat nånstans långt nere i skorna och jag har inte velat ha något med någon att göra. jag är inte säker på att det har gått över än, men jag känner att jag måste ta mig i kragen ändå. jag går ner i vikt (typiskt obra nu när det är meningen att bebisen ska tjocka på sig som mest), mitt huvud snurrar så att jag går in i dörrkarmar, och det är en enorm kraftansträngning bara att skriva det här meningslösa blogginlägget. det duger inte längre.
och det är här som fina ni kommer in i bilden.
berätta något trevligt för mig? gör mig glad?
för jag har uppenbarligen glömt bort hur man gör det själv.
min älskling, du och jag vi tror på nåt, vi kommer aldrig rösta blått!
min älskling, du och jag
vi tror på nåt
vi kommer aldrig rösta blått
men det finns de
som vägrar tro på oss
min älskling, därför måste vi slåss
säga nånting sant, göra allt vi kan
fast det känns så svårt
och jobbigt ibland
och du, du tar hand om mig
jag tar hand om dig
lovar dig att allting ska bli okej
min farfar åkte båt i tusen mil
och klev i land vid normandie
och dryga sextio år har gått förbi
vi måste ta en annan strid
för alla som vill ska få komma hit
och slippa elände och krig
att vissa inte håller med om det
de lever kvar i en annan tid
älskling, du är allt
älskling, håll min hand
nu när isblå vindar blåser så kallt
och du, du tar hand om mig
jag tar hand om dig
lovar dig att allting ska bli okej
/ludwig bell.
årets bästa vallåt?
vi måste ta en annan strid
idag var vi ute i enhagen och träffade jespers familj och blev bjudna på mat. alla andra åt kålpudding, men speciell som jag är så fick jag köttbullar istället. hihi. gott var det i alla fall. på slutet blev jag dock sittandes med förvärkar som gjorde mig alldeles svettig vilket var mindre trevligt. om det ändå ska göra ont så kan det väl lika gärna sätta igång på riktigt?
-
ludwig bells album jag har försökt förklara är för övrigt helt fantastiskt.
kanske rentav årets bästa album?
lyssna här!
i ett stökigt rum med båda fötterna på bordet
gråvita skyar, tandläkarväder och jag sitter här med mitt förbaskade hallonbladste och äter torkade aprikoser och önskar att någonting himlastormande fantastiskt skulle kunna hända.
-
funderar på att göra ett par blandskivor till förlossningen.
musik som genererar lugn.
sigur ros, melissa horn, kings of convenience..
ni får gärna hjälpa mig.
vilken musik blir ni lugna av?
åh gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort
men gud vad jag längtar.
och gud vilken märklig känsla det är att kunna grabba tag om en liten fot men inte kunna komma närmare än så. den finns där, en fysisk fot att röra vid. det är hud och fett och fosterhinnor emellan, men jag kan ändå röra vid den. så nära men ändå så långt bort. det är märkligt.
-
jag tror att det jag försöker säga med allt det här svamlet är att tillvaron kommer att vändas upp&ner när som helst nu. det kommer vara fruktansvärt jobbigt och jag kommer att lida av kronisk sömnbrist och jag kommer att gråta ikapp med bebisen och jag kommer antagligen att sakna det bekymmersfria livet jag lever just nu. MEN. jag vet att vi fixar det. och mer därtill. det kommer att bli fantastiskt. och hur vet jag det?
jo, den där lilla foten dränker mig i kärlek redan nu, i sin närvarande avlägsenhet. och någonting som genererar så mycket kärlek - redan innan det egentligen finns - kan faktiskt inte vara något annat än fantastiskt.
och det är som han sa: vi är inte som de andra. vi är inte vanliga.
(we sure are cute for two ugly people)
-
slut på torsdagsdravel. nu ska jag sova.
i'm gonna change everything
-
annars häller jag i mig katrinplommonjuice för glatta livet (normala tarmfunktioner eftersökes, tack!) och stör ihjäl mig på att människor inte tänker längre än näsan räcker när det gäller politik. "ååh det är ju förskräckligt att äldreboenden i piteå inte har personal och låser in de gamla på nätterna", jamen gott folk, det FINNS en lösning på detta problem! dock är det inte förenligt med alliansens skattesänkningar, så ni har ett val att göra: sänkta skatter eller bättre vård? det är faktiskt så enkelt.
hej då, trevligt att träffas
en svensk margaret thatcher med kul dialekt
och kärnkraft är numer ett klämmigt projekt
och ropar man 'svikare!' flinar hon fräckt
/mikael wiehe
raspberry leaf
idag har jag köpt hallonblad som jag ska koka te på. rykten säger att det ska kunna sätta igång förlossningen, men det ställer jag mig ytterst skeptisk till. men det ska tydligen göra att man läker bättre efteråt, och det kan ju vara värt att testa bara för det. det kan ju inte skada i alla fall?
-
kom hem nu.
hemma, var ligger det nånstans?
helgen hemma i norrköping har hursomhelst varit väldigt fin. vi har ägnat oss åt svampplockning, stockholmsbesök, bebisshopping, tipspromenader, politiska diskussioner och allmänt umgänge.
helgens underbaraste:
- mamma! fredrik reinfeldt är ju inte snäll! - tage, 4 år.
klok unge!
söndag och politik
jag är slut som människa.
men ikväll ska jag titta på utfrågningen av lars ohly.
gör det ni också, och lyssna på vad mannen säger!
för han har rätt. sådetså.
fast, det är klart,
föräldraförsäkringsfrågan är jag kluven till.
rent principiellt tycker jag att det är fel att mannen ska behöva tvingas till att vara hemma med sitt barn. en sådan reform ska inte behövas, för det ska han vilja ändå. men eftersom många pappor tyvärr inte fungerar så idag så kanske tvång på likadelad föräldraledighet är nödvändigt för att få dessa att ta ut sina dagar? jag är ju trots allt, rent principiellt, för ett jämlikt samhälle.
samtidigt känner jag att... vad fan? mår ett barn bra av att vara tillsammans med en pappa som hellre vill vara någon annanstans? skulle inte tro det. jag tror ändå att varje familj måste komma fram till vad som är bäst för barnet, för det är trots allt barnet som måste komma i första hand. och med det i åtanke så måste jag säga att föräldraförsäkringsfrågan nog är den enda fråga som jag inte helt och hållet håller med lars ohly i.
good morning scarecrow
(såhär ser jag ut när vi går in i vecka 37. snart spricker jag.)
we sure are cute for two ugly people
jag hoppade ur mjukiskläderna, sminkade mig och kände mig lite fin för första gången på evigheter, tro det eller ej. sedan blev det restaurangbesök och bio - inception. (yes, vi är alltid några veckor efter alla andra). den var faktiskt grymt bra och snygg. jag gillar filmer där man får tänka lite. jag hade dessutom glömt bort att min favoritskådespelerska ellen page skulle vara med, så det kom som en trevlig överraskning.
det har varit en helt fenomenal kväll och han är det finaste som finns.
