men ge mig åtminstone musik
hjälp mig någon?
22:10:17jag är inte rädd. jag kan flyga, jag är inte rädd.
idag fick jag hem den här boken:
haha! det återstår att se.
jag är egentligen inte rädd, med risk för att det ska låta som förnekelse. men jag är inte rädd. jag är mest fascinerad och tycker att det ska bli spännande och mysigt. men ju närmre förlossningen jag kommer desto mer börjar jag fundera över hur mitt psyke egentligen kommer att reagera på smärtan, särskilt i och med att det nu är ganska klart att jag inte kommer att kunna få någon ryggbedövning även om jag skulle vilja. kommer jag att drabbas av totalpanik och dödsångest när jag väl hamnar där? jag har liksom ingenting att jämföra med. hur förbereder man sig på något som man omöjligt kan relatera till innan man varit med om det? jag inbillar mig att om jag läser på tillräckligt mycket innan så kanske jag kan lyckas komma ihåg någonting av det sedan.
vi får väl se. läsa ska jag göra i alla fall! och äta pasta carbonara. och längta efter den dagen då jag orkar sminka mig och min garderob återigen består av något annat än jespers munkjackor och mjukisbyxor. bara en månad kvar nu...
äppelöga, jag vill inte störa men du, det var alldeles för längesen vi sågs
-
annars blir dagarna kortare, det luktar höstäpplen ute, promenaderna blir kyligare för varje dag och det faktum att det fortfarande är augusti känns ganska konstigt (tur att det blir september imorgon, för förvirringens skull om inte annat).
men för en gångs skull känner jag ett visst lugn inför vinterhalvåret. inget vemod, ingen stress, enbart lugn och förväntan. livet kommer aldrig mer att bli sig likt, och det är det största, vackraste äventyr jag kan tänka mig.
-
(lördagspromenad i en kvällssol som inte direkt värmer längre...)
and i don't sleep well at all
åtminstone inte på natten.
-
på föräldragruppen pratade vi om hur man som gravid plötsligt kan bli lite som en lejonhona, att man "vakar över sin flock" och socialiserar sig för att man hela tiden har ett behov av att veta att alla håller ihop. och jag kan hålla med lite om det ibland, men dessvärre märker jag också att jag har en tendens att göra det rakt motsatta. jag distanserar mig från alla sociala kontakter och jag vill bara lägga mig och sova och glömma bort omvärlden. jag svarar inte i telefon, tar evigheter på mig att svara på sms (om jag gör det överhuvudtaget) och att själv uppta någon slags kontakt med någon annan än jesper finns inte i min värld just nu.
och det är både sorgligt och jobbigt för jag känner ju samtidigt det där behovet av att ha människor runt omkring mig. jag känner behovet men orkar inte med det. det är så motsägelsefullt, och jag förstår om det låter helknasigt. jag förstår mig inte riktigt på mig själv just nu.
-
but i won't forget that night
when you taught me how to dance
and i know you got a taste for it too, oh oh oh oh
remember me
ikväll har vi haft filmkväll och sett bland annat remember me. jag avskyr att säga det, men robert pattinson är fan inte tokig. till skillnad från många andra flickidoler så kan han skådespela. sen är han ju onekligen ganska trevlig att titta på också... (schhh, hemlis!) men det var inte det jag tänkte fokusera på nu. filmen var det ju.
den var kanske en av de bättre jag sett på länge. jag hade inga förväntningar innan. kanske hade det något med saken att göra. kanske var det hormoner. men jag upplevde en emotionell bergochdalbana utan dess like genom hela filmen. både början och slutet tog andan ur mig på ett sätt som liksom inte tillhör vanligheterna för mig. generellt var filmen välspelad, välregisserad och... äsch. jag har aldrig varit något vidare bra på det här med att recensera. se den!
i'm glad it's your birthday, happy birthday to you
och då är det faktiskt obligatoriskt att spela den här låten.
det är också på sin plats att uppmana henne att ta en extra titt i brevlådan de kommande dagarna. man vet aldrig med posten, men det kan ju tänkas att hon missar en liten överraskning om hon låter bli. och det vore ju tråkigt.
fredag gör jag vad jag vill
det kanske kommer sluta ungefär såhär.
(attans att jag inte hittade samma klipp med bättre kvalitet...
men titta gärna ändå. det är fruktansvärt roligt.)
sharing different heartbeats in one night
vi åt vegetarisk lasagne och jenny fick känna bebisen buffa lite.
(den har bara sparkat för mig och jesper tidigare, så det kändes lite magiskt).
det var en riktigt fin dag.
nu känner jag mig döende dock.
hårda sparkar + extrem trötthet + förvärkar = inte helt bekvämt.
veckans milstolpe:
skulle förlossningen sätta igång nu så skulle de inte försöka stoppa den.
coolt.
jag undrar om du nån gång är tillbaks dit igen och kanske undrar över mig?
under den lilla sedvanliga kvällspromenaden gick vi idag en lite annan väg än vi brukar. vi rörde oss i delar av staden som för mig associeras med en väldigt speciell tid, och det väckte en hel del minnen. och kanske lite hopp om att vissa saker kanske förr eller senare ordnar upp sig. jag vill väldigt gärna tro det.
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
it's like rain on your wedding day
efter en sömnlös natt, en omständlig bussresa till specialistmödravården samt 40 minuters väntan i väntrummet, så visade det sig att narkosläkaren var sjuk. bara att åka hem igen, släpandes på skrymmande röntgenplåtar bland hostande pensionärer på äckliga lokalbussar. dessutom mår jag fruktansvärt illa, fryser och tycker allmänt synd om mig själv. hejjagäreländigursäktasåmycket.
nu ska jag äta en tonfiskpizza, sova en stund och sedan köpa en ny kamera.
that oughtta do it.
höstvinden
jag har världens finaste pojkvän som aldrig upphör att överraska mig.
jag är ett gravidmonster som gråter konstant (oavsett om jag har något att gråta för eller inte), som inte kan gå 20 meter utan att stanna för att jag får kramp i vaderna, som får huvudvärk när han visslar, som börjar gråta när jag säger åt honom att sluta vissla (för egentligen vill jag ju att han SKA vissla och vara glad) och så är cirkusen igång igen och jag inser att jag inte är 'a walk in the park' alla gånger. ändå får han mig att känna mig som en prinsessa och han visar aldrig upp någon form av irritation över att jag är som jag är just nu.
istället lagar han all mat, hjälper mig på och av med skorna, köper en the clash-body till bebisen (som han sedan går runt och strålar över en hel dag), håller om mig och säger att jag är finast i världen när jag ligger och gråter över min hormonacne, köper pocketböcker till mig i nån slags väldigt försenad födelsedagspresent... och det är bara så himla fint. han är bara så himla fin.
jag ville bara säga det.
ge dom våld
ni glömmer väl inte att fylla på spellistan med pepplåtar inför valet förresten?
fyll på och sprid vidare! om vi ska ta revansch den 19 september så måste vi hjälpas åt! :)
du är så svag, säger dom
vill du ge dom rätt
eller ge dom våld?
det här är mina armbågar fredrik, jag ska vässa dem ikväll
valstugorna börjar äntligen ploppa upp på stan. det börjar närma sig nu. valet.
jag har påbörjat en liten vänster-pepplista.
ni får gärna vara med och lägga in lite låtar ni också!
(men det ska vara vettiga budskap.
inget wille craaford i den här listan, av uppenbara skäl!)
heja de rödgröna!
nu ska vi ta det tillbaka!
(och sprid gärna listan vidare!)
everyday is like sunday
bara för att jag har lite småtråkigt och listor är ju det bästa tidsfördriv jag vet..
den här har jag snott från fina madeleine.
när fick ni reda på att du var gravid?
den fjärde februari 2010. jag hade gått fem dagar över tiden och det tillhör verkligen inte vanligheterna eftersom jag alltid är punktlig, inte enbart när jag ska hinna med ett tåg alltså. jesper rusade iväg till apoteket så fort de öppnade på morgonen och köpte två stickor. jag provade den ena. det uppstod ett knallblått streck direkt. det skulle ju enligt bruksanvisningen ta ett par minuter, så jag blev osäker på vilket streck det var som skulle synas och skrek på jesper att han skulle komma och titta. sen satt vi där, tittade på varandra. någon kläckte ur sig att vi skulle testa det andra testet också. det blev blått lika snabbt. vi satt på badrumsgolvet i säkert 10 minuter och bara tittade på varandra utan att säga ett ord. det var magiskt.
vem fick veta det först?
jag och jesper samtidigt. sen ringde jag linnea direkt. min syster ett par dagar senare. efter en vecka berättade vi för föräldrarna. sen fick ingen mer veta förrän vi kände oss hyfsat säkra på att fröet skulle stanna kvar därinne.
har du mått illa under graviditeten?
en del, till och från.
har du mycket foglossningar?
det har kommit en del nu på slutet. jag trodde väl i min enfald att jag skulle slippa undan helt och hållet, men sån tur hade jag inte.
har du någon hormonrand?
japp, en sned sådan, över heeela magen. fast den är ganska ljus.
har du fått några bristningar?
inte än -pepparpeppartaiträ- bara ett par stycken på låren.
vad tror du/ni att det ska bli för kön?
det får vi se. ett tag hade jag en känsla av att det blir en pojke, men nu är jag lika förväntansfull som ett barn inför julafton.
vad ville du/ni att det skulle bli för kön?
med risk för att låta klyschig: det spelar verkligen ingen som helst roll. det viktigaste är att ungen kommer ut och att den mår bra.
har du några speciella cravings?
nja lite olika sådär. det har gått i perioder. de som har hållt i sig i mer än en dag är väl potatis, jordgubbar, mjölk, bakverk, stuvade makaroner, snabbmat (typ burger king och mcdonalds) och det som har hållt i sig längst (som fortfarande inte har gått över) är kylskåpskallt vatten!
vad gillar du för mat?
jag gillar väl det mesta. just nu: stuvade makaroner och köttbullar med lingonsylt. mums!
någon maträtt du avskyr?
jag har haft lite svårt för pizza hela graviditeten, likaså curryrätter som jag älskade förut. men det mesta har gått över, nu tycker jag att all mat är god igen.
har du halsbränna?
har haft några kvällar/nätter då det har varit så hemskt att jag bara gråtit, men överlag har jag inga större problem med det faktiskt.
behöver du kissa ofta?
jämt!
hur mycket har du gått upp i vikt, hittils?
13 kg i vecka 35.
har du några andra besvär med din graviditet?
jag hade mycket prematura sammandragningar ett tag, det blev några vändor till förlossningen för att stoppa det hela. men det har gått över. nu har jag inte överdrivet mycket besvär, bortsett från mitt låga blodtryck som gör att jag känner mig svimfärdig mest hela tiden.
är du nöjd över din graviditet?
ja det är jag faktiskt. överlag har jag mått väldigt bra och jag är så himla tacksam över att ens ha fått chansen till detta stora underbara. (dessutom är det helt fenomenalt att min barnmorska sagt åt mig att undvika dammsugning pga sammandragningarna. perfekt ju!)
är du rädd för förlossningen?
nej, än så länge ser jag fram emot det faktiskt. jag tycker det ska bli spännande, fascinerande och ganska mysigt. jag har några skräckscenarion som jag hoppas att jag slipper, men överlag känns det rätt lugnt. jag är inte rädd för smärtan, mer över hur jag ska reagera på den.
yes i walk around somehow, but you have killed me, you have killed me
always i do forgive you
-
hjärnspöken.
ett år går så fort och ändå
kan allt hända
livet kan
vända
-
men mest av allt önskar jag bara
att det var värt mer.
och så går vi in i vecka 35...
du vet att du är höggravid när…
- din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- det inte längre hjälper att ”smita förbi” folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
- det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
- när man rullar runt för att komma upp från soffan.
- när din sambo knyter dina skosnören.
- när man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
- man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
- man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
- man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
- man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
- det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
- när man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
- när de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga ”kärrningskorna”
- när godisskålen får prioritet före middagen
- när middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
- när allt blir tungt
- när man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner
efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
- när man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
- när man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.
- när ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- när dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..
- när Grandiosa blir gourmetmat…
- när det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- när man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- när anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- när du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- när du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
- när du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
- allt är väldigt irriterande…
- när sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- när BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- när ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- när mannen din faktiskt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
- när du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- när du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- när du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.
dream baby dream
black tambourine borde ni lyssna på förresten. lagom skitigt sådär.
but in my head you're patrick swayze
tur att det finns sötpop.
last word
jag är inte fördomsfull. jag har aldrig uttryckt några fördomar mot någon grupp överhuvudtaget. de enda jag har "raljerat" om är de människor som de facto har slängt kommentarer i mitt ansikte om att jag inte kommer att kunna vara en bra förälder för att jag är för ung och för att jag ännu inte har ett fast jobb. att de människor jag pratar om har vissa egenheter är alltså ett faktum, inte en fördom. jag respekterar andras val, men jag respekterar inte att vissa människor tycker sig ha rätten att kalla mig en dålig mamma.
jag menade heller aldrig att det är en fantastisk idé att skaffa barn när man är arbetslös eller får pengar från soc eller liknande. men jag vill heller inte påstå att det är en dålig idé. de bästa föräldrarna i min närhet lever på marginalerna och är ensamstående dessutom, så jag VET att god ekonomi inte alls behöver vara en betydande grundsten i ett barns uppväxt. det handlar om hur man prioriterar.
ett barn blir inte lyckligare av att ha den dyraste vagnen eller leksaker i överflöd - ett barn blir lyckligare om föräldrarna tar sig tid till att leka och prata och umgås med barnet. därmed inte sagt att man som förälder ska nöja sig med sin situation om ekonomin inte går ihop - naturligtvis är det en god idé att göra allt man kan för att skaffa förvärvsarbete, vilket jag kommer att göra så fort jag är klar med mina högskolestudier. men lyckas man inte (vilket inte är helt ovanligt idag med den regering vi har) så går det att vara en bra förälder ändå.
det är för övrigt svårt att föra en diskussion med dig när du inte vågar berätta vem du är. vill du fortsätta diskussionen så ber jag dig lämna mail- eller bloggadress så att andra läsare slipper ta del av detta.
she said it was all make believe, but i thought she said maple leaves
hon sa att allt var lönlöst
men jag tyckte hon sa lönnlöv
och jens lekman är finast men kommer nog alltid att vara förknippad med en del tonårsångest. fast det behöver ju inte nödvändigtvis vara en dålig sak. jag tror på att tonårsångesten är en av de saker som formar en som människa, och jag hade nog inte velat dansa igenom mina tonår på rosa moln. vad hade det blivit av mig då? visst, det finns fortfarande dagar då jag mest bara vill dra täcket över huvudet och sluta finnas till, men det är mer undantag än regel nuförtiden. jag trivs med den jag har blivit, generellt sett. (det trodde jag väl aldrig att jag skulle säga?)
heartbeat
när barnmorskan skulle lyssna på bebishjärtat blev den tokförbannad. kanske tyckte den att det var oförskämt av oss att väcka den mitt i skönhetssömnen (jag tror minsann att bebis redan visar tendenser till att ärva sin mors morgonhumör!) för den levde rövare riktigt ordentligt och hjärtslagen var uppe i 170 slag/minut! jag blev nästan lite orolig, men när vi försökte igen efter ett par minuter hade den lugnat ner sig igen. mitt lilla krånglo!
annars? tröttheten börjar slita tag i mig ordentligt nu.
jag måste sluta slarva med järntabletterna tror jag minsann.
försvarstal
det enda jag försökte säga var att man inte per automatik är oansvarig och en dålig förälder bara för att man är ung och inte har en månadsinkomst på över 30000 kr. det går att uppfostra ett barn ändå, och det går att göra det minst lika bra.
vad bra, då har vi rett ut det!
and i may be gay, but i'll tell you straight away that i'll become a better mother than all of you anyway
tänk att folk ska ha så mycket åsikter kring hur man väljer att tackla mammarollen. herregud, jag gör på mitt sätt, och jag är övertygad om att jag kommer att bli en bra mamma trots att jag inte tillhör lattemaffian och aldrig kommer att göra det. det finns viktigare saker i ett barns uppväxt än att få så dyra och flashiga prylar och kläder som möjligt. kärlek, tid, värme och mat räcker långt. det är min övertygelse.
men man ska inte måla fan på väggen.
det kan ju bli fantastiskt roligt och lärorikt med föräldraträff också.
det får vi se ikväll helt enkelt.
i am the walrus coco cachoo
men det är ju för en god sak, och jag vet att jag inte kommer att bry mig ett smack om min vikt när jag får upp en kladdig liten människa på bröstet om sisådär sex veckor. det vet jag ju. det är så mycket större än allt annat, och jag skulle inte byta bort det även om jag kunde.
jag tycker egentligen om gravidmagen. den är fin även om den är gigantisk och jag älskar att känna livet som sparkar och växer där under mitt hjärta, älskar när den pular in sina små fötter under mina revben när jag ska sova. men när man inte kan resa sig ur soffan själv, när inga kläder passar och när ens egen pojkvän tycker att han har anledning att kalla en för "knubbsäl" - med glimten i ögat eller inte - ja då börjar man längta lite efter att det hela ska vara över.
gravdmagen i vecka 33+2.
åh uppsala, vad var jag nånsin för dig?
vi åt fin restaurangmat på en uteservering, hamnade mitt i ett bröllop i domkyrkan (brudgummen såg ut som den största fjant jag sett på länge. lite som "trey" i sex&thecity. fast ännu fjantigare.), vandrade runt på kyrkogården, smälte bort i värmen, åkte lite sightseeing och tittade på fina bostadsområden, provade festis med fläder/hallonsmak (vilket var minst sagt intressant.)... det var en himla fin dag helt enkelt.
jag vill bo i uppsala.
nostalgia strikes with strange power
jag har aldrig varit särskilt bra på det där med att hantera nostalgikänslor.
plötsligt sköljer de bara över mig, bedövar mig, äter upp mig inifrån.
och det finns ingenting jag kan göra för att stoppa dem.
"det var ju så jävla bra när det var bra" kan jag tänka,
och glömmer samtidigt bort hur förjävladåligt det var när det var dåligt.
nostalgi är aldrig objektivt. nostalgi är aldrig rättvist.
nostalgi är kanske den mest destruktiva känsla man kan känna.
men så är det.
jag är nostalgisk.
jag saknar.
so shoot me.
oh no i left that, i'm way better now
men därmed är allt inlämnat och klart.
hejdå sommartermin! hej semester!
ikväll är världen vacker
och det känns ungefär såhär:
hennes mun är som ett sår
romanen är härmed inskickad. bortgjord. off the table.
lättnaden som infinner sig är faktiskt en aning besläktad med tomhet.
men
du
kommer
aldrig
nära
igen.
i came out of the wilderness
tillväxtultraljudet gick precis så som jag hoppades i tidigare inlägget. +5,4%. lite mindre än förra gången alltså, men det finns ju alltid en felmarginal. fick en läkare som ingav ett enormt förtroende redan vid första handslaget, som förklarade att korta kvinnor ofta får större magar, helt enkelt av den anledningen att det är mycket som ska trängas på en liten yta, och då blir ju "kröken" på magen större. ganska logiskt.
dessutom fick jag lugnande besked angående min ryggoperation. den här läkaren verkade, till skillnad från tidigare läkare jag träffat, faktiskt veta vad det var för operation det gällde. jag fick verkligen förtroende för honom och kunde äntligen känna mig trygg inför förlossningen. det känns bra. brabrabra.
nu längtar jag som en galning efter att få äta mina stuvade makaroner framför "livet på bb" på femman. (yes, jag är lite av en självplågare när det gäller förlossningsprogram på tv. men det är ju så underhållande!) det är vad jag kallar kvällsnöje, det!
hon låg på gatan medan rymdskeppen sände meddelanden genom atmosfären
min konstiga gravidhjärna får helt plötsligt för sig att det luktar glögg och lussekatter överallt. någon måtta får det väl ändå vara på galenskaperna?
för övrigt är jag fortfarande inte helt klar med romanutkastet, men jag har kommit en bra bit på väg och är övertygad om att den kommer att kunna skickas in imorgon, i bättre skick än jag någonsin trodde var möjligt. jag är nöjd med dagens insats. ragnhild (en av mina huvudpersoner om det ännu inte framgått) är en riktig kämpe och jag älskar henne för det. det är så roligt att skriva när karaktärerna liksom bara ploppar upp framför ögonen på en, som om de levde ett eget liv. fascinerande.
nu - välbehövlig sömn. ja tack!
you know, you got it all wrong
(men "att våga hoppas på nåt fint är att skjuta sig i huvudet"
så jag ska helt sonika börja tänka på något helt annat nu.
som hur obeskrivligt gott det ska bli med potatis&purjolökssoppa.
och tranbärsjuice.)
håll tummarna imorgon i alla fall, okej?
there she still remains
jag har återförenats med min älskade skinnjacka.
jag köpte den för ca 8 år sedan. på loppis. för en 20-lapp. eller, om man ska vara rättvis så var det min syster som köpte den till mig. och trots att den legat instuvad i en garderob i norrköping de senaste tre åren så är den fortfarande min absoluta favorit. (det faktum att jag inte kan få igen den längre är ju en världslig sak.)
det brukar uppstå en regnbåge i varje regnig dag. detta var nog dagens.
vi var där blixten hittade ner
idag känns det lite bättre. åskan mullrar utanför, men jag ska ändå ta mig i kragen och gå och lämna tillbaka lite biblioteksböcker. det lär ta några timmar, med tanke på att jag mest påminner om en 90-åring med nyopererad höft när jag är ute och går nuförtiden. men så får det vara. jag är trött på soffliggarlivet.
och när jag kommer hem - då jäklar ska romanjäveln bli klar.
in your face, skrivkramp!
maybe baby you're lemon in my eye
grå söndagar är skit.
until death do us part, you can have my viking heart
-
jesper jobbar delad tur för andra lördagen i rad. jag försöker tänka på att det är fantastiskt för vår stackars ekonomi, men faktum kvarstår ju att jag saknar honom varje sekund han inte är här. wellwell. mer tid för skrivandet kanske?
-
för övrigt borde ni lyssna på miniature tigers.
amerikansk töntindie när den är som bäst.
his head went down and he wore my heart like a crown
jag trotsar foglossningshelvetet och sammandragningsrisker
och tar promenader under blå sommarhimlar.
korta och i snigelfart förvisso, men jag sitter åtminstone inte still.
det känns så skönt.
jag är så outsägligt trött på att sitta still.
ljug om du behöver, det gör ingenting
just so you know...
with us
it's never off the table
innan mörkret faller vill jag reda ut några saker, inga rätt och inga fel, ska jag öppna för en vapenvila. du har din och jag har min del.
jag har städat hela lägenheten medan jesper jobbat.
och när jag städar så måste jag som bekant ha musik att gala till,
annars går det bara inte.
här är dagens städlista, för er som är intresserade.
nu kollapsar jag.
it's where my reason stops and something else comes in
om jag bara blundar och önskar riktigt hårt
kan allting då bara bli som vanligt när jag öppnar ögonen igen?
-
mvc-besök idag. jag fick beklaga mig lite över förra veckans läkarbesök och nu känns det mycket bättre. min barnmorska är bäst. sf-måttet ligger fortfarande över normalkurvan men verkar ha lugnat ner sig litegrann. känns bra. brabrabra. eventuell urinvägsinfektion dock - känns mindre bra. (ursäkta överflödig information.)
-
och de säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
-
men sedan kysser han min mage och bebis sparkar tillbaka
och då vill jag bara stanna tiden.
prima liv.
en helt vanlig ovanlig dag
jag har lyssnat på lars ohly på sigmatorget (underbara människa, varför inser inte fler att det är vänsterpartiet man ska rösta på?) jag har också köpt läskig havandeskapsolja på naturapoteket och stiftat närmare bekantskap med fenomenet foglossning. (till er som inte haft det kan jag rapportera att det inte är ett dugg skönt och jag kan knappt röra mig. tanter med rullatorer körde om mig idag.) inte nog med detta - jag har även fått min sömn störd av förlossningspersonal som ringde imorse för att meddela provresultat som kanske inte var helt optimala. yeih.
nu tänker jag sova bort eländet med en liten eftermiddagslur. när jag vaknar igen så kommer världen att vara vacker igen. för det är ju så det fungerar.
you're a supernova in the sky
idag ställdes det till med kalas, i kättsbo av alla ställen. där stiftade jag bland annat bekantskap med jespers kusinbarn, nova. en riktig liten solstråle. jag blev störtförälskad. nu längtar jag ännu mer efter att mitt eget lilla sockergryn ska titta ut. 
(hjälp! min överarm ser fullkomligt gigantisk ut! optisk illusion, har till och med jag tillräckligt med självinsikt för att kunna konstatera. riktigt så illa är det faktiskt inte.)
(snyggjesper. och, om man är lite extra uppmärksam så skymtar man solstrålen nova i bakgrunden.)
för övrigt är det idag exakt två månader kvar till beräknat förlossningsdatum. men vad som helst kan ju hända på vägen. är det någonting jag har lärt mig hittills under 2010 så är det ju att ingenting någonsin blir som man tänkt sig.
